En könsneutral äktenskapsbalk, adoptionsrätt för samkönade par och
antidiskrimineringslagar som från och med förra året också omfattar
transpersoner. Hbt-rörelsen har drivit och fått igenom flera
samhällsförändringar de senaste åren.
Finns det något kvar att arbeta för?
Ja, verkligen, tycker Claes Nyberg, ordförande för Stockholm Pride.
– Själva lagstiftningen är en sak, en annan är att se till att lagarna
verkligen följs. Det stora attitydarbetet måste vi jobba vidare med. Sedan
finns det definitivt saker kvar som gäller lagstiftning, säger han.
Till exempel när det gäller transpersoner. Claes Nyberg menar att det finns
flera kränkande punkter i lagen. Som att den som är kvinna juridiskt inte
får byta till ett manligt förnamn.
Ett annat exempel är lagstiftningen kring könsbyte.
– Det finns krav på tvångssterilisering och ett förbud mot sparande av
könsceller. Man måste vara ogift. Lever man med någon är man tvungen att
juridiskt separera, säger Claes Nyberg.
I år har Pridefestivalen inte en enskild politisk fråga som tema. Tidigare har
det funnits teman som äktenskap och hatbrott. Årets: hetero.
– Det går direkt till kärnan om varför festivalen finns till. Vi har inga
synpunkter på heterosexuella människors livsvanor, utan det handlar om att
diskutera de normer om kön och sexualitet som sätter begränsningar i
vardagen, även för straighta personer, säger Claes Nyberg.
Han påpekar att samma normer finns inom hbt-rörelsen, där han ser att män har
ett större utrymme än kvinnor och att bilden av hur en riktig man ska vara
kan leda till transfobi.
– Dessutom är den svenska hbt-rörelsen väldigt vit. Det saknas personer av
annan etnisk bakgrund än svensk, säger han.
Det här året försöker Stockholms Pride nå ut till nya grupper, med
utställningar och infocenter i ett gratisområde i Kungsträdgården.
– Det blir som ett skyltfönster. Många är nyfikna på festivalen, men vet inte
hur de ska ställa sig till att lösa inträde. Här kan de ställa frågor och
upptäcka bredden. Det finns mer än paraden, säger Claes Nyberg.