Forskarna ser i framtiden lösningen på dagens brist på donatorer, men än är
det för tidigt att jubla.
– Går allting som på räls nu så kan det dröja kanske fem år innan det här kan
tillämpas i större skala. Hakar någonting upp sig på vägen kan det ta tio
år, säger Per Fagerholm, professor i oftalmologi (läran om ögat och dess
sjukdomar) vid Linköpings universitet.
Han har gjort en studie tillsammans med forskarkollegan May Griffith,
professor i regenerativ medicin vid samma universitet, bland tio frivilliga
försökspersoner. Nästan alla hade hornhinnor med felaktig form och de stod
på väntelistan för transplantation.
Per Fagerholm tog bort det mesta av patienternas egna hornhinnor och sydde i
stället fast remsor av fiberproteinet kollagen, framodlat i laboratorium hos
ett kanadensiskt företag som i dag har patent på metoden.
Två år senare presenteras nu resultaten i vetenskapstidskriften Science
Translational Medicine, och de är hoppingivande. Ingen av försökspersonerna
har drabbats av de problem som kan följa på en vanlig
hornhinnetransplantation, då kroppens immunförsvar försöker stöta bort den
främmande vävnaden.
Deras egna celler och nerver hade vuxit in i kollagenet, blinkreflex och
tårvätska fungerade som normalt. Dessutom hade synen förbättrats hos
åtminstone sex av försökspersonerna. Övriga kunde se bra med hjälp av
kontaktlinser, som de tidigare inte hade kunnat använda.
Nu ska forskarna gå vidare med nya försök. Fler patienter och förfinade
metoder ska ge svar på om detta kan vara en användbar behandlingsmetod i
framtiden. I så fall skulle fördelarna vara flera, säger Per Fagerholm.
– Det skulle finnas tillgång till hur mycket hornhinnematerial som helst. Vi
skulle slippa avstötningsreaktioner, man skulle inte behöva oroa sig för att
överföra sjukdomar vid transplantation och man skulle komma undan de dyra
tester som vi måste göra på donatorerna i dag.