Halv två denna morgon hämtade han sina tidningsbuntar vid Preem Gastelyckan
och började arbetet, ensam mot vintern och mörkret i sin högerstyrda budbil.
Sydsvenskan talade med honom i går kväll.
Vad önskar du dig
allra minst just nu?
– Ja, du, mer snö och mycket blåst vill jag inte ha. Det var tillräckligt
besvärligt att ta sig igenom all snön på söndagsmorgonen.
Hur så?
– När jag kom ut med tidningarna hade inte plogbilarna varit ute ännu. Man såg
inte vägen. Det gick att komma igenom, men jag körde fast två gånger i
drivorna.
Vad hände?
– Nä, det gick att skotta sig loss och fortsätta. Egentligen ska tidningarna
vara ute vid sex, jag var inte klar förrän halv nio, men jag fick ut alla
tidningar!
Vilka reaktioner får du?
– Vissa står och väntar på sin tidning om man är sen, ”är det dags att komma
nu”, liksom. Så visst är man efterlängtad. På söndagen gick det, men risken
är att det blir värre i natt.
Varför?
– Om snön blåser in igen och täcker vägen. Det finns inte markeringspinnar
överallt och man kan knappt skilja väg från åker ibland. Detta är den västa
snön jag varit med om under mina nitton år. Det låg stora drivor mitt inne i
Hjärup.