Bryssel. I grunden handlar det om demokrati, säger hon.
På slaget åtta kommer Margot Wallström genom korridoren i EU-kommissionens
byggnad i Bryssel. Mötet har blivit tidigarelagt tre timmar och hon
beskriver veckan som fullständigt hysterisk med tidiga möten och sena
kvällsarrangemang.
Just den delen av EU-arbetet tilltalar henne inte så mycket.
– För mig är det jätteviktigt att ha något slags normalt liv, sticka ut och
jogga eller gå och handla. Vad som helst för att hinna landa lite.
Hon går ett varv runt rummet och tänder lamporna i sitt kontor. Inredningen är
nordisk och en stor oljemålning av ett svenskt vinterlandskap tar upp nästan
en hel vägg. Konstnären är Lars Lerin.
Margot Wallström har varit EU-kommissionär i nio år. Den första femårsperioden
var hon ansvarig för miljöfrågor. Nu har hon ett år kvar på posten som
förste vice ordförande med särskilt ansvar för EU:s kommunikationsstrategi.
– Under de första fem åren var det lätt att visa på en konkret dagordning, jag
är stolt över det jag har uträttat på miljöområdet. Den här perioden har det
varit helt andra uppgifter som handlar om ett långsiktigt reformarbete inom
EU. När jag slutar vill jag att man här i huset ska se kommunikation som ett
verktyg för demokrati. Jag vill att man ska lyssna bättre, förklara bättre
och förankra bättre.
Ett annat av hennes mål är att EU ska bli mer jämställt.
I slutet av sommaren drog hon tillsammans med europeiska kvinnolobbyn igång en
kampanj för att öka den kvinnliga representationen inom EU.
EU-kommissionen består i dag av tio kvinnor och sjutton män. I juni nästa år
är det val till EU-parlamentet och i november ska en ny kommission ta vid.
Kampanjen som döptes till 50/50 vill få fler kvinnor att gå och rösta, fler
kvinnor på partiernas listor och fler kvinnor nominerade till topptjänsterna
i EU-maskineriet.
– För mig är det en demokratifråga. Det handlar om att återställa en balans
som i dag inte är rättvis och demokratisk. Då 52 procent av den europeiska
befolkningen är kvinnor, är det ju oacceptabelt att de inte ens kommer upp i
30, 40 procent i beslutsfattande församlingar.
Det var en artikel om de nya topposterna som ska tillsättas i EU nästa år,
samt de poster som ska tillsättas om Lissabonfördraget går igenom, som blev
den utlösande faktorn för 50/50.
– Artikeln talade om tre nya män för Europa. Ingen reflekterade ens över att
det skulle vara något annat än män. Alla namn som nämndes och som det
spekulerades kring var män.
Margot Wallström tycker att 50/50-kampanjen har gått lite trögt i början men
ser samtidigt att det finns ett sug efter debatten.
– Skulle vi bli 50/50 är det en jättestor förändring i sig, men det skulle
också återspeglas i politiken. Kvinnor har andra kunskaper, idéer och
erfarenheter. Och dessa behöver vara representerade om vi ska kunna säga att
vi är fullt ut demokratiska och tar till vara alla människors synpunkter och
idéer.
Hon ger ett exempel från ett möte hon deltog i förra året. Där hörde hon
afrikanska kvinnor tala säkerhetspolitik i termer av rent vatten, egen
inkomst och utbildning för alla flickor. Långt ifrån ord som starkt försvar
och terroristbekämpning.
– Det var hur tydligt som helst att kvinnor, utifrån sin verklighet och sina
liv, ser att säkerhet måste byggas underifrån. Om inte en flicka kan få
utbildning, om man inte kan försörja sig själv och sin familj – vad finns
det då för säkerhet?
I mitten av november fick Margot Wallström ta emot Göteborgs miljöpris som hon
delade med två forskare och en amerikansk debattör. Bara några dagar
tidigare hade hon tillsammans med Norges förra statsminister Gro Harlem
Brundtland och Irlands före detta president Mary Robinson, deltagit i Road
to Copenhagen-konferensen. Ett brett miljöinitiativ som vill få
intressegrupper, företag och det civila samhället med i debatten inför
miljökonferensen i Köpenhamn i december nästa år.
Kyotoprotokollet varar fram till 2012 och därefter krävs en ny global
uppgörelse inom miljöområdet. Det avtalet väntas bli klart i Köpenhamn.
– Jag kommer alltid att engagera mig i miljöfrågorna. Det är ett ansvar man
har som politiker och som man inte kommer ifrån. Vad som är mest spännande
är att visa hur begreppet hållbar utveckling kan bli till konkret politik.
Det gäller EU också, att visa att det går att kombinera ekonomisk tillväxt
och social trygghet och skydd för miljön.