MALMÖ. Utanför Migrationsdomstolen i Malmö står en staty av en grupp
personer som blickar över axeln på en man med en bok i sina händer. Sveriges
Rikes Lag står det på bokryggen. ”Den offentliga makten skall utövas med
respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans
frihet och värdighet”, står det på statyns bakre fot.
Inskriptionen på ”Grundlagen”, som statyn heter, är ett signum för
rättsverksamheten i Sverige. Alla ska bedömas lika inför lagen, men så är
det inte inom asylområdet. Det uppger flera initierade källor för
Sydsvenskan.
– En granskning av migrationsdomstolarna är nödvändig, säger en
uppgiftslämnare.
– Flera [domare] ser det som sin uppgift att skicka hem folk, säger en annan.
Båda vill vara anonyma, av rädsla för att bli straffade av sin arbetsgivare.
Båda har god insyn i domstolens verksamhet, och deras bild av arbetet och
atityderna där bekräftas av flera andra inom Migrationsdomstolen i Malmö.
Kritiken om orättvisa bedömningar har förföljt de tre migrationsdomstolarna
sedan de infördes för snart tre år sedan. Tidigt konstaterades att
domstolarna i Stockholm, Göteborg och Malmö dömde olika rent statistiskt.
Migrationsdomstolen i Stockholm visade sig vara den snålaste domstolen, medan
Göteborg var den mest generösa.
En intern granskning drogs igång 2007 för att utreda vad skillnaderna kunde
bero på. En av slutsatserna blev att de tre domstolarna hade olika grupper
av sökande, med olika bakgrund och härkomst, och därmed också olika
utgångslägen för att få stanna i Sverige.
Exempelvis nekades en stor grupp asylsökande bolivianer uppehållstillstånd i
Stockholm, vilket syntes tydligt i statistiken, menade granskarna.
Sydsvenskans granskning visar att det även förekommer stora skillnader lokalt,
mellan olika domare inom samma enhet.
För trots att målen lottas slumpmässigt mellan domare vid Migrationsdomstolen
i Malmö – och därmed borde fördela sig någorlunda jämnt – skiljer sig
domarnas bifallsfacit åt rejält.
En genomgång av statistik och hundratals domar från Migrationsdomstolen i
Malmö, för att försöka hitta en förklaring, visar att domstolens 22
ordinarie domar har olika bedömningsnivåer.
Under 2008 gav exempelvis den mest generösa domaren, Ylva Lönneaus, bifall åt
var femte sökande.
Samtidigt fann domare Ingegerd Bolin under samma period skäl att utvisa 72 av
75 sökande som hamnade på hennes bord. I de tre fall där hon var med och
beviljade uppehållstillstånd blev hon dessutom överröstad av nämndemännen i
två.
– Att jag gav bifall beror givetvis på att det fanns skäl för det utifrån
omständigheterna i varje mål, säger Ylva Lönneaus.
Enligt henne går det inte att dra någon statistisk slutsats av utgången i
hennes mål.
– Underlaget för bedömningen är personens berättelse och situationen i det
land sökanden kommer ifrån, säger Ingegerd Bolin.
Är denna skillnad alltså ett slumpens verk?
Nej, inte om man får tro folkrättsprofessor Gregor Noll vid Lunds universitet:
– Antalet positiva och negativa beslut är inte jämförbara. Skillnaderna mellan
olika domare är för stora, och det pekar på att det är andra faktorer som
styr än de rättsliga, säger han.
En socialdemokratisk nämndeman uppger att hon upplevt stora skillnader mellan
olika domare vid de förhandlingar hon suttit med.
– Några är lyssnande och överväger informationen på ett helt annat sätt än
andra som är mer dominanta, menar hon.
Enligt henne får skillnader i attityd effekt på besluten.
Bland de domar vi gått igenom återkommer ständigt två bedömningar. Dels
huruvida den sökande är trovärdig eller inte, dels huruvida den sökandes
rädsla för att återvända är befogad eller ej.
Två avgöranden som båda öppnar för godtycke.
– Det förekommer godtyckliga dömanden i alla domstolar. Inte bara i
migrationsdomstolarna, detta är den obekväma sanningen, säger en källa som
tidigare har arbetat vid Migrationsdomstolen i Malmö.
Gregor Noll menar att det svenska asylsystemet, i sin uppbyggnad, är fullt
jämförbart med exempelvis det amerikanska som i omfattande akademiska
studier dömts ut som godtyckligt. När han tar del av Sydsvenskans material
drar han omedelbart samma paralleller.
– I USA kom de amerikanska författarna, lite sarkastiskt, fram till att det
viktigaste beslutet i asylprocessen är lottningsbeslutet som tilldelar en
viss domare ett visst mål. Domarens personliga bakgrund är oerhört viktigt
för utgången, säger han.
– Det handlar mer om personkemi.
Hur viktigt är det då att komma till rätta med godtyckligheten i
asylsystemet?
– En fråga om liv och död, svarar Noll. Jag noterar att vi inte har dödsstraff
i Sverige, men verkställer du till länder som har det så verkställer du
samtidigt att beröva någon livet.
Alla källor som uttalat sig för Sydsvenskan i artikeln har krävt att få vara
anonyma. Dels i rädsla för att förlora sina arbeten, dels för farhågan att
drabbas negativt vid framtida jobbyten på en redan tuff arbetsmarknad.