– Ett skäl är att Vårdförbundets styrelse sa ja till det sista medlarbudet,
men fick backning av sin avtalskongress. Jag kan inte tolka det på ett annat
sätt än att styrelsen inte har medlemmarnas fulla förtroende. Vårdförbundets
nästa kongress är den 13 maj, och då är det sannolikt att styrelsen antingen
får förnyat och förtydligat förtroende, eller så byts styrelsen ut. Och i
bägge fallen kommer det nog inte att hända något med strejken innan dess.
Det säger Jerker Swanstein, som inte bara är regionstyrelseordförande i Skåne
utan också styrelseledamot i Sveriges Kommuner och Landsting, alltså
arbetsgivarepart i konflikten.
Uno Aldegren, tidigare regionstyrelseordförande (s) gör samma
bedömning.
I Skåne använder regionen sin katastroforganisation för att undgå de
negativa effekter som strejken orsakar, och det går för närvarande
utomordentligt väl.
Så såvida det inte händer något dramatiskt vad gäller patienterna, så
finns det heller ingenting som skulle tvinga arbetsgivarsidan att ge upp.
Uno Aldegren påpekar också att strejk är bekymmersamt för de
strejkande när motparten är den offentliga sektorn. Det som inom den privata
sektorn slår mot arbetsgivarnas intäkter, resulterar för en offentlig
arbetsgivare istället i minskade utgifter.
Strejken följs med stort intresse av andra fackförbund i vårdsektorn. Inom
såväl Kommunal, SKTF som Läkarförbundet är man skeptiska till Vårdförbundets
krav. Inom såväl Kommunal, SKTF som Läkarförbundet är man skeptiska till
Vårdförbundets krav.
Det finns få kommentarer från centralt håll, men fackliga ledare på lägre
nivåer skakar på huvudet åt Vårdförbundets krav, som betraktas som så höga
att de omöjligt kan vinna genomslag.
Hässleholmsläkaren Gunnar Welander, styrelseledamot i Svenska
läkarförbundet, ser strejken som en del av en utdragen lönefajt mellan
sjuksköterskor och undersköterskor. – Kommunal fick ett bra avtal i fjol.
Löneskillnaden mot Vårdförbundet raderades ut. Det är skälet till strejken
nu. Men lönekraven är svåra att få igenom när de flesta landsting räknar med
en löneuppgång på fyra–fem procent, säger Gunnar Welander.