Låg beredskap vid oljeutsläpp

Nästan två miljarder kronor. Så mycket beräknas ett större oljeutsläpp längs den skånska kusten kosta. Det visar en ny rapport från IVL Svenska Miljöinstitutet som har kartlagt olika scenarier för oljeolyckor.

Samtidigt har de skånska kustkommunerna en oroväckande låg beredskap för att hantera oljeutsläpp.

Runt elva procent av världens oljetransporter går genom Öresund. Varje dag transporteras i snitt 270 000 ton rysk råolja över Östersjön och inom de närmaste åren beräknas oljetrafiken öka med ytterligare 64 procent. Det gör farleden till ett av världens mest trafikerade och utsatta vatten. Se grafik över oljeberedskapen i de olika kommunerna.

Dessutom är Östersjön ett av världens största brackvattenhav och har således ett unikt marint ekosystem. Samma egenskaper gör att ekosystemet är väldig känsligt för förändringar. Östersjöns bottenstruktur gör det dessutom svårt att navigera, speciellt vid vattnen kring Danmark och Skåne. I genomsnitt inträffar det en fartygsolycka var tredje dag på Östersjön. Trots detta saknar många skånska kustkommuner en plan för hur en oljeolycka ska hanteras. Ännu fler har aldrig genomfört förebyggande övningar. Kristianstad, Landskrona och Lomma har varken tränat på en oljeolycka eller upprättat en beredskapsplan. Detta trots att kommunen har det yttersta ansvaret för saneringsarbetet när en olycka väl är ett faktum.

– Många kommuner har inte uppdaterat sina beredskapsplaner på flera år. Och när en olycka väl inträffar så visar det sig att de planer man arbetat fram för två, tre år sedan är inaktuella. Eftersom saker förändras måste man uppdatera och genomföra övningar kontinuerligt, säger Olof Lindén, medförfattare till studien och professor i marin miljövård vid Marin Miljöförvaltning i Malmö.

Rapporten från IVL Svenska Miljöinstitutet utgår från ett scenario med en fartygsolycka utanför den skånska kusten där 5 000 ton olja läcker ut och driver in mot land . Av de 1,8 miljarder kronor som utsläppet beräknas kosta utgör själva saneringen en relativt liten del. Istället är det näringslivet som får ta de största konsekvenserna i form av inkomstbortfall från turister och skåningarna själva som låter bli att besöka stränderna. Sker utsläppet dessutom under "fel" årstid kan det innebära en katastrof för häckande sjöfåglar.

– Jag tror inte att totalkostnaden i sig är något stort problem för kommunerna. De har en viss grundkostnad som de blir tvungna att lägga ut, men sen får de ersättning av sina försäkringsbolag och den internationella oljeskadefonden. Däremot går det inte att ersätta 10 000 sjöfåglar, säger Olof Lindén.

Den internationella oljeskadefonden har som syfte att under vissa förhållanden täcka kostnader för oljeskador som inte ersätts av fartygets ägare.

En av de kommuner som varken har övat eller tagit fram en beredskapsplan för oljeolyckor är Landskrona. Trots det tycker Olle Norell, kommunekolog på miljöförvaltningen i Landskrona, att kommunen har klarat sig bra:

– Vi har ju haft en del oljeutsläpp, men då har vi fått hjälp av andra kommuner. Vi har bland annat ett väl fungerande samarbete med Helsingborg.

Trots grannsämja så kommer snart Landskrona att ha en egen beredskapsplan.

– Vi håller på och arbetar på en plan tillsammans med Baltic Master II.

Baltic Master II är ett EU-projekt som går ut på att minska risken för olyckor och oljespill. De har bland annat tagit fram särskilda rekommendationer som kommunerna kan följa för att underlätta sitt arbete. En av rekommendationerna var att separerat nord- och sydlederna i Öresund så att fartygen inte kör samma rutt fram och tillbaka, en rekommendation som nu blivit verklighet.

Scenario: Oljekatastrof

En oljetanker med en last på 90 000 ton råolja kolliderar med ett lastfartyg utanför Ystad, väster om Bornholm. Fartyget har dubbla skrov, men ändå skadas en av tankarna i kollisionen, vilket leder till att 5000 ton olja läcker ut. Säsongen är sen vinter/tidig vår och vädret är blåsigt. Oljan är tjock, vilket komplicerar saneringen av hav och strand, speciellt under den kalla årstiden.

Oljan emulgerar och blandar sig med vattnet vilket innebär att 5000 ton olja fördubblas till 10 000 ton olja. Gradvis förorenas cirka 500 kilometer av den skånska kusten. På grund av dåliga väderförhållanden kan ingen olja bärgas till havs de första dagarna efter olyckan, något som hade varit mycket mer kostnadseffektivt än att samla upp oljan på land. Det dåliga vädret gör att oljan transporteras med hjälp av vågor och strömmar för att sedan spolas långt upp på stränderna. Detta komplicerar och förlänger saneringen som utförs av Räddningstjänsten och Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap.

Katastrofens slutnota hamnar på 1,8 miljarder kronor, varav turism och lokal rekreation och strandliv står för det största inkomstbortfallet med 864 respektive 882 miljoner kronor. De siffrorna är baserade på antagandet att 25 procent av skåningarna och 25-50 procent av turisterna kommer att välja bort de skadade stränderna det närmaste året efter olyckan. Bara fem procent av kostnaden, alltså 97 miljoner kronor, beräknas gå åt till saneringsarbete.