I sin forskning på Umeå universitet följer Anna Johansson tre svenska
internetforum som är inriktade på att stötta och hjälpa personer som skadar
sig själva. Några av dem drivs av personer som själva har eller har haft
beteendet.
Andra är vanliga communities där folk samlas och problemen kommer upp bland
andra ungdomsproblem.
– Internet är en naturlig mötesplats. Det är anonymt och lätt att ta kontakt
med andra. Många har ett behov av att skriva om hur de mår. På forumen
hittar de personer med liknande problematik, som förstår när ingen annan gör
det, säger Anna Johansson.
De flesta sajter Anna Johansson har sett är stöttande. Medlemmarna delar med
sig av konkreta tips på hur andra kan få hjälp.
Men det finns också webbsidor som glorifierar beteendet. Det är vanligast när
det gäller ätstörningar. Till exempel så kallade pro ana-sidor, där unga
tjejer peppar varandra till självsvält och tipsar om hur man ska dölja sitt
beteende för föräldrar och andra.
På sidor som handlar om skärande är problemen att beteendet normaliseras och
blir en tydlig del av personernas identitet. En annan risk är att de som
skriver på forumen omedvetet påverkas av varandra och jämför sina sjukdomar.
– Det finns ett behov av att positionera sig som den mest sjuka. Många som är
fast i beteendet avfärdas som uppmärksamhetstörstande fjortisar. Får de
psykiatrins legitimering känner de sig tagna på allvar i ett större
sammanhang, säger Anna Johansson.
Enligt socialstyrelsen är unga flickor överrepresenterade bland självskadare.
Så ser det även ut på forumen på internet. Det finns olika anledningar till
att personer skadar sig själv.
– Vissa bär på ett starkt självhat och vill skada sig därför. För andra är det
ett sätt att göra ångesten konkret och lokalisera smärtan. Tänker man
metaforiskt finns det i vår kultur en tanke om att dåliga känslor måste ut
ur kroppen. Idealet är att prata, för den som inte kan det blir skärandet
ett annat sätt att metaforiskt släppa ut något ur kroppen, säger Anna
Johansson.
Hon menar att det är tydligt att självskadebeteendet är ett sätt att uttrycka
ett annat problem.
– Många jag har intervjuat önskar att anhöriga och vården inte ska lägga vikt
vid själva handlingen. Det är tankarna och måendet bakom som man vill ha
hjälp med, säger Anna Johansson.