Sedan centern och folkpartiet öppnat för att riva upp delar av lagen står
moderaterna allt mer ensamma. Fredrik Reinfeldts mardröm är att FRA blir en
valfråga 2010.
På fredag hålls en stor tv-sänd hearing om sommarens hetaste politiska fråga. Den
11 augusti skickade moderaternas partisekreterare och spinndoktor Per
Schlingmann ut ett nytt nummer av det interna brevet ”Veckonytt” till
partiets företrädare.
Det fick många att höja på ögonbrynen. Brevet handlade om
FRA-lagen – en brännhet fråga som moderaterna och regeringen förlorat
kontrollen över.
En vecka tidigare hade fjorton moderata kommunpolitiker i ett upprop i DN gått
till angrepp mot partiledningen och krävt ett ”stopp för massavlyssningen.”
Nu behövde de talas till rätta, ansåg den moderata partitoppen i Stockholm.
Kritik mot regeringen och m-ledningen bör inte framföras offentligt, slog
Per Schlingmann fast i det interna brevet. Då skymmer det moderaternas
möjlighet att nå ut i andra frågor.
”Det finns anledning att fundera över vår partikultur”, skrev
partisekreteraren. För mycket av debatten har förts ”via medierna och inte
alltid i en konstruktiv ton”, förmanade han och fortsatte: ”Vi måste bli
bättre på att kanalisera diskussioner internt.”
Schlingmann gav också FRA-lagen ett nytt och mer positivt laddat namn: ”Vi bör
kalla den antiterrorlag.”
En av de fjorton moderater som skrev under protesten mot partiledningen – och
fick en smäll på fingrarna av Schlingmann – var Thomas Håkansson,
kommunstyrelsens ordförande i Lomma.
– Det blir konstigt om man inte får föra debatten offentligt, säger han. Det
här är ju en fråga som verkligen engagerar folk.
Pia Kinhult, regionråd i Skåne och ledamot av partistyrelsen, stod också bakom
uppropet. Även hon tycker uppmaningen att föra debatten internt är märklig.
– Den får stå för avsändaren. Självklart måste vi kunna framföra vår kritik
offentligt.
När Sydsvenskan ringer upp Per Schlingmann försäkrar han att han absolut inte
avsett att strypa den öppna debatten.
– Men som den här frågan har utvecklats har vi fått en diskussion om
regeringsduglighet. Har man konstruktiv kritik finns det interna kanaler i
partiet.
Varför vill du döpa om FRA-lagen?
– Jag tycker det är viktigt att vi utåt gör tydligt vad som är syftet med
lagen, säger Per Schlingmann.
Den 18 juni klubbade Sveriges riksdag igenom lagen som ger Försvarets
Radioanstalt möjlighet att avlyssna alla telefonsamtal, sms och mejl som
passerar rikets gränser.
Det handlar om miljoner och åter miljoner meddelanden; även samtal med en
svensk sändare och svensk mottagare passerar rent tekniskt ofta gränsen.
Det ursprungliga förslaget togs fram av den socialdemokratiska
försvarsministern Leni Björklund för fem år sedan, men stoppades av Göran
Persson efter hård kritik. Efter maktskiftet 2006 dammade dåvarande
försvarsministern Mikael Odenberg (m) av idén.
Och när han fick sparken – efter bråk om försvarets framtid – fick Sten
Tolgfors (m) den heta potatisen i knät.
Där har den under sommaren börjat brännas rejält. Nu fruktar regeringen och
moderattoppen att Mona Sahlin och den rödgröna oppositionen ska göra FRA
till en valfråga 2010.
Redan vid omröstningen i riksdagen i juni fanns kritiker i de borgerliga
leden. När centerpartisten Fredrick Federley, folkpartisten Birgitta Ohlsson
och andra vek ner sig gick lagen igenom.
Men den storm av protester i medierna som följde fick allt fler i alliansen
att tänka om.
Den 22 juli offentliggjorde en grupp politiker ur samtliga fyra borgerliga
partier att de bildat ett nätverk för att stoppa FRA-lagen. Ett tungt motiv
för deras upprop var att socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet – som
krävt att lagen rivs upp – inte skulle få plocka poänger på den impopulära
lagen.
”Att låta oppositionen göra FRA-lagen till en valfråga vore politiskt
självmål”, skrev nätverket där bland annat kd-veteranen Anders Wijkman och
tre moderata lokalpolitiker ingick.
För statsminister Fredrik Reinfeldt var det illa nog att politiker ur
allianspartier bildat nätverk mot regeringen.Men det var trots allt
folkpartister och centerpartister som väsnades mest.
När fjorton tunga moderater den 4 augusti publicerade sin offentliga protest
mot lagen om massavlyssning stod det klart att splittringen var total –
också i regeringens största parti.
Reaktionen från partihögkvarteret blev blixtsnabb. Redan samma dag skickades
ett extranummer av Noterat ut, ett elektroniskt brev för snabb intern
information.
I det försökte partiledningen övertyga de moderata kritikerna om att den nya
lagen inte alls innebär någon ”massavlyssning” av svenska medborgare: ”Det
stämmer ej att FRA ska gå igenom allas mejl, sms och telefonsamtal.”
Några dagar senare bröt kriget i Georgien ut. Det erbjöd ett tillfälle som
Fredrik Reinfeldt inte försummade.
