Det var först 1849 – året efter att Karl Marx organiserat en skattevägran mot
den tyska staten – som den amerikanske anarkisten Henry David Thoreau
myntade begreppet i skriften ”Om Civilt Motstånd.”
Thoreau ville protestera mot slaveriet och förtrycket av indianerna. Han
vägrade betala krigsskatt för USA:s krig mot Mexiko och han hade en viktig
poäng: Den som begår civil olydnad måste vara beredd att ta sitt straff.
Under de hundrafemtio år som gått har civil olydnad idkats av människor som
slagits för nationers självständighet, för kvinnlig rösträtt, mot
rasförtryck – och mot orättfärdiga lagar i största allmänhet.
Kanske finns det till och med något som förenar Mahatma Gandhi och Tobias
Billström?
Gandhi som ville bryta det brittiska kolonialförtrycket av Indien, som
protesterade med hungerstrejk och icke-våld och tvingade imperiet att ge
Indien dess självständighet.
Billström som i åratal vägrade betala tv-licens, som han uppfattade som
orättvis.
För att svara på frågan behöver vi först en definition på civil olydnad.
Det här är den vanligaste:
Civil olydnad är en öppen handling som grundas på icke-våld.
Handlingen innebär att man bryter mot lag, order eller beslut.
Den har ett politiskt syfte – att förändra eller bevara något i samhället.
Den som begår civil olydnad måste vara beredd att ta sitt straff.
Den tyske filosofen Jürgen Habermas betonade dessutom vikten av att handlingen
är moraliskt grundad, det vill säga inte bygger på individens personliga
vinning.
De brittiska suffragetterna med Emmeline Pankhurst i spetsen tillämpade till
en början civil olydnad i sin kamp för kvinnlig rösträtt i början av
1900-talet, men tangerade gränsen när de började krossa fönster och bränna
byggnader sedan de mötts av polisvåld.
Rosa Parks begick civil olydnad när hon 1955 vägrade resa sig från sin plats
på bussen för en vit man i Montgomery, Alabama.
Martin Luther King gjorde civilt motstånd när han på 1960-talet bekämpade
USA:s raslagar.
Nelson Mandela förespråkade först fredlig kamp mot apartheid i Sydafrika, men
övergav så småningom taktiken när ANC tog till vapen.
I dagens Sverige säger sig en hel rad rörelser bedriva civil olydnad: Den
kristna Plogbillsrörelsen som slåss för fred, Greenpeace som kämpar för
miljön och djurrättsaktivister som säger sig företräda djurens rätt.
”Om bara folk förstod att det är omänskligt att lyda orättfärdiga lagar så
skulle ingen tyrann kunna förtrycka dem”, skrev Mahatma Gandhi.
Men det finns ett moraliskt dilemma med civilt motstånd: Vem avgör vilka lagar
som är orättfärdiga – och som det är rätt att bryta mot?
Och hur var det nu med Tobias Billströms skolk med tv-licensen?
Knappast civil olydnad, enligt gängse definitioner. Det skedde ju inte öppet,
utan i smyg. Först när den nye migrationsministern ertappades med byxorna
nere kröp han till korset. Och något högre syfte var ju svårt att skönja
bakom Billströms aktion.