UPPSALA. Solen på Vaksala torg lyser sommarstarkt. Utanför Miljöpartiets gröna valstuga småpratar en avspänd Maria Wetterstrand med Uppsalabor.
Runt MP-språkröret pågår den traditionella lördagsloppisen i Uppsala. Gamla kavajer, vinglas och barnböcker får förlängda liv hos nya ägare, som för att ytterligare förstärka det anti-köp-och-släng-budskap som MP står för.
Den här kongressen är tänkt som en positiv kick för ett parti i medvind. Partifesten natten mot lördagen blev lyckad. Trötta men glada miljöpartister surrar om olika efterfester på väg in i kongressalen.
Fast tittar man närmare på ansiktena så syns en del missnöjda miner.
En del gräsrötter tycker att MP blivit en alltför självutplånande medlem i det rödgröna laget.
De radikala gräsrötterna – fundamentalisterna eller ”fundisarna” – försöker få in mer långtgående skrivningar i partiets valmanifest.
Det kan handla om ett omedelbart tillbakadragande av trupperna från Afghanistan. Att avskaffa karensdagen i sjukförsäkringen. Eller den känsligaste frågan: att MP aktivt ska driva kravet att införa 35 timmars arbetsvecka.
– Vi tycker ju att folk ska arbeta mindre. Då måste vi stå för det även i valmanifestet, säger Lázsló Gönczi från Ljusdal.
Gönczi är en riktig ”fundis”. En avhoppad kärnfysiker från Uppsala som en gång flyttade ut på landet för att bo i kollektiv. Med sina lila kläder, sin tygkasse och sitt stora skägg är han en symbol för det gamla Miljöpartiet.
Gönczi lämnade MP i protest förra året när partiet övergav sitt EU-motstånd, men kunde inte hålla sig borta.
– Det är ju det enda gröna parti som finns.
Nu vankar han omkring på ett av de ”påverkanstorg” som är en del av beslutsordningen på miljöpartistiska kongresser.
Förslagen som ombuden ska ta ställning till sitter uppnålade på flyttbara väggar. Ombuden går runt, läser och diskuterar fram egna kompromissförslag i smågrupper. Det är svåröverblickbart och lätt kaotiskt.
Metoden med påverkanstorg är hämtad från Svenska scoutförbundet, och ska ge friare och mer kreativa diskussioner innan besluten fattas i kongressalen.
Många av de radikalaste förslagslapparna på påverkanstorget har Lázsló Gönczis namn på sig. Man ser och hör att många MP-ombud är kluvna när de läser:
– Jag tycker ju så där, säger en kvinna om Gönczis förslag om ett totalstopp för vapenexport.
– Men frågan är om det är rätt att driva det just nu?
Språkröret Peter Eriksson manar sina partivänner att sansa sig, att inte trycka in för mycket i valmanifestets 44 punkter.
Framför allt är Peter Eriksson orolig att kongressen ska besluta om att i valmanifestet kräva 35 timmars arbetsvecka. MP gillar idén, men fackföreningarna är emot. Och det skulle bli dyrt.
– Vi ska ta ett ekologiskt OCH ett ekonomiskt ansvar. Vi är ett ansvarsfullt parti som håller hårt i pengarna. Det ska vi fortsätta att vara.
Peter Eriksson får applåder. Men det är inte samma tryck i jublet som när Lázsló Gönczi går upp i talarstolen och pratar om fri invandring, totalstoppad vapenexport och 35 timmars arbetsvecka.
Bifallet blir också stort när MP-veteranen Per Gahrton säger att valmanifestet måste vara ”kompromisslöst grönt. Illgrönt!”
Realism mot idealism. Taktik mot radikalism. Maktpolitik mot plakatpolitik. Att MP:s politik formas inom dessa spänningsfält är fortfarande tydligt.
Men all radikalism kommer inte från veteranerna.
Grön Ungdoms språkrör Maria Ferm och Jakop Dalunde – som inte ens var födda när Lázsló Gönczi blev miljöpartist 1983 – vinner en seger på kongressen när de lyckas få med partimedlemmarna på att fimpa förslaget om premier till svenskar som köper ”miljöbilar”.
Snacket om miljöbilar är en myt, menar Maria Ferm (som är uppväxt på Näset i Skåne).
Inte ens elbilar är riktigt bra, enligt Ferm, eftersom tillverkningen av bilar är en ”smutsig historia” oavsett bilens drivmedel.
Maria Ferm hoppas också få med kongressen på Grön Ungdoms krav på en flyktingamnesti – att gömda flyktingar får rätt att stanna.
– Det kan handla om runt 3 000 personer.