För några år sedan var frilansjournalisten och filmaren Per Lapins i färd
med att göra en dokumentär om depression för SVT. Under arbetet blev han
själv djupt deprimerad och fick allt svårare att sköta sitt arbete. Det gick
snart upp för honom att de mörka plågsamma svackor han sjunkit ned i med
jämna mellanrum de senaste femton åren var en allvarlig depressionssjukdom.
Filmen han höll på med visade sig handla om honom själv.
– Varje år hade jag en eller ett par månader där livet var sönderslaget,
berättar Per Lapins.
Tidigare hade han försökt att dölja att han mådde dåligt genom att dra sig
undan, vilket var möjligt eftersom han ofta arbetar ensam, och försökte bli
bättre genom att äta olika mediciner, Den här gången mådde han till slut så
dåligt att han isolerade sig i sin lägenhet, som fick förfalla liksom livet
i övrigt. Efter månader av misär bad han en kollega att rikta kameran mot
honom för att skildra hans försök att ta sig upp till ytan igen. Det blev en
film som visades i SVT i november förra året.
– Jag var ju väldigt påläst i ämnet eftersom jag tänkt göra en film om
depression.
Han hade under sitt researcharbete förstått att ECT kunde ha positiva
effekter på svåra depressioner och bestämde sig för att pröva.
– Jag krävde faktiskt att få det. Jag hade läst att det inte fanns några
belägg för att behandlingen kunde ge skador på hjärnan och jag visste att
många patienter i USA hade stämt läkare och tillverkare efter att ha fått
ECT, men alla hade förlorat. Det gick inte att bevisa att de fått
hjärnskador.
Tvekade du inte det minsta inför behandlingen?
– Nej, jag kände att det inte fanns några risker. I så fall hade jag inte
genomgått den.
Per Lapins berättar att han redan efter den första behandlingen tyckte att
det kändes annorlunda. Efter ytterligare några besök på sjukhuset mådde han
betydligt bättre. Men relativt snart började han må sämre igen. Därför
upprepades behandlingen flera gånger. Mellan december 2005 och maj 2006 fick
han elchocker vid 33 olika tillfällen. Samtidigt började han att ta en ny
antiepileptisk medicin, som visat sig motverka återfall i depression.
– ECT är effektivt när det gäller att bryta en depression, därefter behövs
annan behandling.
Precis som de flesta andra fick Per Lapins problem med minnet efter
behandlingarna. Han upptäckte att han glömt bort vissa mindre saker som hänt
före behandlingarna, men även sådant han kunnat i många år.
– Jag höll på att läsa Stieg Larssons deckare och i böckerna nämns vissa
gator i Stockholm och plötsligt kunde jag inte komma ihåg var de låg. Gator
om jag gått på hundratals gånger.
När han tänkte efter en stund kom han i regel på vad det var han hade glömt.
Ibland träffade han personer som han visste att han hade jobbat med. Han kom
ihåg vad de hade för yrke, men inte i vilket sammanhang de hade träffats.
Men behandlingen hade också en helt oväntad positiv biverkan.
– Jag har alltid älskat att lösa korsord, men alltid haft svårt för Dagens
Nyheters söndagskorsord. Men efter behandlingarna upptäckte jag att kunde
lösa hela korsordet utan problem. Oerhört märkligt.
Efter en tid klingade problemen med minnet av och idag mår han, som han
säger, ”så bra som jag vill må”. Han äter dock fortfarande medicin och
arbetar nu med en ny film.
Om han blev sjuk igen så skulle han inte tveka att ta emot ECT igen, om det
behövdes.
– Men det är inte det första jag skulle tänka på. Behandlingarna tog upp
hela min tid under den period de höll på.