Hjärnans städpatrull tar hand om lösa pinnar

Sverige.
Tillsammans med forskare vid Nano-meterkonsortiet i Lund arbetar Neuronano Research Center på att ta fram elektroder 
i nanoskala.

En nanometer är en miljondels meter – som tio väteatomer bredvid varandra. Elektroderna skulle vara betydligt mindre än själva nervcellen. Då uppstår helt nya möjligheter, men också nya risker. Vad händer om de ofattbart små elektroderna lossnar? Kan de vandra vidare i kroppen? Hur påverkar de hjärnan och andra organ?

Det skräckscenariot utforskades i ett projekt som leddes av Cecilia Eriksson Linsmeier och hennes kollega Christelle Prinz, biofysiker på avdelningen för fasta tillståndets fysik. Resultaten publicerades i höstas i den vetenskapliga tidskriften Nano Letters, och de överträffade förväntningarna.
– Jag var väldigt skeptisk tidigare, men nu tror jag att det är möjligt att föra in elektroder i nanostorlek i hjärnan, säger Cecilia Eriksson Linsmeier.

I försöket injicerades små pinnar i nanoformat i hjärnan på råttor. De fick flyta runt fritt, som en avbruten elektrod skulle kunna göra om framtidens lilla implantat gick sönder. Det visade sig att hjärnans egen städpatrull, mikrogliacellerna, tog hand om pinnarna. Cellerna förökade sig en kort tid, slukade nanopinnarna, och gick sedan tillbaka till sin vanliga nivå. Bio-fysikern Christelle Prinz var nöjd, men Cecilia Eriksson Linsmeier var både nöjd och överraskad.
– Jag hade sett försök där man injicerat små kulor för att undersöka om det gick att behandla sjukdomar på det viset, och det fungerade inte alls. Hjärnan bröts ner och blev full av små hål. Jag trodde att samma sak skulle hända här.

– Det hade jag ingen aning om att du trodde! säger Christelle Prinz förvånat och båda skrattar.

Fysikerna, biologerna, elektroingenjörerna och alla de andra inom NRC har så olika kunskaper att kommunikationen kan bli en stor utmaning.
– Men det är just det som gör centret så framgångsrikt, att vi måste prata med varandra tills alla förstår, säger Cecilia Eriksson Linsmeier.

– Man kan aldrig vara helt bekväm när vi har våra vetenskapliga möten. Alla tvingas tänka på ett nytt sätt på det de själva arbetar med, säger Christelle Prinz.

Även om deras forskning kring nanopinnar i hjärnan drivs långt innan sådana elektroder faktiskt opereras in i människor, är de viktiga för NRC.
– Vi kan ju inte jobba med en teknik i flera år som sedan visar sig ha katastrofala följder. Det är viktigt att se att det faktiskt kan gå att använda våra resultat i människor i framtiden, säger NRC:s ledare Jens Schouenborg.

Författare: Lisa Kirsebom
Publicerad 22 januari 2010 19.41
Uppdaterad 23 januari 2010 06.00

Sverige
Läsarpulsen
Bloggar
Toppnyheterna just nu