Med hjälp av Kjell Bergqvist-filmer, löjrom och Maud Olofsson försöker Saab
nu sälja Jas till det indiska flygvapnet. Sveriges största industriorder
någonsin finns inom räckhåll: 126 plan för en halv miljard styck.
Men Sydsvenskan kan berätta om en hake: ett ovillkorligt krav är att planen
ska byggas på plats i Indien.

Över en lunch med smörgås och öl på vapenmässan Dsei i London gör Anders
Florenius, informationsdirektör inom Saabkoncernen, en paus för att tugga.
Och tänka efter.
Frågan han just fått: Är det ett problem för Saab att Indien kräver att 108
av 126 Jas Gripenplan ska byggas i Indien, och inte i Linköping?
Efter en stunds tystnad öppnar Florenius munnen:
– Det är en utmaning. Och en realitet. Självklart skulle vi vilja ha det som
förr i världen då man fick en order och producerade i Linköping eller
Karlskoga. Men så ser det inte ut längre på marknaden.

På den marknad där Jas 39 Gripen tävlar är Indien just nu det hetaste
landet. Indiska flygvapnet ska förnya sin åldrande flygflotta.
I en första omgång ska Indien köpa 126 plan. Men totalt handlar det om runt
300 flygplan. Det är en enorm affär, den största inom flygbranschen sedan
det tidiga 1990-talet.
Indien vet sitt värde. De inledande 126 planen innebär minst 60 miljarder
kronor. De flygplanstillverkare som vill ha ordern måste foga sig för de
krav som Indien ställer upp.
Saab har ett dotterbolag – Saab Industrial Cooperation – helt inriktat på
att tillfredsställa kundländernas krav på motprestationer för att en
vapenaffär ska gå i lås.

Fenomenet kallas ibland lite slarvigt för motköp. Vapenbranschen använder
hellre ordet ”offset”.
– Förr i tiden var det mer rena motköp, berättar Per Hoving, vice vd för
Saab Industrial Cooperation.
– Då hade Indien sagt: om vi ska köpa ert så måste ni köpa det här av oss.
Och då var det kanske sådana varor som sedan hamnade i Indiskabutikerna i
Sverige.
Idag handlar offset mer om att köparländerna vill att Saab och Sverige ska
investera i deras länder. När fjorton Jas Gripen skulle leasas till Ungern
flyttade till exempel Electrolux en vinstdrivande dammsugarfabrik från
Västervik till Nyiregyháza i Ungern. 500 anställda i Västervik berördes, och
flytten beskrevs av facket som obegriplig.
Electrolux ingår liksom Saab i Investorsfären. Per Hoving bekräftar att
fabriken i Ungern var en del av Jas-affären.
– Electroluxfabriken ingick där. Den var vi med att få igång och den tuffar
och går.
Att flytta flygplanstillverkning till Indien är en annan och mycket större
sak.
– Komplett byggnation i ett annat land är helt nytt för Saab och Gripen. Men
Indien har en kompetent flygindustri. De är vana att sätta ihop moderna
komplexa flygplan.
Kan inte Saab säga att ni vill bygga era plan i Sverige?
– Nej, det här är nog ett absolut krav. Säger Indien att de vill ha det på
det viset, då blir det på det viset.
Världens tillverkare av stridsflygplan har i flera år gått som katten kring
het gröt, otåligt väntande på att Indien ska skicka ut formella inbjudningar
att lämna anbud.
För Saabs del fanns en stor oro att Jas 39 Gripen inte var tillräckligt
känt. Kanske skulle det svenska företaget inte ens bjudas in till att tävla
om kontraktet?

Den kvinnliga flyglöjtnanten Binu, stridspilot i det indiska flygvapnet,
summerade sina tankar om Gripen för tidningen Aero India News:
– Trots att Gripen är ett billigt plan, marknadsför de sig inte särskilt
bra, sade löjtnant Binu och tillade att hon ansåg Gripen hålla hög klass
rent tekniskt.
