Han var oförskämt ung, hade en förkärlek för hawaiiskjortor och blandade
salladen med sådan iver att olivoljan skvätte över hela köket. Ingen hade
tidigare hört en kock prata om färska örter och lokalt slaktat lamm med
sådan passion och kärlek i rösten.
Det var i slutet av 1990-talet som den nakna kocken gjorde entré i de svenska
hemmen.
Plötsligt blev det viktigt att handla närproducerat och gärna ekologiskt.
Jamie Oliver visade hur såväl grönsaker som bär kunde bytas ut i allt han
lagade. Det var inte längre lika intressant att följa recept till punkt och
pricka. Fokus låg nu på personligt tycke och smak.
Jamie Oliver fortsätter att bryta ny mark. Idag söndag börjar ”Jamies
matrevolution”, det senaste från varumärket Jamie Oliver, sändas på svenska
Kanal 5. Idag inbegriper hans varumärke allt från livsstilsmagasin och
köksredskap till kokböcker och restauranger.
I sin nya programidé har Jamie Oliver tagit ett helhetsgrepp om den brittiska
nationen. Han vill lära engelsmännen att laga mat från grunden, hur man
känner igen bra råvaror – och maten ska vara bra för både hälsan och
hushållskassan.
Tio enkla rätter ska läras ut till ett antal personer. De ska sedan lära
vidare till fler familjer, och som ringar på vatten hoppas Jamie Oliver att
hans kunskaper ska nå ut över hela England och göra revolt mot
snabbmatstrenden.
Tendensen att kändiskockar tar sig an uppgiften som vår tids folkbildare när
det gäller mat märks även i Sverige.
I höstas riktades strålkastarljuset mot skolmaten. Stjärnkockarna Melker
Andersson, Paul Svensson och Carola Magnusson skapade debatt kring svensk
skolmat genom tv-programmet ”Matakuten” som skildrade vad barnen i skolan
stoppar i sig varje dag och hur maten tillagas.
Men hur kommer det sig att Melker Andersson intresserar sig för barnens
skolmatsedel och varför vill Jamie Oliver förändra hela Englands matvanor?
Det hade förmodligen varit otänkbart för femton år sedan. Ingen stjärnkock
hade velat hoppa in med skolmatspersonalen i storköken för att knåpa ihop en
näringsriktig matsedel.
En som tänkt till kring det här är Håkan Jönsson. Som doktor i etnologi med
inriktning på mat och matkultur har han noterat en förskjutning av
samhällets och mediers syn på kockyrket. Från att enbart ha varit en
obligatorisk del i ett restaurangkök har det nu blivit ett yrke med
kändisstatus.
– Vi behöver inte gå längre tillbaka än till 1970-talet. Då fanns det
fortfarande ingen stjärnglans kring eller status i att läsa till kock.
Före 1960-talet hade kockarna inte ens någon framträdande roll på
restaurangerna. Hovmästaren stod för det estetiska och serverade maten på
fat.
Men i och med det som kom att kallas för det nya franska köket under
1960-talet förändrades kockyrket. Från och med nu skulle maten läggas upp
och serveras på tallrik.
– Han, vilket det nästan uteslutande var, fick monopol på estetik och hur
maten skulle serveras. Kocken blev en matkonstnär.
Matlagning började samtidigt betraktas som ett fritidsintresse, inte enbart
ett nödvändigt ont, och Håkan Jönsson ser en definitiv brytpunkt med den
prestigefyllda tävlingen Årets kock som startade 1983.
– I och med den lanseringen blev det mediala intresset för de stora kockarna
enormt och uppmärksamheten lyfte hela yrket.
När det gäller kockarnas förändrade synsätt att intressera sig för andra
värden än restaurangmat tycker Håkan Jönsson att det till viss del har att
göra med Jamie Olivers introduktion i tv-rutan.
– Hälsoaspekten, omsorgen om såväl människan som produkterna du tillagar och
miljöperspektivet har blivit mer och mer legitimt att intressera sig för.
Håkan Jönssons slutsatser märktes bland annat under Årets kock 2009 där
miljötänket stod i fokus. All fisk, alla skaldjur, mejeriprodukter och
grönsaker som användes var vildfångade, ekologiska eller kravmärkta och
kommer från svenska producenter om möjligt.
