Det ena är att vinna inrikespolitiska poänger.
Det andra är att sätta press på Sverige som EU:s ordförande inför kommande
fredssamtal i konflikten med palestinierna.
Det tredje alternativet är inte sannolikt: att Israels regering verkligen tror
att Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt ska vika ner sig – och bryta mot svensk
grundlag genom att fördöma Aftonbladets publicering av artikeln om
organstöld.
Naturligtvis har premiärminister Benjamin Netanyahu och utrikesminister
Avigdor Lieberman rådgivare som vid det här laget vet hur svensk
yttrandefrihet fungerar.
En gång i modern tid har en svensk minister censurerat medier. Det var när
utrikesminister Laila Freivalds 2006 ingrep mot Sverigedemokraternas tidning
SD-kurirens publicering av satirteckningar av profeten Muhammed på nätet.
Freivalds beordrade en tjänsteman på Utrikesdepartementet att kontakta ett
webbhotell, som släckte ner SD-kurirens hemsida.
Freivalds övertramp skedde samtidigt som den muslimska världen var i uppror
mot Jyllandspostens Muhammedkarikatyrer. Det ledde till att Göran Persson
sparkade henne från regeringen. Senare fick hon också kritik av
konstitutionsutskottet (KU).
Att Reinfeldt eller Bildt skulle göra samma misstag måste framstå som
osannolikt, även för de israeliska ledarna. Om de inte förstått det tidigare
hade det räckt att läsa Israels största liberala tidning Haaretz.
”Regeringar i länder som respekterar pressfrihet är inte ansvariga för
publiceringar”, förklarade den israeliske journalisten och historikern Tom
Segev i helgen. I en stort uppslagen artikel skrev han att Liebermans krav
på ett svenskt fördömande tyder på att utrikesministern, som föddes i
Sovjetunionen, ”fortfarande tänker i Sovjettermer”.
Alla i Israel rasar alltså inte mot Sverige.
Ett skäl för politikerna att göra det kan vara att plocka poäng på hemmaplan.
I valet i våras – strax efter kriget i Gaza – segrade nationalisterna.
Likudledaren Benjamin Netanyahu leder nu en koalition bestående
ultranationalistiska och ortodoxa partier. Tom Segev beskriver Avigdor
Lieberman och hans parti Vårt Israel som ”rasistiskt”.
Säkert gör en och annan minister i raden av dem som spytt galla över Sveriges
regering det i syfte att vinna popularitet där hemma. Kanske spelar det
också roll att Sverige i höst är ordförande i EU. Carl Bildt har (haft?)
planer på att inom kort resa till Israel och Palestina. EU är en viktig
aktör i fredsförhandlingarna. Och Netanyahu står under hård press.
Efter det blodiga kriget i Gaza har Israel fortsatt bygga ut bosättningar på
Västbanken och riva palestinska hus i östra Jerusalem. Det har lett till
hård kritik från båda USA och Europa.
De israeliska ledarna tror knappast längre att de ska få en ursäkt från
Sveriges regering. Men kanske de tänker att det kan vara en fördel att ha
ett EU-ordförandeskap på reträtt inför kommande fredssamtal.