Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

I dag ångrar Carl-Heinz Dellwo ambassaddramat

I dag ångrar Carl-Heinz Dellwo ambassaddramat

Sverige. Ockupationen av den västtyska ambassaden i Stockholm 1975 slutade i en smäll. Enligt exterroristen Karl-Heinz Dellwo var den svenska polisen orsaken till att aktionen gick så snett så snabbt.

STOCKHOLM. - Polisen var inkompetent och okunnig, säger han till Sydsvenskan.

Han besöker Sverige med anledning av dokumentären "Stockholm -75", som visas på SVT ikväll. En 51-årig, lätt fårad tysk i svart tröja, svart jacka och mörkblå jeans. Chef på ett mindre dataföretag i Hamburg. Sambo.

Till synes alldeles vanlig.
Förutom att han umgås med folk ur den forna terroristorganisationen Rote Armee Fraktion, RAF. Förutom att han har tillbringat tjugo år i fängelset. Förutom att han har varit med om sprängningen av en ambassad, och avrättningarna av två ambassadtjänstemän.

När dokumentären spelades in tvingades han besöka brottsplatsen. Fortfarande har han svårt att formulera vad han tänkte när han återsåg byggnaden.

- Jag ville egentligen inte tillbaka. Jag tänkte också på hur det känns för folket inne i byggnaden att någon som jag går förbi utanför. Det var skönt när vi åkte därifrån, säger han.

Karl-Heinz Dellwo var 23 år när han och hans fem kamrater i RAF-gruppen "Kommando Holger Mains" ockuperade den västtyska ambassaden. Trettio år senare försöker han förklara, utan att försvara, hur de drogs in i väpnad kamp.

De ville göra upp med det förflutna. De saknade förtroende för den västtyska socialdemokratin.
- Vi såg den som teknokratisk. Den var rationell i synen på ekonomi, rationell i synen på global politik, säger Karl-Heinz Dellwo.

"Kommando Holger Mains" var något mildare i omdömet om den svenska socialdemokratin under Olof Palme. Ironiskt nog var det därför som gruppen utsåg den västtyska ambassaden i Stockholm som målet för sin attack.

- Vi pratade också om Bruno Kreisky och Österrike, säger Karl-Heinz Dellwo.

Förhoppningen var att den svenska regeringen skulle hjälpa "Kommando Holger Mains" att få ut 26 RAF-medlemmar ur fängelset. Men förhandlingarna tog aldrig fart.

- Den första kontakten var med polisen. Vi hade ställt in oss på att den skulle vara professionell, men så var det inte, säger Karl-Heinz Dellwo

Han menar att det var polisens vägran att lämna byggnaden som gjorde att situationen urartade så snabbt.
- Det hade hänt liknande saker i världen. Det börjar alltid med att man måste skapa en situation där man kan föra ett samtal. Det gick inte.

Ingen polisledning i världen kan emellertid frånta terroristerna ansvaret för morden på två personer ur gisslan. Vem som sköt har aldrig avslöjats.
Karl-Heinz Dellwo säger sig ha principiella skäl för att inte berätta.

- Efter nazitiden försökte man skilja på de onda och de halvonda. Det var alltid någon annan som hade gjort fel. Men det finns ingen skillnad mellan dem som skjuter och dem som planerar aktioner. Man kan inte gömma sig bakom andra. Vi tar ett kollektivt ansvar.

Den kanske starkaste scenen från det förflutna i "Stockholm -75" är en sekvens från Bromma flygplats. De mördade ambassadtjänstemännens familjer träder fram till kistorna.

- Vi hade våra döda. Vi sörjde våra döda. Vi sa att "när vi sörjer, ska de också sörja". Men nu känns det svårt att se följderna av våra handlingar, säger Karl-Heinz Dellwo.

Det tog honom år i fängelset att komma fram till insikten att ockupationen av den västtyska ambassaden var både politiskt och moraliskt fel, både en felbedömning och en missgärning.

- Det är inte tillåtet att göra människor till objekt som vi gjorde, säger han.

Hur ofta tänker du på den där aprildagen 1975?

- Ofta. Men det ändrar sig med tiden. Tidigare tänkte jag mycket på förloppet. Med fyra-fem års mellanrum kommer man fram till en ny tolkning. Men ofta.

Fotnot. "Stockholm -75" är en dokumentär av frilansfilmaren David Aronowitsch. Den skildrar ambassaddramat, men också bakgrunden till den terrorvåg som drabbade dåvarande Västtyskland under 70-talet.
Annons:
Annons:
FAKTA

Ambassaddramat 1975
"Lägg ut, lägg ut", ropade SVT:s nyhetsreporter Bo Holmström strax före midnatt den 24 april 1975. Då stod den västtyska ambassaden i lågor.

Tolv timmar tidigare hade "Kommando Holger Meins" ockuperat ambassaden och tagit personalen som gisslan. Gruppens krav var att 26 medlemmar ur Rote Armee Fraktion (Baader-Meinhof-ligan) skulle släppas ur fängelset. Men den västtyska regeringen vägrade förhandla. Ockupanterna avvisade i sin tur den svenska regeringens erbjudan om fri lejd ut ur landet i utbyte mot gisslan. De började istället skjuta gisslan. Två ambassadtjänstemän dödades.

Strax före midnatt detonerade en sprängladdning på ambassaden. Vem som utlöste den har aldrig klarlagts. En av terroristerna omkom i explosionen, ytterligare en avled senare av sina skador. De övriga greps på parkeringsplatsen. De fördes omgående till Västtyskland.

Annons:
Annons:
toppnyheterna just nu