UPPÅKRA. Tre arkeologer från Lund är nu på plats på veteåkern i Uppåkra.
Studenternas seminariegrävningar är avslutade, men de har lämnat sina
utgrävningsplatser utan att fylla igen dem med matjord.
Nu återstår för de tre arkeologerna att på en mycket större yta gräva sig
ned till det kulturlager som avslöjar hemligheterna från 400-500 talet.
Det man vet är att det någon gång under folkvandringstiden brann på platsen
och att minst en människa begravdes under rasmassorna. Åtminstone har man
funnit skelettdelar från en fot och nedre delen av benet. I de delar av
kulturlagret som ligger i dagen kan man skymta rasmassor och rödbränd lera
efter branden.
– Nu ska vi öppna det som vi har väntat på ett helt år, säger Birgitta
Piltz-Williams, en av arkeologerna som kommer att ligga och svettas i åkern
i sommar.
Arkeologerna tror att de mycket väl kan hitta fler mänskliga brandoffer i
kulturlagren, men också rester av djur som omkom vid branden. För att ta
reda på mer om branden ska man försöka ta hjälp av kriminalpolis,
rättstekniker och brandingenjörer.
– Om vi hittar någon som är intresserad ska vi göra det. Vår professor har
tagit en del kontakter, säger Karl-Magnus Lenntorp, arkeolog på Kulturen i
Lund, som brukar vara utlånad till Universitetet för att leda studenterna
utgrävningar i Uppåkra.
Hans mål för sommarens grävningar är framför allt att slå fast om gaveln man
hittade förra sommaren hänger ihop med det hus som kartlades på 1930-talet
under grisstallet. Skulle det visa sig vara fallet måste huset ha varit upp
till 40 meter långt.
– Vi tror att det är samma hus eftersom vi har hittat liknande dateringar på
båda platserna, säger han.
Utgrävningsplatsen är unik, menar arkeologerna, eftersom den har legat
förseglad sedan folkvandringstiden på 400-500 talet. Det verkar nämligen som
om husets invånare har låtit husets ägodelar ligga orörda kvar efter
branden.
Vid de tidigare utgrävningarna i hästhagen och under grisstallet har man
funnit keramikkrukor och träaskar med värdefulla smycken.
– Det är som Pompeiji. Det verkar som om de har gett kattsingen i huset och
låtit allt vara kvar, säger Karl-Magnus Lenntorp.
Hans kollega, osteologen Ola Magnell, tror att det kan vara så att man har
betraktat området som en gravplats.
– Branden var en katastrof. Man kanske inte ville röra vid det, spekulerar
han.
Tre månader har arkeologerna på sig att avslöja gåtan med brandoffret. Men
det kommer att bli ett tungt arbete. Marken är hård efter att ha legat öppen
för solen.
– Det blir hårt som cement, säger Karl-Magnus Lenntorp, som hoppas att det
blir en riktigt mulen och blöt sommar så att inte jorden hårdnar och fynden
spricker i solen.
– Nattregn för att mjuka upp jorden och mulet fram till fyratiden på dagen
hade varit idealet.