Hade någon kock försökt att introducera de värdena för femton år sedan hade
man fått kalla handen, hävdar Håkan Jönsson, men poängterar samtidigt att
det självklart finns undantag.
– Kocken Thomas Drejing, känd från Petri Pumpa och Kronovalls Vinslott utanför
Tomelilla, har exempelvis varit långt före sin tid när det gäller ekologiskt
och närproducerat.
Håkan Jönsson tycker också att man ska se utvecklingen ur ett genusperspektiv.
Som att när männen gör frågor och värden till sina domäner får det per
automatik stort genomslag.
– Så fort något intresse flyter ut i offentligheten tar männen över trots att
kvinnor länge har engagerat sig för exempelvis bra mat till barnen eller
hälsosamma alternativ. Det är klassisk genusanalys, och den stämmer
fortfarande.
– Självklart stämmer den. Även om det känns hemskt att förringa sitt egna kön.
Det säger Carola Magnusson, kanske mest känd för allmänheten som kocken i
”Matakuten” som kämpade med att få barnen intresserade av hennes ekologiska
skolluncher.
Som företagsekonom och självlärd kock har hon länge odlat sitt intresse för
skolmat och närproducerade råvaror. Under mer än tio år har Carola Magnusson
arbetat med att tänka ekologiskt och närproducerat och kämpat mot storkökens
etablering inom skolvärlden.
– Många som träffar mig eller läser mina böcker brukar säga att ”Carola, du
borde kallas för en Lill-Jamie”. Det tar jag som en komplimang.
Precis som Håkan Jönsson ser Carola Magnusson hur Jamie Olivers program har
skapat nya trender och brutit ny mark inom mat- och restaurangvärlden. Och
det är hon är glad över, även om hon kan bli irriterad.
– Klart att jag tycker det är positivt att intressen jag brinner för
uppmärksammas. Och jag tänker ofta på vad som hade hänt om jag hade fått mer
utrymme i media? Vi har ju precis samma tankar och inställning till mat.
Redan 1997 kom Carola Magnussons första bok ”Ekologisk mat i storkök”.
– Den fick ingen uppmärksamhet alls, ekologisk mat betraktades ju som ett
skämt då. Men den hade slagit igenom idag, det är jag fullt övertygad om.
På frågan om varför Jamie Oliver och inte hon själv tagits på allvar förrän nu
ser Carola Magnusson flera orsaker till.
– En är att jag är kvinna, vilket känns gräsligt att säga. Många politiker och
tjänstemän tar inte en kvinna som jobbar inom skolmatsvärlden på allvar. Jag
kan inte tro att de hade behandlat en man på det sättet som de i början
gjorde med mig. Det var mycket huvudklappningar och lilla vännen. Vad de
inte förstod var att det bara gjorde mig mer fokuserad.
– Sedan fick Jamie Oliver ett enormt stöd efter sin skolmatsserie av
Storbritanniens förre premiärminister Tony Blair. Det är ingen dålig reklam
och draghjälp.
Även om Carola Magnusson till viss del håller med om att fler svenska
tv-kockar har tagit sig an en folkbildande uppgift tycker hon att de är
långt ifrån Jamie Oliver.
– Visst pratar de mer om ekologiskt och närproducerat men det är fortfarande
fokus på det exklusiva. Och det funkar inte utifrån ett ekonomiskt
perspektiv, varken i vardagen eller i skolköken.
Programmet ”Matakuten” var inspirerat av Jamie Olivers ”Jamie’s School Dinner”
och Carola Magnusson tycker att det borde finnas ett intresse även i Sverige
att göra något liknande av ”Jamies matrevolution”.
Carola Magnusson berättar om ett tillfälle när hon blev tillfrågad att laga
kyckling i tv.
– Jag ville starta med en hel kyckling och visa hur man gör i ordning den och
vad kråset kan användas till. Då skakade programledaren på huvudet och sa
att så där lagar ingen mat längre. Det är precis det som är felet. Människor
vet inte hur de ska bära sig åt.
Håkan Jönsson skulle också välkomna ett svenskt koncept av programmet.
– Jamie startade med livsstilstänket men hans resa har gått vidare till att
lära människor de grundläggande kunskaperna som behövs för att laga mat. Vi
i Sverige är fortfarande kvar i livsstilsträsket. Våra program visar inte
det intressanta, själva råvarorna och hur vi ska använda och kombinera dem.