MALMÖ. – ECT borde förbjudas, säger Maths Jesperson, distriktsombud för RSMH
(Riksförbundet för social och mental hälsa).
Han är kritisk till den, som han tycker, övervägande positiva bild av
metoden som Sydsvenskan gav i sina artiklar den 23 september.
– Jag förstår i och för sig att det kan vara svårt att få fram en balanserad
bild, eftersom det är svårt att hitta svenska psykiatrer som är kritiska.
Kåren är liten och sluten. Den som vågar vara öppet kritisk är körd vad
gäller karriärmöjligheter och forskningsanslag.
I den internationella vetenskapliga litteraturen finns dock många studier som
visar att elbehandling ger allvarliga skador. I Italien och flera delstater
i USA är metoden förbjuden. I andra länder (Tyskland, Holland) används den
knappast alls.
– ECT är populärast i Norden och den anglosaxiska världen, säger Maths
Jesperson.
Elbehandling började användas 1938. En italiensk psykiater fick idén från
ett slakteri, när han såg oroliga grisar lugnas med elchocker.
Vid samma tid användes andra sätt att orsaka krampanfall, till exempel genom
att spruta patienterna med insulin tills de hamnade i koma. Läkarna trodde
att chockterapier av det här slaget hade läkande effekt genom att orsaka små
skador i hjärnan.
– I början diskuterades skadorna öppet. Med tiden började förespråkarna av
ECT förneka dem, av rädsla för att ge metoden dåligt rykte, skriver den
amerikanske psykiatern Peter Breggin i en kunskapsöversikt.
Breggin är en av elbehandlingens skarpaste kritiker.
I sin exposé från 1998 berättar han hur den psykiatriska läkarkåren i USA
under 1990-talet drev en kampanj för elbehandling. Metoden hade fallit mer
eller mindre i glömska under de tidigare decennierna. Breggin spår samma
utveckling i Europa.
I Sverige har metoden fått ett kraftigt uppsving under 2000-talet med
argumenten att den nu är förfinad och ofarlig.
– I själva verket är den farligare nu än i början. Eftersom patienterna sövs
och får muskelavslappnade medel krävs det kraftigare ström för att orsaka de
anfall som läkarna är ute efter, säger Maths Jesperson.
Breggin beskriver på en normal elbehandling som en neurologisk katastrof.
”Om en kvinna kom till akutmottagningen efter en oavsiktlig elchock, kanske
efter en kortslutning i köket, skulle hon behandlas som en allvarligt skadad
patient. Om hon hade de symptom som är vanliga efter ECT skulle hon läggas
in på intensiven för observation. Men psykiater fortsätter att orsaka samma
skada, flera gånger i veckan, som ett sätt att förbättra psykisk hälsa.”
Enligt Maths Jesperson är förespråkare av och motståndare till elbehandling
överens om att patienterna får minnesstörningar. Frågan är om dessa går över
eller inte. Där skiljer sig åsikterna. Breggin citerar en studie där
patienterna fick frågor om sitt minne 6–18 månader efter ECT. 74 procent
upplevde minnesstörningar som ett fortsatt problem, 30 procent som
bestående.
Breggin har inte hittat något bevis för att den positiva effekten sitter i
mer än fyra veckor.
– Patienterna blir inte bättre. De tror det för att de inte minns hur dåligt
de mår. När de repar sig kommer depressionen tillbaka, säger Maths
Jesperson.
Risken för självmord minskar inte eftersom patienterna efter ECT lider av
både sin psykiska sjukdom och skador av behandlingen. De blir inte bättre av
att deras läkare förnekar att elbehandling kan skada.