Jag hörde sedan Jan Helin kommentera beslutet i P1 och höll inte med honom i
hans principiella resonemang. Ska yttrandefriheten vara värd något måste man
också kunna publicera åsikter som man inte delar.
Sydsvenskans policy är denna: vi accepterar politiska annonser från alla
partier som respekterar det demokratiska samhällets värdegrund. Det betyder
att annonserna inte får bryta mot svensk lag eller på något sätt innehålla
ett budskap som är kränkande eller hetsande.
Så resonerade jag också i somras när jag sade ja till SD:s annonser inför
EU-valet. På torsdagen sade jag däremot nej till en annons från SD som
talade om ”nej till islamisering”, som var just hetsande mot muslimer.
SD gick då ut med ett pressmeddelande som sade att vi censurerar just dem. Min
bild är att de gärna vill vara martyrer. Sanningen är att vi inte hade
accepterat en sådan annons från något parti.
Regeln här är enkel: religionskritik är alltid okej, hets mot en
religionsutövande grupp är aldrig okej.