RÄTTEGÅNGEN FÖRSTA DAG:
Han slog ihjäl dem, men det var inte hans fel, han bara försvarade sig.
Så förklarar sig den 24-årige hobbyfiskaren som för övrigt erkänner att han
styckade Sölve Svensson och Irene Saldert, paret i det som kommit att kallas
mordet i Hovs Hallar.
I andra hand, om rätten kommer fram till att gärningen - att med sten slå
ihjäl båda två - inte var nödvärn, självförsvar, hävdar han att han "svårligen
kunde besinna sig". Han var alltså så upprörd, chockad eller skakad vid
händelsen att han ska gå fri från straff.
Detta är försvarets utgångspunkt i denna ovanliga
rättegång. 24-åringen har en gång frikänts från anklagelser om mord, framför
allt eftersom parets döda kroppar då inte var återfunna. Det är de nu,
styckade.
- Vi kommer att förevisa en hel del ... speciella bilder, sa åklagare Anna
Broomé när hon inledde åklagarsidans översikt över anklagelserna mot
24-åringen.
Åtalet handlar om mord och brott mot griftefriden. Med åklagarens ord har
24-åringen "...skadat och skymfligen behandlat liken ... genom att
såga och skära itu deras kroppsdelar och avskilt deras huvuden från kropparna".
Påståendet om nödvärn håller inte, menar
åklagarsidan - för de dödas skallar är så illa tilltygade, sönderslagna, att
det tyder på upprepat våld, inte ett eller ett par slag i hastigt uppflammat
raseri eller upprördhet.
I den fullsatta rättegångssalen sitter 24-åringen stilla, i sina privata
kläder - inte kriminalvårdens gröna uniform. Han lutar hakan i höger hand
och följer uppmärksamt med i i handlingarna som hans advokat bläddrar i,
under åklagarens presentation.
Efter första rättegångspausen fortsätter åklagarna med att gå igenom
24-åringens manövrar med Sölve Svenssons ekonomi:
Man anser det klarlagt att 24-åringen beställde nytt registreringsbevis
till Sölve Svenssons bil. Det skickades till ägarens hemadress, varför
24-åringen tvingades vittja brevlådan i Hovs Hallar. Han beställde även nya
koder till internetbanken för att komma åt Sölve Svenssons pengar.
Det var vid ett sånt här besök som 24-åringen stötte på den misstänksamme
grannen, som informerade Sölve Svenssons syster via vykortet.
I juni 2007 åtalades 24-åringen för mord. Trots ett omfattande
sökande, skallgång och användande av spårhundar, hade polisen inte hittat
Sölve Svensson och Irene Saldert. Men allt tydde på att de blivit
ihjälslagna, ansåg utredarna, att det räckte för att få honom fälld.
En äldre man åtalades samtidigt. 24-åringen hade anlitat mannen för att låtsas
vara Sölve Svensson och med hjälp av det stulna körkortet legitimera sig och
hämta ut de nya bankkoderna.
Men den gången, sommaren 2007, frikändes 24-åringen från anklagelserna om
mord. Men allt annat: brotten mot bankerna och förfalskning, dömdes ut.
24-åringen fick ett års fängelse.
Våren 2008 hittas likdelar i Häljasjön. Det är Sölve Svenssons och
Irene Salderts kroppar, minus huvuden och benen. Och under ett par förhör
lämnar 24-åringen sin andra version: i januari 2007 tänkte han stjäla saker
från stugan i Hovs Hallar. Han tog hjälp av en uteliggare som han letade upp
på Knutpunkten i Helsingborg, men inte vet namnet på. De båda åkte till
stugan och där slog uteliggaren ihjäl paret. 24-åringen assisterade därefter
i att gömma likdelarna på olika ställen.
- [24-åringen] framhärdade i att han nu berättade sanningen, säger åklagare
Göran Olsson.
24-årigen fick sätta ihop en fantombild av uteliggaren, med
polishjälp, ett femtiotal socialt utslagna män i passande ålder granskades
och utredningen gicks igenom på nytt. Utan resultat. Våren 2009 fick
utredarna klartecken att formellt anklaga 24-åringen för mord: då beslutade
hovrätten att riva upp den friande domen. Samma sommar häktades 24-åringen.
Han sitter inlåst sedan dess. I augusti, när 24-åringen uttömt sina
möjligheter att släppas utan rättegång kom han med en ny version, nummer tre
i ordningen. Den planerade rättegången fick ställas in och ett nytt
utredningsarbete började.
Nu erkände han att uteliggaren var en lögn. I stället hade han
kommit till stugan, hört ett skrik och sett Irene Saldert ligga på marken.
Sölve Svensson och han kom i handgemäng och han lyckades sticka Sölve
Svensson i benet med en kniv och fly. När han senare återvände låg båda döda
vid stugan. Därpå gick han vidare med att stycka kropparna och dumpa
likdelarna polisen hittar vissa saker på hans angivelser: styckningsverktyg
i Landskrona hamn, ett patientkort vid Saxån.
