Hur började ditt engagemang?
– Jag är uppvuxen på en ort där Nationalsocialistisk front var starka. Det
skedde gradvis med att jag under högstadiet började tänka att antingen så
står jag passiv bredvid eller så gör jag något. Är man passiv så accepterar
man. På högstadiet är folk ofta ganska likgiltiga och det irriterade mig.
Vilka ämnen engagerar dig?
– A-kassan tycker jag var en väldigt spännande fråga, det är konstigt att fler
inte engagerade sig. Det är många som är förbittrade just nu. Olika
kvinnofrågor, socialpolitiken som jag inte tycker är den bästa.
Vad vill du uppnå?
– Att folk börjar engagera sig och börjar förstå. Ta a-kassan som exempel. Jag
delade ut flygblad till en kvinna i femtioårsåldern. Hon skrattade och sa
”lilla du, jag behöver inte det, jag har fast jobb”. Det är skrattretande
att man har så dålig insikt om att man måste värna om det man har. Sverige
är ett välfärdsskadat land där folk glider som på en räkmacka, folk
engagerar sig inte längre, ingen visar respekt för demonstrationer.
Demonstrationerna är väldigt ålderssegregerade, med undantag för
Gazademonstrationerna. Men å andra sidan var majoriteten palestinier och få
så kallade svenskar deltog. Det är jävligt synd. Folk ger bort rätten att gå
ut på gatan och göra sin röst hörd. Vi hade inte haft de fackavtalen som vi
har om inte ett antal arbetare gjort sin röst hörd genom demonstrationer och
strejker.
Varför har det varit så många aktioner i Malmö och Lund det senaste året?
– Allting händer av en anledning. Alla aktioner har handlat om aktuella frågor
förutom demonstrationerna under European Social Forum som är ett årligen
återkommande evenemang. Demonstrationerna i samband med Davis Cup-matchen
mellan Israel och Sverige berodde på Gazakriget. Husockupationerna är bara
ett svar på bostadspolitiken.
Hur ser du på polisens beteende?
– Väldigt konstigt, väldigt aggressivt. Polisen ser inte längre som sin
uppgift att värna demonstrationsrätten. De senaste åren har de gått från att
skydda demonstrationer från eventuella hot till att bli offensiva och
aggressiva. Det känns som om de planerar att demonstrationer ska bli ett
slagfält.
Tror du inte att vissa ur den autonoma miljön har bidragit till det?
– Frågan är vem som provocerar först. Det är jäkligt svårt att säga vem som
kastar den första stenen, vem som triggar igång ett aggressivt beteende. I
polisens och allmänhetens ögon har vi säkert en skuld, men ur min synvinkel:
nej. Polisen har bra koll på vilka demonstranterna är. Istället för att
plocka de aggressiva personerna tar de hela gruppen. Inom autonomvänstern är
det en minimal del som kastar sten.
Har du varit gripen eller dömd?
– En gång blev jag först gripen men det ändrades till omhändertagande med
motiveringen att ”vi har så mycket att göra”. Det var skrattretande eftersom
jag visste att de inte hade någonting på mig.
Har du kastat sten?
– Aldrig. Jag har aldrig använt mig av våld, men jag har själv blivit utsatt
för våld med motiveringen att jag kastat sten, vilket var en fullständig
lögn.
Vad har den autonoma rörelsen uppnått?
– Svår fråga. Jag kan inte ge något exakt svar. Man kan onekligen säga att vi
har lyckats väcka debatt. Kulturlivet har påverkats eftersom de använder sig
av alternativa former när de till exempel organiserar sin ungdomsverksamhet.
Man måste säga att Malmö skiljer sig från andra svenska städer eftersom här
finns ett stort autonomt engagemang och folk hittar på saker hela tiden.
Vad är nästa stora grej?
– Köpenhamn. Klimattoppmötet är i en grannstad och alla sitter och ojar sig
över klimatet. Då får även ”52-årige Hans” lyfta på röven och åka över och
visa att han bryr sig om klimatet. Det är ju det jag vill med varenda
aktion. Det var ett jättefint Reclaim för några år sedan i Malmö när
förbipasserande kom dansande och ritade med kritor. Det är ju så det ska
vara.
Vad gör de autonoma för fel?
– Dels avpersonifierar de sig, man försöker göra sig till en homogen grupp,
vilket man kan förlora på. Men jag vill också påpeka att exempelvis
maskering kan vara befogad i många sammanhang.
– Sedan finns det alltid individer som inte har koll på varför de gör som de
gör. Debatten om machovänstern är väldigt betydelsefull. En del
testosteronstinna unga män har kanske inte alltid en politisk agenda som
motiv. Ibland är de på jakt efter adrenalinkickar. Även om autonoma grupper
är öppna för alla måste man se till att folk agerar med hjärna och hjärta.
Det vet jag att många autonoma grupper vill göra. Men det är ett känsligt
ämne eftersom man samtidigt vill vara ett kollektiv där ingen ska sätta
premisser för hur andra ska vara.