Vad känner du när du tänker på händelserna i början av året?
– Det var en väldigt intensiv period. Jag tror att många i den judiska
församlingen i Malmö chockades över den antijudiska stämningen, där det
under demonstrationerna gjordes kopplingar mellan Israel och nazism, där det
ropades död åt judarna. Man ska komma ihåg att många judar i Malmö alltid
har hållit ganska låg profil. En stor grupp är överlevare från Förintelsen
och de var glada att leva och ville inte skylta med sin identitet.
Stämmer det att judar funderar på att flytta från Malmö?
– Jag har träffat på folk som har sagt det. Men hur många som gör allvar av
det, det vet jag inte. Det som har hänt som jag aldrig upplevde förr är att
ungdomarna som går i gymnasiet far illa. De döljer att de är judar. Jag
känner ganska många ungdomar som beskriver påhopp.
Hur skulle du beskriva läget för judarna Malmö i dag?
– Jag är säker på att det finns väldigt mycket rädsla. Även de som tidigare
vågade visa att de är judar vågar inte längre. Men det finns också en ökad
medvetenhet om vikten av att inte dölja sig, man är mer öppen. Jag tror att
det finns en önskan om att ha en tydlig attityd.
Beror den ökade rädslan på den stora arabiska befolkningen i Malmö?
– Ja... och så har det inte varit tidigare.
Upplever du det som att "araberna håller på att över Malmö"?
– Det uttalandet skulle jag aldrig ställa mig bakom. Jag tror att det finns
människor inom den gruppen som inte ser de begränsningar de borde se. En
bekant som var lärarstuderande blev påhoppad och hotad av sina arabiska
elever. Han fick inget gensvar av sitt lärarkollegium. Det är klart att
några elever på vissa skolor har väldigt mycket inflytande. Men det betyder
inte att "araberna håller på att ta över". Det är
bara dumheter. De allra flesta av dessa ungdomar kommer att växa upp och bli
medelsvensson och medelmohammed.
Finns det inte en risk att alla araber utpekas som judehatare?
– Ja, så kan det vara. Men jag försöker vara noggrann med att påpeka att jag
inte tror att det är så himla många. De som är antisemiter kan du nog inte
göra så mycket åt. Om folk lär känna varandra så tror jag att mycket av det
här försvinner, men antisemiterna är inte så intresserade av judarna och
vice versa.
Kan du förstå reaktionerna i samband med demonstrationerna med tanke på det
som hände i Gaza?
– Man kan ju förstå allting, man kan ju förstå mördare. Men det finns inga
ursäkter. Jag kan ha förlorat en anhörig i en självmordsattack i Israel, men
det ger mig inte rätt att kasta sten varken här eller i Israel. Man ska vara
schysst mot varandra.
Hur ser du på framtiden?
– Även om bråken har ebbat ut nu, så tror jag att en perspektivförändring har
hänt. Om det, Gud förbjude, händer någonting i Mellanöstern igen tror jag
att man från palestinskt håll kommer vara mycket mer försiktigt. Och jag
tror att man från politikernas och polisens sida kommer vara noggrann på att
saker och ting inte går överstyr. Debatten under vintern och våren har ju
öppnat ögonen på folk att vi inte behöver acceptera våldsutbrott.