Inbäddade i allt kablage på Öresundsbron ligger två parallella fiberkablar. De
löper från ett kopplingsskåp i ett litet rum långt nere i kalkbrottets
berggrund, alldeles intill brofästet, går upp ur jorden och vidare över
sundet till två liknande skåp på den danska sidan.
Eftersom de korsar landsgränsen har de blivit en angelägenhet för Försvarets
radioanstalt (FRA), som har rätt att bedriva signalspaning på all kabelburen
trafik som passerar Sveriges gräns. Enligt FRA-lagen blir trådägarna
nästa år skyldiga att leda sin trafik till särskilda så kallade
samverkanspunkter, varifrån FRA kan hämta den.
– Vi har inte fått någon information om vad detta kommer att innebära för oss,
säger Öresundsbrokonsortiets produktionschef Bengt Hergart.
Konsortiet säljer trafikplats i sina två fiberkablar över sundet till de
största operatörerna på bredbandmarknaden. Bristen på
instruktioner om samarbetet med FRA har skapat en viss osäkerhet, inte minst
bland It- och teleoperatörerna.
– Hur ska allt detta fungera i praktiken? Hur många är de här
samverkanspunkterna och exakt var finns de?, undrar Anne-Marie Fransson,
förbundsdirektör för It- och telekomföretagen.
Det enda hon och hennes cirka 900 medlemsföretag vet är det som står i
lagförslaget, nämligen att trådägare själva ska stå för kostnaderna att leda
trafiken till samverkanspunkterna. Det handlar om ny utrustning, kompetens
och information, samt löpande kostnader för drift och underhåll. I
propositionen uppskattar regeringen att den totala prislappen för alla
inblandade blir cirka 75 miljoner kronor.
– Den siffran anser vi vara alldeles för låg. Vi har bett trådägarna att göra
en egen uppskattning av kostnaderna och den hoppas jag att vi ska få någon
gång i höst, säger Anne-Marie Fransson.
Hon fruktar att nätägarna kommer att täcka de nya utgifterna med dyrare priser
för operatörerna, vilka i sin tur kommer att höja abonnemangspriserna för
sina kunder.
– Dessutom uppstår en konkurrensnackdel gentemot de utländska konkurrenter som
inte har den här typen av kostnader.
Bengt Hergart på Öresundsbron är inte lika orolig.
– Jag är ju inte expert och kan inga detaljer. Men så länge vår
samverkanspunkt hamnar i vår lokal i kalkbrottet har jag svårt att se att
kostnaderna skulle bli så höga att det drabbar slutkund, säger han.
Samtidigt är det inte alla svenska trådägare som har ett eget hemligt rum
nedsprängt i berggrunden. Vissa kommer sannolikt att sakna lokaler som
uppfyller kraven på bland annat säkerhet och tillgänglighet. Därför
kan det bli aktuellt för regeringen att utfärda särskilda föreskrifter för
vilka krav som ska ställas på dessa samverkanspunkter, enligt Sofia
Krigsman, politiskt sakkunnig på försvarsdepartementet.
– De ska i så fall vara utformade så att de påverkar operatörens verksamhet i
så liten utsträckning som möjligt.
I förslaget till FRA-lagen syns kritiska yttranden från flera instanser, bland
andra Svenska stadsnätsföreningen och Vetenskapsrådet, som menar att FRA:s
avlyssning är en statlig angelägenhet och därmed också borde vara statligt
finansierad.