"Ungdomligt oförstånd"
Samhällets syn på de olika rörelserna gör att toleransen skiljer sig åt:
Våld i vit-maktmiljön uppfattas som nazistiska dåd medan det autonoma våldet
oftare förklaras i termer av "ungdomligt oförstånd" och "att i grunden sunda
värderingar" spårat ur.
De autonoma har både avsikt och förmåga att störa den allmänna ordningen. Det
utgör dock inte ett hot mot demokratin, men brotten begränsar andra
individers rätt att utöva sina grundlagsfästa fri- och rättigheter.
– I autonoma vänstern utgör kvinnorna en tredjedel - samma statistik
återspeglas i brottstatistiken över brott begångna av autonoma - en
tredjedel av brotten begås av kvinnor.
Göteborgskravallerna minskade stödet
Den autonoma rörelsen har sitt ursprung i husockupationsrörelsen och den
framväxande vit-maktmiljön.
I Sverige kan man tala om den autonoma rörelsen före och efter EU-toppmötet i
Göteborg 2001. Före kravallerna vid toppmötet hade vänsterautonomas
aktiviteter ett relativt starkt stöd inom en bred politisk vänster. I takt
med nya avslöjanden om våld och kriminalitet har stödet minskat och
grupperna blivit mer isolerade.
Afa (Antifascistisk aktion)
Den autonoma miljön bygger framförallt på nätverk. De största nätverken i
Sverige är Afa och Revolutionära fronten. Afa är rikstäckande medan RF
främst verkar i Göteborg, Stockholm, Uppsala och Östergötland.
Den autonoma rörelsen som begrepp myntades i slutet av 80-talet och då i
samband med de danska husockupanterna BZ.
1991 förekommer Afa för första gången i Sverige. Det sker i samband med
manifestationer och motdemonstrationer mot Karl den 12:e dödsdag, 30
november.
1993 bildas Afa som riksomfattande nätverk.
Afa utger sig för att vara ett löst sammansatt nätverk bestående av
självbestämmande lokalavdelningar utan formella ledare. Trots det har
nätverket en övergripande struktur, varje år hålls landsmöten där riktlinjer
dras upp och sakfrågor prioriteras, det resulterar ofta i nationella
kampanjer. Utöver lokalavdelningarna finns också en central funktion med
uppgift att kartlägga meningsmotståndare.
Afa:s övergripande mål är att genom revolution avskaffa den rådande
statsordningen och staten - till förmån för ett statslöst och klasslöst
samhälle.
Revolutionära fronten
Revolutionära fronten har rötter i Afa och bildades efter EU-toppmötet i
Göteborg 2001. RF:s övergripande målsättning är att genom revolution
avskaffa den rådande samhållsordningen och ersätta den med självständiga
arbetarkollektiv som styrs genom direktdemokrati.
Det mer omedelbara målet består i att försvara arbetarklassen mot olika typer
av angrepp.
Osynliga partiet
2006 startade kampanjen Osynliga partiet inom den autonoma miljön för att
protestera mot den borgerliga alliansen. Kampanjens namn gav intryck av att
aktionerna genomfördes av en organisation, vilket är en vanlig strategi för
att skapa intryck av att verksamheten är samordnad och välplanerad. Från det
att Osynliga partiet lanserades i samband med första maj firandet,
genomfördes en rad aktioner mot politiska partier och myndigheter, ex
Arbetsförmedlingen.
Reclaim the streets
Reclaim the streets började som en miljörörelse i Storbritannien på 90-talet
men i Sverige har begreppet snarare kommit att förknippas med våldsamma
protester mot kapitalismen. I september 1999 arrangerades den första
gatufesten på Götgatsbacken i Stockholm.
Tre år senare, 2002, arrangerades Reclaim the streets-aktioner på en mängd
svenska orter. I Malmö kallades den gatuaktionen, I Stockholm fanns också en
Reclaim the city, som så småningom förenades med RTS under begreppet Gatans
parlament. Reclaim the streets har blivit ett dragplåster som lockar allt
från festsugna ungdomar och nyfikna åskådare till våldsverkare. RTS-festerna
marknadsförs som tillfällen då allt kan hända. Det politiska syftet med
Reclaim the streets har blivit mer diffust. Från att ha handlat om protester
mot internationell kapitalism, Nike, McDonalds, drabbar skadegörelsen numera
även småföretagare och enskilda individer.
Hur många är de?
Den autonoma rörelsen består sannolikt av ett par tusen aktivister, varav
flera har begått kan eller kan tänkas begå politiskt motiverade brott.
Majoriteten av aktivisterna är dock fredliga och antalet brottsaktiva är
inte konstant, men bedöms uppgå till ett hundratal.