Sedan årsskiftet är det förbjudet att diskriminera på grund av ålder. Sverige
var sist i EU att göra den nya diskrimineringsgrunden till lag. Än så länge
gäller förbudet bara mot diskriminering i arbetsliv och utbildning, men EU
förbereder ett utvidgat skydd för hela samhället.
Alla de tidigare sju lagarna mot diskriminering har i år förenats i en
gemensam lag som övervakas av en gemensam DO. Nytt är även förbud mot att
diskriminera transvestiter eller andra med könsöverskridande identitet.
EU antog år 2000 ett direktiv med regler om likabehandling i arbetslivet, som
skulle arbetas in i medlemsländernas lagstiftning senast 2003. Direktivet
handlade om förbud mot diskriminering på grund av religion, funktionshinder,
ålder och sexuell läggning.
Sverige hade redan antidiskrimineringslagar för alla grunder utom ålder.
Istället för att stifta en ny lag beslöt regeringen att se över hela
lagstiftningen och ta med ålder och könsöverskridande identitet i en ny
gemensam antidiskrimineringslag.
Förslaget blev klart först 2006. Sverige fick uppskov men har brutit mot EU:s
krav i två år.
Varför tog utredningen så lång tid?
– Sverige har haft sju lagar mot diskriminering som skulle bli en. För det
första har detta tagit tid att lösa juridiskt. Sedan har Sverige inte heller
haft något politiskt tryck att snabbt få fram en lag mot
åldersdiskriminering. Dessutom har arbetsmarknadens parter varit emot, säger
Paul Lappalainen, analytiker hos den nya diskrimineringsombudsmannen.
Till skillnad från övriga grunder för diskriminering omfattar ålder inte hela
samhällslivet, bara arbete och utbildning. Men ett nytt direktiv är på väg
som ska ge samma skydd mot diskriminering oavsett grund. Den svenska
regeringen har signalerat att den tänker arbeta för detta under sitt halvår
som ordförandeland för EU. Sverige tar över vid halvårsskiftet.
Paragraferna om åldersdiskriminering i den nya lagen innehåller flera
undantag. Förbud hindrar till exempel inte åldersgränser i kollektiva eller
individuella avtal, i skolan eller i förskolan. Lagen tillåter
”särbehandling på grund av ålder, om den har ett berättigat syfte och de
medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet”.
– Bedömning av diskriminering är komplicerad. Vi tittar på vad som är rimligt,
säger Paul Lappalainen och ger följande exempel:
Om en forskningsfond har satt 40 år som övre gräns för att få söka anslag kan
åldersgränsen vara orimlig för forskare som har fyllt 45 år men rimlig om
forskaren är 80 år.
– Andra länder som har lagar mot åldersdiskriminering, till exempel Kanada och
Nya Zeeland, har haft svårt att tillämpa dem. Nu i början har vi mycket att
lära oss genom att pröva lagen på praktiska exempel. Jag förväntar mig att
idéarbetet inte begränsas till ärenden som kan drivas till Arbetsdomstolen.
För DO är det förebyggande arbetet en nyckelfråga. Det viktiga är att lagen
följs och därmed inte behöver användas.
Är det bra med en samlad lag?
– Ja, absolut. Vi har fått ett mycket kraftfullt juridiskt verktyg. Det har vi
sett i länder som Kanada och USA, som har en samlad lagstiftning mot
diskriminering. Utvecklingen där har varit vägledande för Sverige och EU.