Undersökningarna skall genomföras med magnetometer och georadar. Några
grävningar är däremot inte planerade i år.
Med hjälp av de båda instrumenten kan man se vad som döljer sig under marken
och på vilket djup. Främst handlar det om stenkonstruktioner, spår efter
stolphål, brunnar och eldhärdar. Men instrumenten kan även upptäcka enskilda
mindre föremål.
Magnetometer och georadar används ofta för att ta reda på vilka platser som
är lämpliga att göra utgrävningar på.
Resultaten kan bland annat berätta om stensättningen legat ensam på platsen
eller om den varit en del i ett större sammanhang av byggnader, gravar och
andra monument. Det senare är vanligt vid skeppssättningar på andra håll i
landet.
Obesvarade frågor är ännu monumentets ålder och varför det restes.
– Undersökningarna kanske innebär att vi kommer ett steg närmare en lösning.
Men det är inte säkert att vi någonsin får ett svar, säger Sune Lindkvist,
enhetschef på Riksantikvarieämbetet.
Undersökningarna kommer att genomföras i slutet av sommaren. Meningen är att
ett flera hektar stort område kring skeppssättningen skall undersökas.
Mycket har hänt sedan stenarna restes. Äldre dokument vittnar om fler
fornlämningar runt omkring vilket tyder på att Ales stenar varit just en del
i ett större komplex av monument.
Länge var Ales stenar täckt av flygsand. 1916 gjordes en första
restaurering. Då stod bara 16 av de 59 stenarna upprätt. När man 1956 gjorde
en andra restaurering användes schaktmaskiner som kan ha förstört eventuella
fornfynd i marken.