KARLSKRONA. Före skottlossningen på en gård utanför Rödeby i höstas blev
sonen i familjen på gården uppringd tre gånger. I det första samtalet blir
han tillfrågad om namnet på sin bror. Men han har ingen bror och fattar
ingenting. Uppringaren är arg och säger att han ska sätta en i yxa i dörren
om han inte får veta namnet.
I nästa samtal eskalerar hoten:
- Han säger att han ska komma upp och rövknulla och sedan döda mig, berättar
den 19-årige sonen.
Själv är han ganska säker på att samma person ringde alla tre gångerna. Men
17-åringen nekar till att ha ringt just detta samtal. Det var någon annan,
men han minns inte vem, säger han.
Sonen blev så rädd att han föll ihop på golvet, berättar han. Han brukar
göra det när han blir riktigt rädd. Han hänvisar till sin psykiska störning,
som bland annat innebär att han tar det mesta bokstavligt. Han trodde
verkligen att han skulle bli dödad. I det tredje samtalet får han veta att
ungdomarna är på plats på gården.
Trots att han i samband med mordrättegången mot sin pappa fick höra från
17-åringen att denne aldrig mer ska göra honom något, är han fortfarande
rädd. Han vågar inte ge sig ut med sin moped och han vågar inte gå i skolan.
- Den där rädslan sitter där ändå. Fastän jag vet, kan jag inte få bort den,
säger han.
Sonen begär 20 000 kronor i skadestånd, men något sådant vill 17-åringen
inte betala.
Han hade druckit mycket alkohol, åtminstone sex starköl, men han minns
allting tydligt, säger han.
Orsaken till samtalen var att han tidigare blivit misshandlad och ville ta
reda på namnet på den som gjorde det. Han var arg, berättar han.
Vid ett av samtalen, när sonen fick veta att 17-åringen och hans kompisar
var på väg, ska sonen ha svarat någonting i stil med:
- Kom ni bara.
Detta tolkade 17-åringen som att det var fritt fram att komma. Han och hans
fem kompisar begav sig till gården och det slutade med att den 50-årige
pappan i familjen sköt ihjäl en av pojkarna och skottskadade 17-åringen.
Under onsdagseftermiddagen fortsatte rättegången i Blekinge tingsrätt och
alla de fem pojkar som överlevde ställdes till svars för hemfridsbrott.
Pojkarna, mellan 15 och 17 år gamla, erkände att de varit på gården natten
till den 6 oktober, men inte att de skulle ha varit där olovligen.