Kortkapning - "skimning" - kostar bankkunder miljardbelopp årligen.
Vid ett internationellt tillslag i fjor mot ett turkiskt nätverk fann
polisen exempelvis utrustning och kort med kapacitet att lura till sig 700
miljoner kronor. Om dagen.
Och i Malmö exploderade Nesta-härvan nu i augusti: kaféidkare misstänks ha
kapat hundratals danska kort vid kaffeköp. Konton har sedan tömts via
bankomater i Asien.
Men i Sverige är det inte ett bedrägeri att samla såna uppgifter, det kan till
och med vara fritt från straff. Nu vill justitieminister Beatrice Ask (M)
täppa till luckan i lagen.
– Det är helt uppenbart att polisen måste kunna ingripa innan bedrägerierna
genomförts, säger hon till Sydsvenskan.
Historien börjar på eftermiddagen fredagen den 19 februari i år. Den rumänske
mannen har en skruvmejsel gömd i jackärmen. Han går över Stortorget mot
Södergatan i centrala Malmö, fortsätter upp till gathörnet vid Gustav Adolfs
torg och ställer sig vid en av de två bankomaterna där.
Skärmen lyser rött - automaten är stängd - men mannen tar upp sitt verktyg och
knäcker loss "läppen" - en extra inmatningsspringa som
limmats fast ovanpå automatens egen. Sen vänder han och går. Han hinner
cirka tio meter innan en polisspanare griper honom. Klockan är 15.40.
Sen bräcker poliserna loss den kameralist som hör ihop med avläsningsläppen
och vars kamera filmade kundernas knapptryckningar.
Rumänen, en 32-åring, är nervös i det första förhöret:
– Är detta dåligt, är det grovt? Kommer det att bli dåligt för mig? Kommer jag
att få sitta mycket, frågar han.
Inte särskilt, visar det sig. Han frikänns efter fem månader och släpps.
Enligt gällande rättspraxis är det inte förberedelse till grovt bedrägeri
att bara samla uppgifter.
– Detta är en lucka i lagen, konstaterar hovrättslagman Bengt Sagnert, som var
med om att frikänna mannen.
I förhören berättar den gripne att han kom till Sverige för att arbeta, men i
Göteborg fanns inga jobb. Pank begav han sig söderut och på ett kafé i Malmö
träffar han rent händelsevis en okänd man som efter en stunds samtal
erbjuder honom drygt 5 000 kronor för att utföra ett uppdrag. Han får en
skruvmejsel och anvisningar om var bankomaten ligger.
Lögn, storyn "förtjänar inte att beaktas",
konstaterar både tingsrätt och hovrätt, mot bakgrund av bland annat hemlig
telefonövervakning - hans mobiltelefon kan exempelvis knytas till
kameramobilen på pengaautomaten. Och rumänen erkänner: han var medveten om
att det han gjorde var brottsligt.
Saken verkar alltså klar: en misstänkt gripen på bar gärning, med
brottsverktyg i handen. Man kan konstatera att han har insamlade
kortuppgifter från vanliga bankkunder på sig i den extra kortläsaren.
Men i början av juli i år frikänner hovrätten honom. Han lämnar landet.
– Vi tyckte att vi var förbi förberedelsepunkten med råge, detta är en mycket
märklig dom, säger åklagare Bo Birgerson.
Han jämför med högsta domstolens dom från 2007 - där en man friades efter att
ha beställt (men inte hämtat ut) kortkapningsutrustning.
– I Malmöärendet hade man kommit betydligt längre i händelseförloppet. Detta
är en mycket märklig dom, en alldeles för försiktig bedömning av hovrätten.
Men med materialet brottsutredningen går det bara att förutsätta att de
inblandade skulle "...inhämta information och framställa de kort med
vilka bedrägerierna skulle genomföras," anser hovrätten.
Möjligen kunde man alltså döma för förfalskning. Det åtalade Bo Birgerson
aldrig för.
– Och en domstol måste vara försiktig med att självmant ta upp saker som är
till den åtalades nackdel, säger domare Bengt Sagnert.
Åklagare Bo Birgerson igen:
– Då ser man framför sig att ligan tar hem alla uppgifter och sen sätter sig i
sin förfalskarverkstad och tillverkar väldigt fina kort. Sen lutar man sig
tillbaka och säger "ååh vad vi är duktiga" och
efteråt förstör man korten. Det är ju fullkomligt verklighetsfrämmande! Det
är självklart för mig att uppsåtet inte stannade vid att förfalska bankkort
utan att tömma konton på pengar - alltså är det förberedelse till bedrägeri.
Bengt Sagnert hänvisar till högsta domstolen.
– Vi är ju inte så naiva att vi tror att man sätter upp sån här utrustning -
kameror och annat - i någon annan avsikt än att begå brott, säger han.
– Men vad man än kan tycka om det här så är det inte straffbart. Man måste gå
längre för att dömas för bedrägeri. Jag tycker, och det får stå för mig
personligen, att HD har dragit gränsen väl snävt. Men praxis ska följas.
Rättsfallet i högsta domstolen som används rör en man i Stockholm som fick ett
paket med kortläsare och extra knappsats i posten - grejer han inte kunde ha
någon laglig användning för. Men han friades i HD 2007. Motivering: grejerna
skulle inte användas vid bedrägeriet, utan vid framställning av
bedrägeriutrustningen - falska kort. Alltså: inte ett bedrägeribrott.
För att få ett nytt avgörande i landets högsta rättsinstans gick åklagare
Birgerson tjänstevägen, via riksåklagarens experter. Där tog det stopp.
– Inget fall är det andra likt, men principfrågan har redan prövats, säger
Astrid Eklund, vice överåklagare vid åklageriets utvecklingscentrum i
Stockholm.
Men är det inte märkligt att det i praktiken nu är straffritt att samla in
andras uppgifter?
– Det kan man tycka, men det här är den högre juridiken. Och jag skrev också i
mitt utlåtande att det kan finnas anledning att pröva om det behövs
lagstiftning.
Efter att justitieminister Beatrice Ask läst det underlag Sydsvenskan tagit
fram öppnar hon för en lagändring. Och säger att hon förväntar sig en
påstötning från riksåklagaren.
– Annars får jag efterfråga synpunkter på detta, säger Beatrice Ask.
– Det är inte rimligt att ett fall hamnar mellan stolarna på det här sättet.
Ibland blir man faktiskt väldigt förvånad över hur rättsläget är.
Kortkapning är ett omfattande problem och det verkar uppenbart vad som var
avsikten i det här fallet. Det måste gå att ingripa innan man har lurat en
massa människor.
Fram till dess ett lagförslag ligger klart har nu praxis snarast förstärkts. I
teorin kan tidigare dömda begära omprövning av sina domar.
– Det går inte att föreställa sig hur mycket pengar den här verksamheten tar
in, säger Jörgen Bengtsson, en av tre utredare på Malmöpolisen som enbart
sysslar med kortkapningar.
Han skakar på huvudet och ser stora problem torna upp sig.
– Hur ska vi göra om vi hittar någon som sitter på en massa kortuppgifter -
pinkoder och liknande? Ska vi inte få ta dem? Vad måste vi göra - följa
kuriren till den som tillverkar korten, och en vänta in att de genomför
bedrägeriet? Det är omöjligt resursmässigt. Redan i dag skulle vi kunna
sysselsätta varenda polis i Malmö med de fall vi har.