Rymdsonden sköts upp för femton år sedan. Den bidrar med revolutionerande forskning om solen med bilder och mätningar från tolv olika instrument.
Men Soho visade sig ha långt mer än solinsatser på repertoaren. Kometskådandet blev en närmast oväntad parallell prestation.
De små ljusprickarna på Sohos hemskickade filmer på solen med omnejd ap- plåderades av kometfantaster lika mycket som solforskarna jublade över stjärnans avtäckta hemligheter.
Kometskådande är nämligen knivigt från jorden. Innan Soho skickades upp hade knappt tvåtusen kometer upptäckts under trehundra år.
Det är naturligtvis inte den tre och en halv meter breda och höga sonden i sig som står för upptäckterna där den ligger en och en halv miljon kilometer från jorden.
Under åren har drygt sjuttio personer i arton länder på vår jord suttit klistrade vid de nästan realtidssända bilderna och identifierat kometprickar på sina datorskärmar.
En av dem är astronomistudenten Michal Kusiak på universitetet i Krakow i Polen, berättar Nasa – som driver Soho tillsammans med den europeiska rymdstyrelsen Esa – på sin hemsida.
Kusiak stod för upptäckterna av både komet nummer 1 999 och 2 000 på annandagen och har kommit upp i över etthundra nya kometer sedan han började jakten för tre år sedan.
De flesta kometer upptäcks i sin sista stund in-nan de pulvriseras av hettan från solen. Men somliga kretsar tillräckligt långt ifrån för att överleva, och några återkommer i sin bana.
– Soho har verkligen varit fantastisk, säger solforskaren docent Henrik Lundstedt på Institutet för rymdfysik i Lund.
– Vad Soho lärt oss om solens inre är av Nobelprisklass. Och vi har kunnat göra fantastiska pro- gnoser kring solutbrott som drabbat jorden, bland annat det som orsakade elavbrott i centrala Malmö 2003.
Sedan något år har Henrik Lundstedt och hans kollegor en ny solforskningssond, SDO, som ger ännu bättre bilder. Men Soho ligger kvar tills vidare som en trogen betraktare av stora och små prickar av ljus.