Hans läkare ville sjukskriva honom ett halvår efter sviterna från en
tarmoperation och en ridolycka.
Istället drog Försäkringskassan in hans sjukpenning.
Idag bor 34-årige Mathias Ringelid inneboende hos en vän och lever på
socialbidrag.
– Jag har fått lämna min gård och mitt företag som bedrivit hästutbildning.
Mina hästar har jag sålt, säger han.
Vi träffar Mathias Ringelid hemma hos vännen som han för tillfället bor hos.
Längs ena väggen i vardagsrummet trängs kartongerna där han förvarar sina
tillhörigheter.
För ett år sedan drog Försäkringskassan in hans sjukpeng med motiveringen
att han visserligen inte hade arbetsförmåga att jobba med tungt hästarbete,
men ändå skulle klara ett ”på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete”.
– Jag har arbetat med hästar i stort sett hela mitt vuxna liv. När jag
skadades bedrev jag hästutbildning på en gård jag arrenderade utanför
Veberöd. Jag hade 22 hästar i stallet, de flesta inackorderade unghästar som
jag tränade, säger Mathias Ringelid.
I hela sitt yrkesliv har han hållit sig i fysisk trim, dels naturligt genom
sitt fysiska arbete med hästarna, men också som en medveten strategi för att
hålla sig frisk.
När han var elva år gammal fick Mathias Ringelid diagnosen ulcerös kolit, en
kronisk tarmsjukdom som inneburit flera operationer och tung medicinering.
Följder av sjukdomen är bland annat ledbesvär.
– Att ha bra fysik och vara stark är nödvändigt eftersom jag varit mycket
sjuk i mitt liv. Jag har varit med om flera ridolyckor och en skidolycka som
femtonåring, men kommit igen snabbt på grund av min grundfysik.
Den senaste ridolyckan, sista april 2005, tog hårdare än de tidigare.
Mathias Ringelid säger att han och hästen föll ner i ett stendike och att
han delvis fick hästen över sig. Han tog sig tillbaka till gården med hjälp
av hästen, men kände att vänstra sidan domnade bort.
– Jag låg på sjukhus i ett par veckor med vänstersidan förlamad. Känseln
återvände sakta och jag kunde gå igång med rehabiliteringen. Det var ju lite
bråttom att komma tillbaka, på grund av hästarna.
En krosskada i ländryggen, problem med höften, försvagad arm och hand samt
svåra smärtor i ryggen ledde till ett halvårs sjukskrivning. Inhyrd personal
tog hand om djuren. Mathias Ringelid gick på rehabiliteringsträning flera
gånger i veckan. I november samma år lades han in på sjukhus för en planerad
operation i magen. Hans tjocktarm hade tidigare avlägsnats och nu skulle
påsen på magen bytas mot en sammankoppling av tarm och en så kallad
bäckenreservoar som konstruerats under tidigare operationer. De första
dagarna efter operationen såg allt ut att ha gått bra, enligt
journalanteckningarna, men så tillstötte komplikationer. Han låg inne nästan
en månad.
Under hela 2006 var Mathias Ringelid sjukskriven. I stort sett var fjärde
vecka åkte han in akut med kramper och svåra smärtor i buken. Han åt stora
mängder starka smärtstillande.
– Mitt allmäntillstånd var helt försvagat, jag hade inte hämtat mig från
ridolyckan och problemen med magen gjorde att jag inte kunde träna mig stark
igen. Det är fruktansvärt att vara så ung som jag är och inte fungera.
Det var en pressande tid, säger han. Verksamheten på gården fungerade bara
hjälpligt utan honom. Ekonomin havererade. Kontrakten på utbildningen av
unghästarna försökte han fullfölja med personalens krafter.
Det var de två specialistläkarna, magspecialisten och ortopeden, som ömsom
sjukskrev honom det året. Mycket föll mellan stolarna, tycker han själv, och
till slut bad han om en träff med båda läkarna samtidigt.
– Jag fick då rådet att söka upp en allmänläkare, som kunde hjälpa med mig
en helhetslösning som täckte in hela min sjukdomsbild, säger Mathias
Ringelid.
