Han fick vänta på diagnosen i fem år

Sverige.

Karl Hacker känner inte längre doften av nybryggt kaffe. Han sökte sin doktor när han först lade märke till det. Doktorn trodde att han led av en sällsynt neurologisk sjukdom men skickade ingen remiss till neurologen.

– Sedan gick det fem år innan jag fick diagnosen Parkinsons sjukdom.

LÖDDEKÖPINGE. Karl Hacker tillägger att det är en fördel om den upptäcks tidigt eftersom medicinerna då har större chans att bromsa förstörelsen av dopamincellerna. När han sökte andra gången var det en darrning i frukostskeden med filmjölk som oroade.

– Då hade jag andra symtom som jag inte hade reagerat på. Jag slog fel på tangentbordet med höger lill- och ringfinger och jag gick snett och pendlade med bara ena armen.

Den här gången bekräftade doktorn misstankarna om att något var på tok. Parkinson. I samma andetag berättade han att väntetiden med remiss till specialisterna på neurologen var ett halvår.

– Det var den värsta upplevelse jag har haft. Först få besked om en obotlig sjukdom och sedan ingen att tala med. Man faller ner i en djup brunn och behöver hjälp att kravla sig upp igen.

Karl Hacker fann sig inte utan letade reda på en privatpraktiserande neurolog. Han var 53 år då och egen företagare.

– Jag hade kommit in i en period av ständig emotionell stress och gjorde ingenting för att komma ur den. Jag är helt övertygad om att det utlöste sjukdomen just då, men att jag nog ändå skulle ha fått sjukdomen.

Han slutade på företaget några dagar efter att han hade fått sin diagnos. Nu, sju år senare, är han sjukpensionär och mår förhållandevis bra. Han är mycket aktiv, bland annat som ordförande i Parkinson Skåne som har närmare 900 medlemmar, med lokalföreningar i 11 städer

– För att medlemmarna ska må bättre har vi i år börjat organisera vattengympa på fem olika platser, säger Karl Hacker.

Hans schema är fullt från morgon till kväll fyra dagar i veckan, med stavgång, gympa, bowling, schack, körsång, massage, studiecirklar med mera. Och frimärkssamling. Än har sjukdomen inte angripit fingrarna svårt.

– Visserligen säger de på rehabiliteringen att jag är extrem. Men det är viktigt att hålla i gång både fysiskt och psykiskt, att både motionera och träna hjärnan. Glöm inte att vara social, säger Karl Hacker.

Han är nöjd med sitt liv och menar att han fått uppleva så mycket positivt de senaste åren.

– Jag tycker att det som ger mig livskvalitet, är att vara tillsammans med människor som tycker om mig och som jag tycker om. Ingenting annat, tillägger han.

Hans råd till nya patienter är att skaffa sig en läkare som de har förtroende för och använda honom eller henne som rådgivare och inte som auktoritet.

– Ta själv ansvar för och planera ditt liv. Lev ditt liv nu och bli expert på din sjukdom. Kunskap är en förutsättning för att kunna ta ett ansvar. Läkarna har specialistkunskaper som inte du har, men det är ingen annan än du själv som ser helheten.

Författare: Marianne Hedenbro
Publicerad 21 oktober 2006 18.20
Uppdaterad 21 oktober 2006 23.30

Sverige
Läsarpulsen
Bloggar
Toppnyheterna just nu