Den 9 augusti klev han upp i talarstolen för sitt traditionella sommartal i
Vaxholm. Där slog han fast att de plötsligt uppflammande striderna i
Kaukasus visat att Sverige behöver en effektiv signalspaning.
– Vi har i debatten försökt säga att det finns nya hot. Det är en komplicerad
värld och vi måste försöka förstå vad som händer, sade Reinfeldt.
Ett par dagar senare skickade Per Schlingmann ut numret Veckonytt där han
läxade upp de tvivlande moderaterna.
Den 13 augusti var det dags för nästa steg i partiets hantering av den interna
FRA-konflikten. Då arrangerades i all hast ett moderat besök i lejonets kula
– Försvarets Radioanstalts topphemliga anläggning på Lovön i Mälaren.
Hela 35 riksdagsledamöter och ytterligare tio partifunktionärer togs emot av
FRA-chefen Ingvar Åkesson och fick en genomgång av hur den svenska
signalspaningen mot yttre hot ska fungera.
En av dem som deltog var Ulrika Karlsson, ledamot av justitieutskottet.
– Jag känner mig lugnare, konstaterade hon efteråt.
På försvarsdepartementet sliter nu en grupp tjänstemän med de tillägg till
FRA-lagen som riksdagen beställde den 18 juni.
Det var ju först sedan regeringen lovat motståndarna nya garantier för
rättssäkerhet och integritet som lagen gick igenom.
En domstolsliknande nämnd ska ge tillstånd för de uppdrag som beställts av
olika myndigheter. Försvarets underrättelsenämnd ska granska att FRA
verkligen signalspanar mot yttre hot. Datainspektionen ska se till att
personuppgifter inte missbrukas.
Den springande punkten är dock en annan: Brottsmisstanke.
Det finns en avgörande skillnad mellan den telefonavlyssning som bedrivs av
polisen och den spaning som FRA ska utföra:
Polisen får bara (efter tillstånd från domstol) avlyssna personer som är
misstänkta för brott. Efter en lagändring också individer som misstänks begå
brott i framtiden.
FRA får däremot tillgång till all trafik i de kablar som passerar Sveriges
gräns. Grundtanken är att slänga ut en trål i den strida strömmen av
teletrafik och se vad som fastnar. Sållningen sker av datorer som matats med
av sökbegrepp.
Såväl borgerliga kritiker som motståndare från oppositionen kräver nu att
FRA-lagen ändras så att signalspaningen bara får riktas mot personer som är
misstänkta för brott.
Men där drar Fredrik Reinfeldt och Sten Tolgfors en skarp gräns.
– Det går inte att ha brottsmisstanke när det handlar om andra länders
agerande eller terroristorganisationer, sade Tolgfors nyligen i en
radiointervju.
Det betyder i klartext: Om FRA bara får lyssna på teletrafik till och från
personer som misstänks för brott faller själva poängen med lagen. Då kan FRA
i stort sett bara göra samma sak som polisen.
Detta dilemma känner socialdemokraternas förre justitieminister Thomas
Bodström till. I onsdags gick han till våldsamt angrepp mot regeringen.
”Lagen innebär massavlyssning. Något som kommer att drabba helt oskyldiga
människor”, skrev Bodström i en debattartikel.
När han kom in på frågan om misstanke gjorde han dock en tydlig distinktion: I
den typ av signalspaning som riktas mot en viss enskild person bör det
krävas brottsmisstanke.
Men att FRA också måste få lyssna på teleflödet – i hopp om att snappa upp
information om terrorhot eller internationella kriser – utan att det finns
någon misstänkt person ifrågasatte han aldrig.
Samtidigt som tjänstemännen på det moderatledda försvarsdepartementet kämpar
för att hitta lösningar på FRA-lagen som kan tillfredsställa kritikerna
försöker både folkpartiet och centern två sina händer.
Fp-ledaren Jan Björklund har flaggat för att han är öppen för att tänka om.
Och i torsdags lanserade centerns riksdagsgrupp ett nytt förslag: FRA ska bara
få avlyssna den del av teletrafiken över Sveriges gräns där både avsändare
och mottagare finns i utlandet.
– Vi får stopp på det stora problemet: generell massavlyssning av svenskar,
lovade den centerpartistiske FRA-kritikern Fredrick Federley.
Hur man ska göra med resten av trafiken – de miljoner samtal, sms och mejl där
antingen sändare eller mottagare finns i Sverige vill centern låta utreda.
I den moderata partiledningen känner man marken gunga under fötterna. Att
riva upp hela eller delar av FRA-lagen och börja om från början – som nu
både centern och oppositionen vill – skulle innebära en stor prestigeförlust
för Fredrik Reinfeldt och Sten Tolgfors.
Dessutom skulle inte FRA få de verktyg för sin signalspaning som moderaterna
anser att myndigheten behöver.
– Lagen ska inte rivas upp. Den ska kompletteras med ytterligare
integritetsförstärkande åtgärder, slog Tolgfors fast när hans i torsdags
ställdes mot väggen i en interpellationsdebatt i riksdagen.
Men det blir allt tydligare att den moderata partitoppen riskerar att bli
Svarte Petter i spelet om FRA: Den ursprungligen s-märkta lagen som drevs
igenom av alliansregeringen hotar att i svenska folkets ögon bli en moderat
skamfråga.