Under partiledardebatten i förra veckan var Göran Hägglund den ende som inte
flörtade med
Piratpartiets väljare. Den linjen fortsatte han i sitt tal på KD:s riksting på torsdagseftermiddagen.
Hägglund antydde i sitt tal att Piratpartisterna är simpla tjuvar.
– Det blir för parlamentet att bygga ytterligare ett bås för nya tolkar som
ska svara för översättningen till rövarspråket, sade KD-ledaren och
fick en hel del skratt på det.
Hägglund sade sig vara ”förbluffad” över att så få andra politiker försvarar
upphovsrätten.
Det handlar väl inte om populism? undrade Hägglund.
– Jag vill vara tydlig med att vi inte delar Piratpartiets syn på
upphovsrätten. Om man inte tycker att upphovsrätten ska gälla på nätet,
på vilka grunder kan man då försvara en annan form av
upphovsrätt, patentskyddet?
Hägglund medgav dock att Piratpartiet satt fingret på viktiga
integritetsfrågor.
Göran Hägglunds tal innehöll inga stora utspel. Däremot talade han mycket om
kultur. Han sågade provokativa konstprojekt som Anna Odells fejkade
nyhetsförsök, och raljerade över proffstyckare och
genuspedagoger.
Med viss glöd gjorde Göran Hägglund sig till medelklassens försvarare. Den
vanliga hyggliga människan föraktas av kulturskribenter och ”proffstyckare i
Stockholm”, menade han. Fast en kulturskribent tycks KD-ledaren gilla:
Sydsvenskans Per Svensson. Hägglund citerade i sitt tal långa stycken
ur en Per Svensson-artikel ur tidskriften Axess.
– Varför, undrar Per Svensson, detta återkommande förakt för vad han beskriver
som ”en bred och tämligen fridfull befolkningsgrupp vars levnadssätt,
värderingar och drömmar trots allt knappast låter sig beskriva sig
som aparta? Ett varmt familjeliv, ett vackert och trivsamt hem, ett bra jobb
med karriärmöjligheter, umgänge med goda vänner, en aktiv fritid, trygg ekonomi,
semesterresor, fred på jorden och en flaska vin på fredagskvällen?”
Strävsamma, hyggliga människor ska inte behöva tåla att bli föraktade för sin
livsstil, dundrade Göran Hägglund.
– Vi kristdemokrater, vi kommer alltid att vinna i längden. Därför att vi är
verklighetens folk, sade Göran Hägglund.
På presskonferensen efteråt orsakade Hägglunds tal viss förvirring. Hur tänkte
sig KD-ledaren att hans kulturkonservativa tankar skulle formuleras i
praktiska politiska förslag?
Det hade han inte tänkt, svarade Hägglund. Åtminstone inte nu. Att tala mycket
om kultur i rikstingstalet var ett sätt att försöka ägna frågan mer
uppmärksamhet än borgerliga partiledare brukar göra. Att fördjupa
diskussionen, utan utspel i bakfickan.
– Vi har en torftig kulturdebatt i Sverige. När hörde ni senast en partiledare
prata mer än en minut om kultur?
Göran Hägglund sade även att han gillar idén om en litteraturkanon, där alla
elever får läsa svenska klassiker. Ett förslag som skapade stor
debatt när Folkpartiets Cecilia Wikström lade fram det för några
år sedan.
– Det var en idé som hämtades från Danmark. Tajmningen och sammanhanget var
inte optimalt. Men det borde finnas en uppsättning verk som alla svenskar
får uppleva, sade Hägglund.