I januari lanserade Google sin tjänst Street View i Sverige. Den som använder
tjänsten kan se bilder av hus, bilar och personer på nära håll. Ansikten och
registreringsskyltar maskeras av Google innan de publiceras på nätet.
Den svenska konkurrenten Hitta.se maskerar däremot inte bilderna i sin
motsvarande tjänst.
Datainspektionen har till uppgift att se till att människors integritet på
nätet skyddas. Men till skillnad från Googles tjänst gäller inte
personuppgiftslagen för Hitta.se. Hitta.se har utgivningsbevis och en
ansvarig utgivare, vilket gör att den tjänsten lyder under
yttrandefrihetsgrundlagen.
– Det måste vara konstigt för medborgarna att det är helt olika regelverk som
gäller för exakt samma sak. Det är inte tillfredsställande, säger Göran
Gräslund, generaldirektör för Datainspektionen. Jag har i andra sammanhang
pläderat för att det borde finnas en mer generell regel som förbjuder grova
kränkningar oavsett om det sker inom medierna eller inom det område som
personuppgiftslagen gäller.
Googles tjänst Street View har Datainspektionen ingen generell invändning emot
– än så länge.
– Om man lever upp till målsättningen att maska ansikten och
registreringsskyltar är det ganska harmlöst, säger Göran Gräslund.
Däremot har inspektionen synpunkter på att Google sitter på en stor samling
omaskade bilder i sitt insamlade material.
– Jag ingår i en grupp med mina kollegor från EU. Vi har en dialog med Google
om deras grundinformation – alla fotografier som de ser ut innan de maskats.
Hur länge det råmaterialet finns hos dem och hur man hanterar det, kan vi ha
synpunkter på.
Rui Brites de Sousa, vd och ansvarig utgivare på Hitta.se, ser inget
integritetshot med att publicera bilder av människor och bilar på nätet.
– Vi har haft ett tiotal klagomål sedan vi drog i gång tjänsten för ett år
sedan. Vi har plockat bort bilder i ett par fall, till exempel där barn lekt
nakna framför det egna huset på sommaren.
Hitta.se maskerar inte ansikten och registreringsskyltar.
– Vi tycker att det är en ögonblicksbild av verkligheten som är taget vid en
tidpunkt som folk inte känner till. Det är precis som när man går på gatan,
då ser man allt. Det finns inget som är dolt i verkligheten på det sättet.
– Skulle man råka känna igen någon på ett torg, på en tidpunkt som man inte
känner till, på en bild som är tagen för ett eller två år sedan, då ser jag
inte att det är något allvarligt.
Enligt Rui Brites De Sousa går användarnas klagomål oftast åt andra hållet.
– Opinionen är tvärtom. Folk ringer och frågar när vi kommer och fotar
eftersom de vill vara med på bild.
Göran Gräslund håller inte med om att bildsöktjänster på nätet går att jämföra
med att röra sig ute på stan.
– Jag tycker att det är en ganska stor skillnad. Om människor känner sig
kränkta, då förstår inte jag att inte företaget väljer att ta bort den
informationen. Om man kopplar ihop ansikten utanför till exempel
vårdinrättningar där man blir föremål medicinska behandlingar, då kan
plötsligt ett kort bli en känslig personuppgift. Det beror alldeles på
situationen, man kan inte säga att alla foton ska hanteras likartat.
I första hand ska den som har invändningar mot bildpubliceringar vända sig
till företagen som publicerat dem. Google har en sådan anmälningsmöjlighet
på sin tjänst.