I Malmö högskolas luftiga lärarutbildningshus vid hamnen sitter 23-årige Johan
Olsson i ett rum fullt av tjejer. Han ska bli förskollärare, ett extremt
kvinnodominerat yrke.
– Jag är så trött på genus nu. Det är så mycket snack. Se individen istället!
– Jag vill inte vara representant för mitt kön i varje läge, säger han.
– Det får du nog vänja dig vid, säger högskoleadjunkt Mats Olsson,
förskollärare sedan 1970-talet.
”Där går han. Vår man”. Så kommer det att vara.
Kurskamraten Linda Hamberg ler och tittar på Johan. Hon förvandlar rösten till
en gnällig tantstereotyp:
–Ja, det är säkert han som inte torkat upp efter sig!”
Johan Olsson stönar lätt.
I flera års tid har universitet och högskolor haft motstridiga uppdrag. Å ena
sidan ska de bredda rekryteringen, så att utbildningarna blir mer
balanserade med hänsyn till kön och social bakgrund. Å andra sidan ska
högskolan behandla alla sökande lika.
Därför har högskolor och universitet gång på gång fått stryk i rättssalar när
de försökt att kvotera in män (vanligast) och kvinnor och sedan blivit
stämda av det missgynnade könet. Under tisdagen sade regeringen stopp.
Försöken med positiv särbehandling ska upphöra.
”Utbildningssystemet ska öppna dörrar – inte slå igen dem i ansiktet på
studiemotiverade unga kvinnor”, skriver högskole- och forskningsminister
Tobias Krantz (FP).
Några timmar efter att regeringen meddelat sin avsikt satte sig Mats Olsson i
Malmö och skrev ett blogginlägg:
”Min mörka hemlighet är att jag 1975 fick 0,2 i tilläggspoäng när jag sökte
till förskollärarutbildningen i Malmö. Någonstans går en diskriminerad
kvinna som jag i värsta fall har stängt ute från förskolläraryrket. Denna
skuld måste jag lära mig att leva med.”
Mats Olsson jobbar inte längre som förskollärare. Sedan 2002 är han adjunkt på
lärarutbildningen (Lut) på Malmö högskola, där han bland annat försöker
stödja de få män som pluggar till lärare genom nätverket Män på Lut.
Det är uppenbart att Mats Olsson – som många andra – tycker att det är viktigt
att fler män blir förskollärare. Han talar om förskolan som en instängd
idealiserande värld, där näsor rynkas åt traditionellt pojkaktiga lekar som
innehåller ”våld, spänning och skräck”.
Samtidigt är han försiktig med hur han uttrycker sig. På Malmö högskola anser
många av Mats Olssons kolleger att könet enbart är en social konstruktion.
Mats Olssons vill inte bli nerknuffad i ”biologistfacket”, som han säger.
Hellre än att säga att män behövs på dagis talar han om att ”den manliga
erfarenheten” behövs.
– Det är lite som den där John Cleese-scenen med tyskarna: Don’t mention the
war. Fast här är det don’t mention the kön. Vi har ju bestämt att det inte
är några skillnader mellan könen.
31-åriga Linda Hamberg läser till förskollärare och hoppas på fler manliga
arbetskamrater i framtiden.
– Det är en generationsfråga, tror jag.
Mats Olsson ler, lätt vemodigt.
– Det är faktiskt färre män som söker hit idag än för trettio år sedan.
Hur är det att jobba med att försöka få fler män hit när de bara blir färre?
– Ohyggligt deprimerande.
Patricia Staaf är chef för Malmö högskolas centrum för kompetensbreddning.
Hennes uppdrag: att få fler personer från underrepresenterade grupper att
plugga vidare.
Hon är glad över regeringens beslut att skippa positiv särbehandling.
– Det är skönt att inte behöva fundera kring om det är en väg eller inte. Min
grundkänsla är att det inte är bra att lägga det på enskilda studenter: att
man kommit in för att man är av en viss sort.
Samtidigt tycker Patricia Staaf att hon jobbar i motvind. 1999, när hon
började på högskolan, var det hårdare fokus på rekrytering av studenter från
hem med svag studietradition.
– Nu läggs mer krut på excellens, spetskompetens och internationalisering,
säger Patricia Staaf.