Men det skulle visa sig att sakerna vid Saxån var ett villospår, som
24-åringen lagt ut i efterhand.
Tidigt 2010 skulle mordrättegången inledas. Men åter kallade 24-åringen på
utredarna. Nu kom version fyra: villospåret erkändes och han berättade att
alla likdelar dumpats i Häljasjön.
För åklagare och poliser är det ett långsamt ihopfogat pussel
som nu ska presenteras för rätten. Utredarna har jobbat i år. Här ska saken
sammanfattas på ett tiotal rättegångsdagar. Det kraftigaste belägget för att
24-åringen är skyldig är hans eget erkännande I KOMBINATION med det som
sakligt kunnat kontrolleras: kropparna, brister i tidigare berättelser,
enstaka fynd som talar för att ett brott begåtts - blodspår, en jacka med
stickhål.
Mot 24-åringen talar dels de många ekonomiska manövrar han gjorde kring paret
under månaden efter att de dog - kreditkontroller, kontotömningar och lån
som 24-åringen tog i Sölve Svenssons namn.
Det ligger honom självklart i fatet att han lämnat så många olika versioner -
exempelvis att han tidigt skyllde på en icke namngiven uteliggare, som
ansvarig för själva styckningen.
Rättegångens första dag ägnas helt åt åklagarsidans presentation. Först senare
i veckan ska 24-åringen förhöras.
Efter lunch fortsätter åklagarsidan med en kartläggning av händelser
före brottet - de sista livstecknen från paret Sölve Svensson och Irene
Saldert.
Visa 24-åringens
* Behov av pengar.
* Kontakter med Sölve Svensson.
* Kartlägga hans agerande.
Tre dagar före dubbelmordet hade 24-åringen telefonkontakt med Sölve Svensson.
Hans mobiltelefon har positionerats till i närheten av Hovs Hallar. Samtalat
varade 3,5 minuer
Den 10 januari, dagen före mordet, var kontakten fem minuter lång. 24-åringen
fanns då i Landskrona. Ytterligare något samtal ringdes mellan de båda samma
dag.
Natten till den 11 januari kom det in 3 830 kronor på 24-åringens konto - han
ringde själv till telefonbanken för att kolla att pengarna kommit in. Sex
minuter efter det samtalet tar 24-åringen ut 3 300 kronor från sitt konto.
Det är uppenbart att han otåligt väntade på pengarna. Men vad han använde dem
till är inte fastslaget.
Samma dag, den 11 januari på morgonen, tar Sölve Svensson ut 2 000 kronor
inför en resa till Helsingör.
– Han skulle tura, säger åklagare Göran Olsson.
Sen blir livstecknen suddigare: telefonsamtal mellan Sölve och Irene genomförs
vid middagstid, "troligen" är de också och handlar tillsammans
under den 11 januari.
15.42 ringer Irene Saldert till sin ena son. Samtalet varar i en minut. Det
blir hennes sista kända telefonsamtal någonsin.
Huset i Hovs Hallar ser ut som en typisk sommarstuga: lågt i tak, lite
rörigt i rummen. Som om den inte riktigt är bebodd. I mikrovågsugnen hittade
polisens tekniker kvarlämnade korvar. I diskhon fanns odiskat porslin. Som
om någon lämnat stället i en hast.
Under den vidare undersökningen hittades ett pangat fönster, som täckts med
filt. Och i ett hörn låg en gammal metallvåg slängd - troligen hade den
tidigare hängt i stugans kök. Men det finns inget som tydligt säger att den
använts som vapen - för att slå ihjäl någon. Däremot
markerade polisens liksökhundar både inne i stugan - en fläck på golvet -
och på marken utanför stugan. Hundarna var säkra på att döda kroppar funnits
på de platser där de markerade.
Exakt var, och på vilket sätt, 24-åringen ska ha slagit ihjäl paret är inte
polisen säker på. Det som redovisas är tecken, enkla spår.
De tekniska undersökningarna har det gemensamt att de indikerar saker, men
inte visar någonting tydligt.
Det hittades en dunjacka på marken utanför stugan, den är full med hål,
troligen från en kniv eller annat vasst föremål.
Det finns spår efter "enklare tumult" inne i stugan.
Och på en flaska Absolut Vodka, med cirka två deciliter sprit kvar i, finns
24-åringens fingeravtryck.
På platsen för styckningen - ett militärt värn vid Kattvik på Bjärehalvön -
hittades spår av blod. När polisens tekniker i mars i år vid vallning på
platsen av 24-åringen sprejade på medlet Blue Star lyste stora fläckar upp
vid belysning med specialljus. Medlet reagerar enbart på blod. Och vidare
undersökning visar att det är människoblod. Men det gick inte att slå fast
vems blod det var - man kunde inte få fram dna-strängar från det. Här är
tiden en klar faktor - dna-spår bryts ner.