Har rättegången
lärt dig
något?
– Ja, man borde faktiskt gå på sådana här rättegångar oftare som
chefredaktör. Man blir påmind om utgivarskapets allvar, att man kan
straffas.
Hur känns det att ha blivit friad?
– Bra, så klart. Vi har fått ett kvitto på att vår bevakning varit
journalistiskt korrekt och motiverad.
Rättegången handlade om artiklar som skrevs redan 2003. Vad tycker du om
att det tagit så lång tid, du lämnade ju själv tidningen 2004?
– Oerhört märkligt att det ska behöva ta sex och ett halvt år. Men
egentligen ska frågan ställas till tingsrätten och motparten, som dragit ut
på det. Vi har varit angelägna om att komma till skott tidigare.
Vad hade hänt om du och tidningen fällts?
– Alla medier hade fått sätta sig ner och fundera över sitt sätt att
jobba. Det här har varit en principfråga, där jag har varit
ställföreträdande representant för hela utgivarkåren. Sydsvenskans bevakning
har inte skilt sig från andra stora tidningars.
Många pressetiska debatter på senare år har handlat om namnpublicering.
Vilken betydelse hade det att ”35-åringens” namn aldrig skrevs ut i
tidningen?
– Det får vi aldrig reda på. Juryn svarade bara på om det var förtal eller
ej.