Dimman och fukten rullar in från Östersjön, och folket i vilstolarna runt lägerelden sveper filtarna allt tajtare runt sig. Tolv slag har klockan slagit.
En man som ser ut som en något slankare och kepsprydd version av Alfred Hitchcock öppnar sin anteckningsbok. Hans berättelse blir en skräckskildring från 2025, när alla människor i Mälardalen måste koka sitt vatten och tågen klarar inte leveranserna åt industrin.
Skulden delas av så många kommunpolitiker, så många riksdagsledamöter och så många finansministrar från så många olika partier, som alla har tänkt att ah, vi kör ett år till.
– Det gjorde de inte för att de var dumma, utan för att de hade så många andra saker som de ville göra, säger Hitchcockmannen.
I verkligheten heter han Bo Krogvig och han brukar presenteras som mannen som har erfarenhet av valrörelser i 38 länder. Så sent som i fjol var han valgeneral hos Socialdemokraterna. Nu är han tillbaka på jobbet som rådgivare för pr-byrån Springtime.
Jo, för det är ett konsultföretag som står bakom godnattstunden vid lägerelden. Senare i veckan ska Moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten och SSU-ledaren Jytte Guteland dra sina skräckhistorier. Allt för att få ståndpunkter att mötas och brytas.
– Det är så mycket metadiskussioner i medierna. Man bevakar bevakningen. Det handlar mer om Juholts mustasch än vad som kommer ut under den där mustaschen, säger initiativtagaren och Springtimekonsulten Mikaela Waxin.
Men vänta nu, ska en pr-byrå ta ansvar för den politiska debatten? Och hur hamnade vi där?
Sanningen är att de politiska partierna numera står för en liten del av arrangemangen under politikerveckan på Gotland, även om partipolitiker finns med i paneler och seminarier. Frilansjournalisten Kent Werne har på uppdrag av ABF granskat de närmare 1 500 programpunkterna i Almedalen, och kommit fram till att näringslivet dominerar som arrangör.
– Men Almedalen är inte problemet, utan ett symtom på ett mycket större samhällsproblem. Det handlar om hur hela det politiska samtalet har flyttats från folkrörelserna till näringslivet, säger han.
I Visby är Bo Krogvig en i vimlet som vandrat med lätta steg mellan politik och pr-verksamhet.
Där i klarblå kavaj, den före detta folkpartiledaren och utbildningsministern Lars Leijonborg, som nu försörjer sig i konsultbranschen. Där, med sin stora svarta sjal runt axlarna, Ulrica Schenström, tidigare moderat statssekreterare, numera konsult och debattör. Där traskar Paulo Silva förbi. Fram till i fjol jobbade han för Miljöpartiet, nu är han på byrån New Republic. Där, i samspråk med exjournalisten och JKL-konsulten Mats Bergstrand, står Socialdemokraternas presschef Dan Svanell. Han var under en period konsultkollega med Ulrica Schenström på byrån Hallvarsson & Halvarsson.
Allt fler politiker använder sina kunskaper i en bransch som går ut på att skapa publicitet, bilda opinion och påverka politiska beslut. Tidningen Dagens Samhälle har räknat och hittat 175 pr-konsulter med partipolitisk bakgrund, en majoritet av dem är borgerliga.
Edvard Unsgaard har besökt politikerveckan som politisk reporter för Ekot, och som pressekreterare hos statsminister Fredrik Reinfeldt. Nu kommer han som konsult i den nystartade firman Nordic Public Affairs.
– För mig känns det väldigt viktigt att få följa hur företagen resonerar. Det tror jag att jag har en otrolig nytta av, när jag fortsätter med partipolitiken. Sedan är det en lockelse att få vara med och starta ett företag, säger han.
För bara några decennier sedan var pr, Public Relations, en blygsam verksamhet i Sverige. Det var främst före detta journalister som jobbade med att få in nyheter om företag och produkter på redaktionell plats.
– Jämfört med de stora anslagen till reklam var pr-budgeten mycket blygsam. Men under de senaste tio, femton åren har synen på pr-verksamhet förändrats i grunden, säger Malmöbon Trygve Bång, författare, föredragshållare och före detta konsult för Burson Marsteller.
Han är en av dem som varnat för de senaste årens utveckling.
– Man måste komma ihåg att pr-företagen är renodlat kommersiella företag. Utsikterna att politiken mer och mer kan reduceras till en säljbar produkt tycker jag är djupt skrämmande, säger han.
Förr blev det debatt när före detta toppolitiker blev landshövdingar, ambassadörer och generaldirektörer. Nu framstår sådana övergångar som harmlösa – i jämförelse.
Trenden inom pr är att rekrytera brett, från höger till vänster, istället för att vårda starka band till ett parti.
En milstolpe var när Göran Persson för fyra år sedan rekryterades av byrån JKL, som startats av personer med bakgrund i Moderaterna.
En före detta socialdemokratisk statsminister! Som konsult! Och just han som hade uttalat sig så föraktfullt om lobbyister.
Uppståndelsen blev stor. Den lade sig.