Det var efter att Saabs konkurrenter – franska Dassault och amerikanska
Boeing och Lockheed Martin – under flera månader lagt en bombmatta av reklam
i indiska medier. Den indiska tidningen Indian Express kallade det
uppskruvade reklamkriget om att ta hem kontraktet för en
”blitzkriegskampanj”.
– Våra konkurrenter satsade hej vilt, sammanfattar Owe Wagermark,
communications director för Gripen International.
Saab och Gripen insåg att det var dags att göra något för att inte halka
efter. Saab-cheferna bestämde sig för att strunta i att åka till flygmässan
i Paris, där Gripen alltid brukade finnas med. Istället lade de allt krut på
flygshowen i det indiska Bangalore, som hölls i februari i år. Bangalore
skulle förvandla Gripen från ett anonymt svenskt plan till den stora
snackisen.
– Visst var det så. Vi satsade mycket pengar på Bangalore, säger Owe
Wagermark.
Hur mycket?
– Mångmiljonbelopp.
Tre Jasplan flögs till Bangalore, för att piloter från indiska flygvapnet
skulle få testflyga. Dessutom byggde Saab upp en stor paviljong, med en
flygsimulator.
Fyrahundra indiska piloter testade simulatorn. Dessutom fick sju åtta
utvalda piloter flyga riktiga Gripen.
Till Gripenkampanjen hörde även ostindiefararen Götheborg och vice
statsminister Maud Olofsson (c). I ett perfekt tajmat besök en vecka före
flygshowen seglade Götheborg till Indien för att ”sälja in Sverige”, enligt
ett pressmeddelande från stiftelsen bakom Götheborg.
Samma pressmeddelande berättade även att Saab Gripen var en ”partner” till
ostindiefararen Götheborgs Indienbesök.
På kajen i Chennai hälsade ett tusental indier det svenska fartyget. En
jättelik röd matta, cirka 300 meter lång och 40 meter bred, hade rullats ut.
Kajområdet hade byggts upp till ett litet festivalområde, med partytält med
svenska flaggor i toppen.
Maud Olofsson och Sveriges Indienambassadör, Lars-Olof Lindgren, bjöd
indiska dignitärer på svensk mat. Indiska journalister älskade kopian av ett
svenskt handelsskepp från 1700-talet.
– Det är ett enormt mediepådrag, berättade jungman Johan Boström för
Göteborgs-Posten.
En svensk filmfestival anordnades också, då filmer som ”Miffo” (med Jonas
Karlsson och Livia Millhagen), ”Kocken” (med Kjell Bergqvist) och ”Fyra
veckor i juni” (med Tuva Novotny) visades för indisk publik.
Svenska filmer och svensk mat är viktigt när Gripen ska säljas, förklarar
Owe Wagermark.
– Det handlar om Sverigebilden. Varför ska man köpa något från Sverige om
man inte har någon uppfattning om vad det är för ett land? Vi har ju så bra
saker i Sverige. Löjrom, det är ju inte så dumt!
Och så var det Maud Olofsson. Hon träffade indiska politiker och ledande
affärsmän. En artikel från tidningen The Hindu beskriver hur Maud Olofsson i
ett tal ”underströk Sveriges vilja att delta i Indiens blomstrande ekonomi”.
Saabfolket var mycket nöjda med Maud Olofssons insats. I en artikel i egna
tidningen Gripen News skriver Saab att målet med Indienkampanjen var att
”dramatiskt höja Gripens profil” och att Maud Olofssons Indienbesök varit
till stor hjälp för det svenska stridsplanet.
Den 28 augusti – ett halvår efter flygshowen – jublades det i Linköping.
Gripen hade fått en formell inbjudan att lämna offert.
Saab var med i racet.
Bilden av Sverige utomlands handlar ofta om ett ärligt, allvarligt och
lutherskt land. I Indien är det mer komplicerat. Särskilt när det handlar om
vapenaffärer.
Sedan 80-talet har namnet ”Bofors” för många indier blivit till ett adjektiv
som beskriver något ruttet och skumt. Boforsskandalen, som briserade för
tjugo år sedan med mutanklagelser mot dåvarande premiärminister Rajiv
Gandhi, orsakar än idag svallvågor i indisk politik.
