En ny studie stärker tidigare teorier om att sedvänjan är på väg att dö ut i
Sverige. På onsdag kommer den första hovrättsdomen i ett mål om
könsstympning sedan det förbjöds 1982.
– Det är anmärkningsvärt att inte fler åtal har kunnat väckas. Genom att
frågan blivit mer uppmärksammad hoppas jag att fler vågar anmäla när de får
misstankar, säger kammaråklagare Lena Lithner, som arbetar med lagen mot
könsstympning på Utvecklingscentrum i Göteborg.
Hur vanligt det är att svenska flickor könsstympas är omöjligt att veta.
Ofta betraktas flickor med rötter i de afrikanska länder där traditionen
finns som att de befinner sig i riskzonen.
Riksdagsledamoten Nyamko Sabuni (fp) menar att ingreppet ofta görs i Sverige
och har lovat driva på för en ”nolltolerans”.
– Vi behöver först och främst komma till ett konsensus om att könsstympning
förekommer. Varje vecka stympas svenska flickor, säger hon.
Men forskare ifrågasätter att könsstympning på svenska flickor är särskilt
vanligt. En ny studie visar att sju av 769 svenska läkare och sjuksköterskor
verksamma i storstädernas förorter någon gång har haft misstankar om nyligen
utförd könsstympning hos sina patienter.
– Könsstympning är ofta behäftat med akuta komplikationer.
– Om ingreppet utfördes i stor utsträckning i Sverige vore det konstigt att
bara en handfull personer träffat offren, säger Birgitta Essén, gynekolog på
kvinnokliniken vid Universitetssjukhuset Mas och en av forskarna bakom
studien, som publicerades i senaste numret av den vetenskapliga tidskriften
Health Care for Women International.
Den svensk-somaliska psykologen Asha Omar känner inte till ett enda fall av
könsstympning på flickor bosatta i Sverige. Hon har forskat om
svensk-somaliska kvinnors attityder till könsstympning och arbetat som
hälsoinformatör inom gruppen i Malmö.
– De undrar varför vi pratar så mycket om könsstympning i Sverige eftersom
de har slutat med det. Även i Somalia har ingreppet börjat ifrågasättas nu
när folk där har blivit mer religiösa. Profeten Muhammed omskar inte sina
döttrar, säger Asha Omar.
Socialantropologen Sara Johnsdotter, som forskat om bland annat kvinnlig
könsstypning sedan 1999, anser också att alla tecken pekar på att de grupper
som praktiserat sedvänjan innan de kom till Sverige snabbt ger upp den när
de flyttar hit.
Hon hänvisar bland annat till fall som det Sydsvenskan skrev om i går:
socialtjänsten polisanmälde misstanke om könsstympning som enbart var
grundad på att flickan skulle resa till sina föräldrars hemland.
– Av de få polisanmälningar som kommit in har de flesta visat sig vara
ogrundade. Det visar att rutinerna för att anmäla finns och viljan att göra
det är stark, säger Sara Johnsdotter.
Hon menar att den felaktiga bilden av att ingreppet är vanligt i Sverige kan
sätta fler flickor i fara.
– Istället borde man lyfta fram det positiva i hur snabbt det har gått att
sluta med könsstympning.
– Det skulle vara till stöd för dem som tvekar. De behöver veta att andra i
gruppen har slutat, eftersom trycket från omgivningen är en av de viktigaste
orsakerna till att göra ingreppet.