– Jag är dödstrött på att sitta hemma. Man kan inte sitta hemma och tycka synd
om sig själv. Även om man har smärtor måste man leva livet i samhället,
säger hon.
Hon hoppas att den senaste operationen ska göra sig henne fri från smärtorna,
som tidvis gör att hon inte kan röra sig.
Shanaz Safargholi är 49 år och undersköterska. Hon arbetade på sjukhus under
kriget mellan Irak och Iran 1980–1988 och såg krigets fasor i patienterna
som utsatts för gasanfall.
Hon har varit på ett första introduktionsmöte med Arbetsförmedlingen och
känner sig hoppfull.
Shanaz Safargholi är lika gammal som sin man, Jazlollah Shahne.
Men hon hade större tur än maken i kriget. Han deltog som soldat, och det
förstörde honom. Han är krigsskadad och också utförsäkrad. De har mindre
hopp om att introduktionsprogrammet ska kunna hjälpa honom.
– Man förstår inte i Sverige vad kriget kan göra med en människa, säger Shanaz
Safargholi. På nätterna lever man om det, trots att det är så länge sedan.
Maken har haft jobb i Sverige, men det har hänt att arbetsledarna har skickat
hem honom igen.
– Du ska inte arbeta, du är ju sjuk, har de sagt till honom.