När BAE Systems Bofors i somras fick ett kontrakt att uppgradera indiskt
luftvärn blev det därför en stor nyhet i Indien. ”Bofors tillbaka i Indien
efter två decennier” löd rubrikerna.
Extra pikant var att Bofors döpt om sig och skapat ett särskilt säljbolag
enbart för den indiska marknaden: SWS Defence (förkortningen står för
Swedish Weapon Systems).
– Man måste skilja på mitt bolag från det företag Bofors var 1986. Det är
nya ägare, ny ledning och ny affärskultur, sade SWS Defences vd Håkan
Kangert 2004 till The Times of India.
Boforsskandalen är absolut en faktor när Saab ska sälja Gripen till Indien.
Även om Gripens kommunikationsdirektör Owe Wagermark förnekar det.
– Bofors har inget dåligt rykte i Indien. Tvärtom har Boforskanonerna lite
hjältestatus, säger Wagermark.
Lite rätt har han – vid konflikten i Kashmir 1999 med Pakistan visade sig de
gamla Boforshaubitsarna absolut nödvändiga för Indien. När militärerna öste
beröm över den svenska granatkastarens pricksäkerhet lyftes Bofors ur den
indiska frysboxen. Regeringen strök Bofors från sin svarta lista av företag
som Indien inte handlar med.
Men att indiska militären är nöjd med hur vapnen fungerar betyder inte att
Boforsmutorna glömts bort.
För en dryg månad sedan – i början av september – ledde Sten Tolgfors (m) en
delegation på besök i New Delhi. Då var Tolgfors fortfarande
handelsminister, nu är han försvarsminister.
I delegationen ingick HG Wessberg (m), statssekretare på
försvarsdepartementet. Wessbergs jobb i Delhi var bland annat att tala väl
om Jas Gripen. Det gjorde han. Men pressrapporteringen var knappast i Saabs
smak.
När The Times of India skrev om Wessbergs Jas-kampanj inleddes artikeln med
att Sverige var ”ivrigt att bli av med spöket från Bofors mutskandal”.
På sitt kontor i Linköping sitter Owe Wagermark och räknar upp länder:
– Norge, Danmark, Kroatien, Brasilien¿
Proppen har gått ur för Jas Gripen nu, menar Wagermark. Det är inte lika
trögt längre.
– ¿ Bulgarien, Rumänien, Slovakien, Schweiz ¿
Länderna är enligt Saab alla aktuella för att köpa Jas Gripen under de
närmaste åren.
Närmast en affär är Norge och Danmark. De ska köpa 48 plan var. Norge fattar
ett inriktningsbeslut om vilket plan de vill ha i december 2008. Danmarks
beslut kommer 2009.
För en knapp månad sedan åkte Danmarks försvarsminister Søren Gade till
Linköping för att skaka hand med sin svenske kollega Sten Tolgfors. De skrev
under ett samförståndsavtal mellan Sverige och Danmark.
Søren Gade berömde Gripen och beskrev avtalet som ”viktigt för Danmark och
den svenska försvarsindustrin”.
Än så länge är det bara Sydafrika som köpt Jas Gripen – förutom Sverige. Men
leasingaffärerna med Tjeckien och Ungern, som hyr fjorton plan var, är
enormt viktiga för Gripens rykte.
Owe Wagermark beskriver särskilt Tjeckienaffären som en milstolpe. Papperen
undertecknades 2004 och Jas Gripen ingår idag i Tjeckiens flygvapen.
– När vi vann avtalet i Tjeckien sade alla: åh fasen, nu måste vi ha koll på
Gripen också. Proppen lossnade. Tidigare hade vi varit en anonym underdog.
Men om Tjeckien var en liten guldklimp så är Indien en hel gruva. Affären
som ska återupprätta Jas Gripens rykte. Det stora klippet som ska få
ingenjörerna i Linköping att räta på ryggarna.
Även om de måste flytta till Bangalore på köpet.