Faktum är att Socialdemokraternas valförlust 2006 blev ett trendbrott för hela branschen. Tidigare dominerades verksamheten av före detta politiker från borgerligheten. Det blev en karriärväg när dörren till regeringskansliet var stängd.
– Efter 2006 har ett stort antal socialdemokrater gått in i pr-branschen. Det har betytt en hel del för att avdramatisera synen på pr och lobbyism, och det tror jag är bra, säger Patrik Westander på byrån Westander.
Konsultverksamhet kan fortfarande väcka starka känslor inom Socialdemokraterna.
I höstas avslöjande Aftonbladet att arbetsgivar- och företagarorganisationen Svenskt Näringsliv hade anlitat byrån Prime för att påverka Socialdemokraterna i en mer tillväxtvänlig riktning. Det fanns en detaljerad plan med debattutspel och föreläsningar. Den före detta SSU-basen Niklas Nordström, som är partner i Prime, var en nyckelperson.
Primegate, som historien kallades, väckte åtskilliga frågor. Vems ärenden går konsulten? När han eller hon inte avslöjar sina uppdragsgivare?
Patrik Westander har länge efterlyst en uppförandekod för pr-branschen. Problemet är inte att folk vill påverka, hävdar han. Kruxet är hemlighetsmakeriet och att den som har en stor plånbok kan påverka mer.
– Vi på Westander talar väldigt mycket om vikten av engagemang. Vi tar ställning till våra uppdrag. Men det rådande idealet i branschen är advokatperspektivet. Alla har rätt att göra sin röst hörd, är tanken. Men då menar man alla som har råd att betala 1 800 kronor i timmen, säger han.
Han tycker inte att lösningen är att sätta munkavle på rika näringslivsorganisationer, utan att stötta resurssvaga opinionsbildare istället.
– Egentligen har det aldrig varit enklare att påverka politiska beslut än idag. Det hänger samman med en trend där medierna får allt större makt och där ideologierna får allt mindre roll. De politiska partierna är på jakt efter sakfrågor som de kan vinna val på, säger han.
Politik är att vilja, sa Olof Palme på 60-talet, några år innan han klev upp på lastbilsflaket och höll sitt första tal i Almedalen.
I Visby 2011 kan devisen omformuleras: Politik är att sälja.
Alla partiledningar älskar att prata om gräsrötter och folkrörelser, men när politiken ska utformas och anpassas efter opinionen ställer ideologiskt trögrörliga medlemmar mest till med problem. Då krävs kommunikationsexperter istället.
Regeringen har en särskild med sig i Almedalen: Fredrik Reinfeldts statssekreterare Per Schlingmann, som också är gammal pr-konsult.
Det går inte att skriva en text om samspelet mellan pr och politik utan att beröra hans nyckelroll i lanseringen av de nya Moderaterna i mitten på 00-talet. En gång jämförde han politisk kommunikation med att kränga pyttipanna och det glömmer hans politiska motståndare aldrig. De anklagar honom för att ägna sig åt pr-trick. Då menar de att förändringen av Moderaterna inte var på riktigt.
En alternativ tolkning är att det var pr på riktigt.
– Politik är pr, säger Björn Stolt.
Han är lektor vid institutionen för reklam och pr vid Stockholms universitet, som ger en särskild 10-poängskurs om retorik och politik i Almedalen.
Han konstaterar att politiken inte längre kan existera utan medierna.
– Det är inte som ett företag där det finns en verklighet som man sedan berättar om i medierna. För politisk verksamhet är medierna själva livsvillkoret. Man kommunicerar med den egna rörelsen i medierna. Är man framgångsrik politiker så tänker man i medier hela tiden, säger han.
Cecilia Stegö Chilò – tidigare journalist och opinionsbildare, i tio dagar moderat kulturminister och nu konsult på Springtime – tycker att pr-branschen har passerat partipolitiken i utvecklingen.
– Det är snudd på komiskt att när människor börjar förstå att politik har blivit pr så har pr blivit kommunikation. Och kommunikation måste ha ett innehåll. Det gäller även politiken. Yta och image räcker inte i längden och inte i internetåldern.
När glöden falnar vid lägerelden hos Almedalen, tar den ideologiska debatten fart. En åhörare tycker att ekonomisk tillväxt är botemedlet mot alla skräckscenarier. En annan talar om bostadsmarknaden. En tredje suckar över hur de politiska partierna misslyckas med att engagera människor.
Bo Krogvig svarar med invändningar, bifall, nya funderingar. Påpekar att partierna satsade mer på direkta samtal med väljarna vid förra valet.
– Det var hoppfullt, säger han.
Efter godnattstunden formulerar han ytterligare några slagkraftiga saker om människors politiska engagemang.
– Partierna måste skärpa sig, säger han.
Så är det med pr-konsulter. De vet hur man hörs och syns i medierna.
Ju fler de blir, desto mer kommer de att synas i politikbevakningen. De kan sina gamla partier, men står fria från partiapparaterna. Det gör dem till tacksamma och spännande kommentatorer. Men de säger sällan vilka andra uppdragsgivare som betalar deras löner.