Här på en myr i Abisko kan forskare från Umeå universitet visa det som många
undrar över. Sker det faktiskt en global uppvärmning?
I permafrosten under myren hittar vi kalla fakta.
Det finns skeptiker, både bland forskare och vanliga människor, som inte
tror att klimatsituationen är extrem, utan att de svängningar vi upplever i
klimatet är naturliga.
Myren i Abisko kan ge svar. Vid forskningsstationen här har man gjort
mätningar ända från början av förra seklet och siffrorna visar att
permafrosten under myren smälter allt snabbare. På vissa ställen är den
redan helt borta.
Abisko forskningsstation drar till sig stort intresse. I augusti 2007
samlades ett femtiotal klimatforskare från Nordamerika och Europa för att
diskutera klimatförändringar i såväl mark- som vattenmiljöer och vilka
effekter de får på ekosystemen.
I Abisko har man lång erfarenhet av bägge områdena. Merparten av forskningen
bedrivs i samarbete med Umeå universitet, men gästforskare från hela världen
strömmar till i allt större omfattning. Abisko har blivit ett
klimatforskningens mecka.
– Det här måste vara en av de mest undersökta platserna på jorden. Speciellt
i sommar trängdes massor med forskare på forskningsstationen, säger Reiner
Giesler, föreståndare för Climate Impact Research Centre i Abisko.
En viktig plats för fältarbetet är Stordalen invid Torneträsk. Här finns
fortfarande områden med permafrost, isolerad av ett cirka 45 centimeter
aktivt torvlager ovanpå.
– Vi ser hur permafrosten smälter mer och mer och det aktiva lagret ovanpå
blir allt djupare. Det rör sig om 0,6–1,2 centimeter per år, säger Margareta
Johansson från Lund, en av de forskare som gör fältarbete i Abisko.
Det man också ser här är hur våtmarkerna tar över mer och mer. Därmed ökar
också utsläppen av metangas, som är en betydligt starkare växthusgas än
koldioxiden, och påverkar därmed också atmosfären mera.
Just möjligheten att jämföra dagens förändringar med data bakåt i tiden gör
Abisko unikt.
John Hobbie från Massachussets i USA kom första gången till Abisko 1962. Det
var det första arktiska projektet där man såg på hela ekosystemet på samma
gång. I Alaska, där han gör sin forskning, finns det inte kvar samma
möjligheter som i Abisko. Där har man gjort mätningar betydligt kortare tid,
utan att få samma långa perspektiv som i Abisko.
Temperaturmätningarna i Abisko började redan 1913. Efter det har
verksamheten hela tiden utvidgats. Ett nytt forskningsområde i dag är
forskningen i sjöarna.
Peter Rosén och Ulla Kokfelt presenterade för forskarna ett projekt som
bedrivits de senaste fyra åren i Abisko. Forskningen går ut på att man med
hjälp av sedimenten från sjöarna kan utläsa vad som hänt tidigare i
permafrostområden.
Sedimenten är ett historiskt arkiv där man via olika analyser kan gå 10 000
år bakåt i tiden för att få uppgifter om förändringar. Forskarna i Abisko
har gjort upptäckter som förändrat synen på sjöarnas roll i klimatsammanhang.
– Framför allt när det gäller koldioxidutsläppen. Tidigare har man trott att
sjöarna tar upp koldioxid, men vi har kunnat visa att sjöarna i stället
släpper ut en betydande mängd koldioxid. Det har man förbigått när man
räknat ut den globala koldioxidbalansen tidigare, säger Peter Rosén.
Han jobbar vid Abisko forskningsstation men är anställd av Umeå universitet,
som flera av hans kolleger. Nu söker man kopplingen mellan den historiska
förändringen i landskapet och utsläppsnivåerna av växthusgaser. Hur såg det
egentligen ut för 6000–7000 år sedan när Abiskodalen var täckt med tallskog?
En annan som forskar på förändringarna i fjällsjöarna är Jan Karlsson. Hans
forskning går ut på att se hur klimatet förändrat sjöarna för att förutspå
vad som kommer att hända i framtiden.
– Vår forskning i sjöarna började först 1998 och vi får därför grunda vår
forskning på helt nya analyser, säger Jan Karlsson.
Bland klimatforskarna finns det olika meningar om klimatet.
– Det finns de som anser att förändringarna ingår i de naturliga
klimatsvängningarna i stället för på ökade koldioxidutsläpp. Men de flesta
klimatmodeller visar en ökning av temperaturen på grund av utsläppen, säger
Reiner Giesler.
En av forskarna i Abisko är Nigel Roulet från Montreal i Kanada. Där har man
också sett dramatiska förändringar i vädret, även om man inte har samma
klimatstatistik som i Abisko att gå tillbaka på.
– Men temperaturen har ökat med 4 grader i snitt på ett år, tyvärr är
merparten av ökningen enbart på vinterhalvåret, vilket har gett väldigt
milda vintrar, säger han.