Det gjorde han. På vårdcentralen i Hörby träffade han en läkare som gick
igenom journaler och tog prover. Läkaren gjorde bedömningen att han borde
genomgå en ordentlig rehabilitering och återhämtning och sjukskrev honom sex
månader.
– Istället för att sjukskrivas en månad i taget och ständigt vara på väg
tillbaka till företaget, menade läkaren att jag behövde träna och vila ett
halvår i lugn och ro. Kroppen hade tagit mycket stryk av operationen,
ridolyckan och alla mediciner.
Försäkringskassan höll inte med. I februari 2007 meddelade en handläggare
att Mathias Ringelid inte längre var berättigad sjukpenning.
Försäkringsläkaren, vars bedömning låg till grund, konstaterade att
diagnosen var styrkt och att det ”föreligger en helt nedsatt arbetsförmåga i
arbete med hästar av beskrivet slag”. Däremot bedömdes Mathias Ringelid ha
arbetsförmåga ”sett mot arbetsmarknaden i stort”. Försäkringskassan skriver:
”Vid den bedömningen (av arbetsförmåga) ska Försäkringskassan inte ta hänsyn
till arbetsmarknadsmässiga, sociala och andra liknande förhållanden.”
– Jag tror att Försäkringskassan bedömde utifrån operationen och ridolyckan
separat och tyckte det var fiffel och båg att vi drog upp mitt dåliga
allmäntillstånd som följt, säger Mathias Ringelid.
I och med beslutet stod Mathias Ringelid utan inkomster. Successivt
monterade han ner verksamheten på gården och flyttade till en mindre gård
som han fick hyra. De egna hästarna fick han sälja, liksom utrustning och
andra tillgångar. Under våren 2007 kontaktades han av filmteamet som
producerar filmen Arn och blev ombedd att medverka i några hästscener.
– Jag hade inget val, eftersom jag inte hade några inkomster alls. Dessutom
fick jag både boende och mat under inspelningen, så det passade ju bra.
Det var ett ödesdigert beslut. Filmjobbet gav en månadsinkomst på 4000
kronor vilket fick Försäkringskassan att registrera om Mathias Ringelids
årsinkomst som grund för sjukpenning, från 240 000 kronor om året till 27
300 kronor.
– Först drar de in min sjukpenning och säger att jag ska jobba och när jag
tar en timanställning för att kunna betala min hyra så skriver de direkt ner
min sjukpenninggrundande inkomst. Skulle jag i framtiden få sjukpenning blir
det drygt 900 kronor i månaden.
Nu ligger hans ärende sedan en tid hos länsrätten i väntan på handläggning.
Såväl den indragna sjukpengen som beslutet att sänka hans grundande
årsinkomst har överklagats.
Varje månad går Mathias Ringelid till socialkontoret i Hörby och får
matbidrag, hyra till sin värd och lite till. Cirka 3500 kronor. Fast en
tusenlapp håller socialen inne, i det fall att länsrätten skulle ge Mathias
Ringelid rätt till sjukpeng, eftersom socialbidraget då ska minska med samma
belopp som Försäkringskassan betalar ut. Hos kronofogden har han
betalningsanmärkningar restförda från tiden efter ridolyckan.
Utan vännerna hade det inte gått, säger han. De har hjälpt honom med mat och
husrum och allt pappersarbete. Och brorsan har hjälpt honom med
rehabiliteringen.
– Han är sjukgymnast och driver ett gym i Stockholm. Jag har varit hos honom
i vinter för att få sjukgymnastik och hjälp att komma tillbaka fysiskt.
I november sålde han sin sista häst för att få loss pengar. Det är ironiskt,
säger han. Just hästar används numera ofta i rehabilitering efter fysiska
skador och när människor mår dåligt, han själv har varit med och drivit
flera sådana projekt.
– Snacka om att jag hade behövt mina hästar i det här läget. De får upp en
ur sängen på morgonen. Man blir ju helt knäckt som människa av detta.