OCKELBO. Det är en gnistrande solig och vacker vinterdag, snön ligger vackert
på granarna och det knarrar under skorna. Intill det lilla torget erbjuder
kvarterskrogen paltbröd med fläsk och vitsås för 46 kronor.
Man skulle kunna tro att det är vilken dag som helst i Ockelbo.
Men det är det inte.
På parkeringen utanför kommunhuset har Sveriges Television och TV4 monterat
upp sina paraboler på sina bussar. Radion sänder direkt. Varenda flanör
frågas ut om sin spontana reaktion av riksmedierna.
Det här är dagen då det blev klart att bygdens son – Olles och Evas grabb –
ska få gifta sig med prinsessan Victoria.
Den samlade reaktionen från folk på byn i Ockelbo lyder så här:
– ÄNTLIGEN!!
Fast man uttrycker sig lite mer norrländskt försiktigt och truligt, ”det lär
ju vara på tiden”, är en vanlig kommentar. Byborna värnar tydligt om Daniel
och Victorias integritet. Det påminner nog lite om hur Fåröborna skyddade
Ingemar Bergman.
Fast alla är påfallande glada och stolta över att deras Daniel är den man av
folket som utvalts till prins. Även de som tröttnat på frågvisa journalister.
Frågar man efter adressen till gatan där föräldrahemmet ligger (gatunamnet har
stått i tidningen) får man det lite luriga svaret:
– Det är nära. Exakt var säger jag inte. Fast jag mötte dem nyss! Haha.
Vi hittar. Det är ett välskött rött hus i ett trevligt villaområde, som ser ut
som alla andra välskötta små röda hus i andra trevliga villaområden.
Strax efter klockan två håller kommunchefen Lars Sjödin och kommunalrådet
Magnus Jonsson (S) presskonferens. Rummet är smockfullt av journalister, de
två männen svarar tålmodigt på alla frågor.
De har egentligen inte så mycket att säga, men eftersom det är så många
journalister på plats är det lika bra att informera alla på en gång.
– Vi är glada för Daniel och Victorias skull, vi hoppas att de blir lyckliga
och önska paret all lycka, säger de gång på gång med lite olika
formuleringar.
– Ska ni inte döpa en gata efter Daniel, föreslår en reporter.
– Prins Daniels väg?
Det har kommunen inga planer på. ”I nuläget”.
Efter en stund föreslår en annan journalist att det kanske vore på plats att
hissa svenska flaggan i alla fall. Det blir ju bra bilder. Efter en stunds
funderande säger kommunledningen ja till idén. Mediaflocken vandrar ner till
torget för att föreviga hur flaggorna hissas.
Kommunalrådet Magnus Jonsson torkar lite svett ur pannan, den här dagen blev
inte som han trodde när han klev upp i morse.
Presskonferenser av den här typen är något helt annat än att driva politiska
frågor.
– Jag tycker det är lite svårt att hantera det här. Jag tror att det är klokt
av oss att ligga lågt i den här situationen, säger han när vi ser flaggorna
hissas.
Magnus Jonsson är född 1972 alltså ett år äldre än Daniel. Han minns honom väl
från skolan. Daniel var alltid ambitiös och målinriktad. Kommunalrådet är
inte förvånad över att det gått bra för honom i livet.
– Så att vi i Ockelbo är stolta över Daniel är det inget snack om. Men jag
tror också att folk här vill passa sig för att göra för stor sak av det här.
Att byborna inte gärna pratar med utomstående om Daniel och Victoria beror på
att de har ett slags kollektivt ansvar för familjen, säger Magnus Jonsson
som har en teori om varför det tagit sådan tid för hans gamla skolkamrat att
fria:
– Den sanna kärleken behöver tid!
Vi vandrar bort till Perslundaskolan, där Daniel Westling gick för 19 år
sedan. Skolgården ligger öde under sportlovsveckan. Men den prisbelönta
skoltidningen ”En spänn” är bemannad med inringda elever. Största scoopet
var när 2004 när tidningen fick den allra första intervjun med
kronprinsessans då nye pojkvän.
Ulf Gräsberg är lärare på skolan och ansvarig utgivare för elevtidningen. Han
tycker att det är modigt av Victoria att våga välja ”en bonnpojk” till man.
– Det är verkligen skitläckert! Hon är väl den första kunglighet som vågar
göra det, säger han och förklarar varför en del Ockelbo-bor verkar vara så
misstänksamma mot alla frågor om Daniel.
– Man kan väl säg att det är väl lite outtalat, ”rör inte vår Daniel”,
liksom. Det är stort för oss som bor här, det är bygdens son det handlar om.
Och det räcker med att komma från Gävle för att bli uttittad. Har man åkt
upp från Stockholm och är journalist så ... ja ... Du fattar.
Jo, vi lär ju göra det.
Vi tar bilen till Ockelbo Atletklubb som ligger i en fuktig källare
Gäverängeskolan någon kilometer bort. Gymmet har nog få likheter med Daniels
flashiga Master Training vid Stureplan, där han träffade Victoria för sju år
sedan.
Bakom skyddsrumsdörren rapporterar radionyheterna om Daniel och Victorias
förlovning. Jag knackar på och träffar Peter Ehrlin, 22 och Totte Larsson,
24, som tränar bänkpress tillsammans. Peter är arbetslös och Totte är
”verkstadsgubbe”.
– Dom var här och tränade för tre veckor sedan. Säpovakterna burkar vänta
utanför i korridoren. Daniel och Victoria är liksom inte märkvärdigare än
någon annan. Folk här bryr sig inte om det där, förklarar Totte och lägger
sig under skivstången för en ny omgång lyft.
Peter Ehrlin lägger till:
– Men det är ju kul för dem!