Hennes fyra företrädare skulle förvalta riket. Mona Sahlin ska gå till
attack och krossa den borgerliga alliansen för att ta tillbaka makten.
Kort sagt: Hon måste göra ett förlorande parti till ett vinnande.
Strax efter kongressen ska en valanalysgrupp, som letts av förra
socialministern Berit Andnor, lägga fram en rapport med förklaringar till
varför partiet förlorade valet i höstas.
I den kan Mona Sahlin möjligen söka svaren på hur hon ska göra för att rycka
tillbaka initiativet i svensk politik – och leda socialdemokraterna till
valseger 2010. Sydsvenskan har redan nu listat sex stora utmaningar som
väntar Mona Sahlin.
Förnya partiet
Efter fiaskot i valet i september talar alla sossar om att partiet måste
förnyas. Till och med Göran Persson säger till Sydsvenskan att apparaten är
”nersliten efter tolv år i regeringsställning”.
Frågan är vad det nya ska bestå av. Många gräsrötter klagar
på ledarskapet. Persson har samlat allt för mycket makt kring sig själv.
Debatten har kvävts.
Mona Sahlin är en helt annan typ av ledare. Liksom sin mentor Ingvar
Carlsson har hon lätt för att lyssna och delegera. Hon är inte rädd för att
ifrågasätta gamla sanningar och slakta heliga kor. Men som
partiledare måste hon kombinera de egenskaperna med att lyfta fram
ideologierna – och i slutändan peka ut vart partiet ska gå.
Ta över samhällskritiken
Moderaterna pekade i sin valanalys på en viktig orsak till valsegern:
Fredrik Reinfeldt lyckades göra ”De nya moderaterna” till bärare av
samhällskritiken.
Partiet fick tolkningsföreträde i den avgörande debatten om jobben och
välfärden. Budskapet om ”en miljon som lever på bidrag” och att ”sänkt skatt
får folk att jobba mer” gick hem i stugorna.
Nu måste Mona Sahlin ta täten och lyfta fram brister i det svenska samhället
som väljarna känner igen. Och dessutom servera lösningar som folk tror på.
Ta kommandot i jobbdebatten
Jobben var centrala i valet 2006 och lär bli det även 2010.
”Jag hade rätt. Jobben kom, men de kom för sent”, sade Persson i Sydsvenskan
i går.
En socialdemokratisk ordförande är alltid beroende av att ha LO på sina sida
när det drar ihop sig till val. Där har Mona Sahlin haft problem. Fackliga
ledare som Byggnads Hans Tilly och Sekos Janne Rudén var i det längsta
hennes motståndare.
För sexton år sedan gjorde Sahlin som nybakad arbetsmarknadsminister
misstaget att försöka baxa igenom en lag om strejkstopp, vilket LO-folket
haft svårt att glömma. På sin landsturné i början av året lyckades hon dock
blidka de flesta, däribland den skånske LO-basen Claes Bloch.
Mona Sahlin kommer att försöka ta tillbaka initiativet i jobbdebatten med en
blandning av traditionell s-politik – Amsinsatser och utbildning – och en
del nytt som förbättringar för småföretag.
Till en början stämmer hon säkert in i LO:s attacker på regeringens ”slakt
på a-kassan”. Men det är inte givet att Sahlin lovar återställa
ersättningsnivåerna. Särskilt inte som flera LO-förbund börjat leverera
privata arbetslöshetsförsäkringar till sina medlemmar.
Jobbkampen med Reinfeldt blir stenhård. Kanske avgörs den av konjunkturen –
och om regeringen kan infria löftet att med sänkta skatter och bidrag pressa
ner arbetslösheten.
Hitta en stark profilfråga
En egen profilfråga som engagerar svenska folket stärker Mona Sahlin som
partiledare och statsministerkandidat.
I Ingvar Carlssons och Göran Perssons regeringar har hon innehaft sju olika
poster. Mest har hon förknippats med integration, jämställdhet, sitt
engagemang mot hedersvåld och sitt arbete mot diskriminering av såväl
invandrare som homosexuella.
Nu tycks hon ha valt ut klimatet.
Som samhällsbyggarminister stod Sahlin bakom s-regeringens gröna
skatteväxling, satsningen på vindkraft och biobränslen och det nya målet att
avveckla Sveriges beroende av olja till år 2020.
Efter det senaste årets larm om temperaturhöjning, översvämningar och torka
står klimatfrågan högst på den politiska dagordningen – nationellt såväl som
internationellt. Där kommer den att stanna.
Kanske blir den som levererar den bästa politiken för att minska utsläppen
av växthusgaser vinnare i valet i Sverige 2010.
Skapa ett trovärdigt regeringsalternativ
Fredrik Reinfeldt gick till val 2006 med ett färdigt regeringsalternativ
bakom sig.
Göran Persson försökte åter övertyga väljarna om att han i efterhand skulle
snacka ihop sig med Lars Ohly, Peter Eriksson och Maria Wetterstrand. Han
fick aldrig en tredje chans.
Att försöka flirta med centern – som Persson alltid gjort – är nog
utsiktslöst för Mona Sahlin.
Om klimatfrågan dominerar politiken kanske hon försöker stärka banden med
vänstern och miljöpartiet. Logiskt med tanke på de båda partiernas radikala
miljöpolitik. Men det kan bli problem att gå i allians med två partier som
vill snabbavveckla kärnkraften.
Desarmera sin huvudmotståndare: Fredrik Reinfeldt
”Jag fick aldrig in honom i hörnet”, sade Göran Persson i gårdagens
Sydsvenskan om Fredrik Reinfeldt.
Ska Mona Sahlin bli statsminister måste hon lyckas bättre.
Mer olik sin motståndare kan hon inte gärna bli: Han lågmäld och
eftertänksam. Hon snabb och intuitiv.
”Jag har en lust, en glöd och ett engagemang som jag vill använda till att
utmana Fredrik Reinfeldt”, sade Mona Sahlin när hon utsetts av
valberedningen.
Kanske är det skillnaden mot Göran Persson.