Mörkret faller utanför psykiatrimottagningen nära Dalaplan i Malmö när
överläkarna Susanne Ringskog Vagnhammar och Agneta Gryparis understryker att
det finns väldigt många bra handläggare på Försäkringskassan. Handläggare
med hjärta, som bryr sig om hur människor mår, som verkar vilja patienternas
bästa.
Psykiatriläkarna påminner om detta, för de vill också berätta om det andra. Om
handläggare vars tondöva, övernitiska ageranden i kombination med det nya
sjukförsäkringssystemet riskerar att knäcka psykiskt sjuka.
Susanne Ringskog Vagnhammar berättar om hur Försäkringskassan försökt pressa
en av hennes patienter, som redan arbetade deltid, att arbeta ännu mera.
Helst hundra procent.
– Jag var orolig för hans liv. Han var självmordsbenägen och hade fått flera
hjärtinfarkter, kopplade till hans psykiska sjukdom. Men handläggaren på
Försäkringskassan ringde och hamrade på mig hela tiden: ”Kan han inte
arbeta? Kan han inte arbeta?”. ”Utsätts han för mer stress åker han ner i
skoskaften”, sa jag, men mötte ingen förståelse.
Susanne Ringskog Vagnhammar är även verksam inom NASP, Nationellt centrum för
suicidprevention, och har skrivit boken ”Första hjälpen för självmordsrisk”
som snart ges ut. Hon har sett hur självmordsbenägna män hamnat i kläm på
grund av Försäkringskassan.
Män tar livet av sig två och en halv gånger oftare än kvinnor. Paradoxen är
att deprimerade män sällan söker hjälp, enligt Ringskog Vagnhammar.
– Det fanns en annan man. Han var för duktig, jobbade för mycket. ”Jag lägger
mig på spåret”, sa han, ”jag orkar inte det här”. Jag sjukskrev honom. Men
då är det återigen en handläggare på Försäkringskassan som inte förstår hur
det fungerar med stress och självmord.
Hennes kollega Agneta Gryparis skakar på huvudet. ”Så stelbent att man
baxnar”, mumlar hon. Försäkringskassans regler om arbetsförmåga är inte
skrivna för att passa psykiatriska diagnoser, menar Agneta Gryparis.
– De nya tidsgränserna kan helt stjälpa rehabiliteringen.
Hon berättar om en patient, en kvinna i trettioårsåldern, som lider av svår
värk och har diagnosen svårt generaliserat ångestsyndrom. Hon har inte
kunnat jobba på över tio år.
Kvinnan visste att hon skulle bli utförsäkrad vid årsskiftet, och hade med
stigande panik räknat ner dagarna. När arbetsförmedlingen kallade henne till
överlämningsmöte blev hon förtvivlad och självmordsbenägen.
Agneta Gryparis försökte förgäves peppa sin patient att gå på mötet.
– Hon klarar inte folksamlingar, att vara i grupp. Nu visar det sig att hon
inte längre får ersättning. ”Du får gå till socialen”, var det besked hon
fick. Men socialtjänsten har så lång handläggningstid att hon inte kan få
pengar förrän den 31 mars.
Patienten har blivit sämre, med fler självmordstankar och mer stress. Det
råder enligt Gryparis inget tvivel om att de nya sjukförsäkringsreglerna är
den direkta orsaken.
– Det är inte värdigt att behandla människor så. Det är att plåga, säger
Agneta Gryparis.
Samtidigt är inte allt med det nya sjukförsäkringssystemet becksvart, påminner
Susanne Ringskog Vagnhammar. Hon har en mer positiv syn på de nya
tidsgränserna och möjligheterna till rehabilitering än sin kollega. Tidigare
var Försäkringskassan mest frånvarande. Susanne Ringskog Vagnhammar kände
sig ibland trängd av patienter som krävde att hon skulle sjukskriva dem,
trots att de egentligen inte var sjuka.
– Det var en kille som var alldeles desperat. Han sade att han led av ångest
och depression men jag kunde inte ställa den diagnosen. ”Jag kan inte
sjukskriva dig”, sa jag.
Den unge mannen hotade med att ta livet av sig. Ringskog Vagnhammar träffade
försäkringskassan och sade ”ni måste hjälpa den här killen”. Sedan hörde hon
inget förrän nästan ett år senare, då hon såg hans namn på patientlistan.
– ”Gud, nu är han jättearg på mig”, tänkte jag. Men istället tackade han mig
för att han hade fått en spark där bak. Han hade kommit igång med en
praktikplats.
– Vilken solskenshistoria, säger Agneta Gryparis.
Själv träffar hon sällan patienter som försöker bluffa till sig intyg. De
flesta har ett stort lidande. Problemet är att psykiatriska diagnoser inte
alltid tas på allvar av omgivningen.
– ”Ryck upp dig”, säger folk. Det är respektlöst. Psykpatienter har lägst
status.
De båda överläkarna möter massor av patienter som skäms för att de är
sjukskrivna. Det har blivit suspekt att vara sjukskriven, särskilt om man
har en psykiatrisk diagnos.
– Mina patienter far illa av allt som skrivs om fusk och överutnyttjande. De
känner sig som pestsmittade, säger Agneta Gryparis.
Susanne Ringskog Vagnhammar nickar. Hon understryker att sjukskrivning inte är
någon hjälp och behandling i sig.
– Freud sade: för att vara frisk måste en människa ha kärlek och arbete. Att
arbeta ger tillhörighet och sammanhang.
Agneta Gryparis håller med. Men vill gärna påminna om en sak.
– Alla människor klarar inte det.