LONDON. Opinionsmätningar har gett hela det politiska etablissemanget
skrämselhicka, nej-sidan ser ut att kunna vinna folkomröstningen.
Det stora postkontoret på O’Connell Street i Dublin är den mest symboliskt
laddade platsen av alla på Irland. Här lästes självständighetsförklaringen
upp och här dog martyrerna i påskupproret 1916.
De senaste dagarna har nej-sidans aktivister använt platsens djupa förankring
i folksjälen för att föra ut sina budskap. ”Folk dog för vår frihet. Ge inte
bort den. Rösta nej.”
Banderollen har fladdrat i vinden och högtalarna har skrällt. Från lyktstolpar
och staket har affischerna manat väljarna. Ofta med argument som inte direkt
har med EU:s nya fördrag att göra. Vänstern, främst genom partiet Sinn Fein,
har bildat ohelig allians med yttersta högern och katolska motståndare till
aborter och homosexuellas rätt att adoptera barn.
Deras ganska svepande budskap om att det nya EU-fördraget är dåligt och bör
omförhandlas har fått större gehör än den sent uppvaknande ja-sidan kunde
föreställa sig.
Av Irlands tre miljoner röstberättigade är det säkert inte många som förmått
läsa igenom det 287-sidiga paragraffyllda dokument som utgör
Lissabonfördraget, en nerbantad version av den EU-konstitution som
förkastades av Frankrike och Holland 2005.
Nej-sidans budskap var snabbare, enklare och tydligare. Även om de inte var
helt relevanta.
– Det är för enkelt att påstå att du förlorar pengar, förlorar makt och
förlorar jobben. Nej-sidans argument är lögner, dundrade Fine Gael-partiets
ledare Enda Kenny när de tre stora partierna bildade enad front i måndags,
skakade av opinionssiffrorna.
När Irland gick med i EEC 1973 var det ett litet, fattigt land, beroende av
handeln med sin tidigare härskare, England. Sedan dess har det genomgått en
social förvandling, från ett konservativt jordbrukssamhälle till en modern,
högteknologisk industristat. Den keltiska tigern föddes genom EU.
Så varför missnöjet?
Därför att den irländska ekonomin, precis som den engelska, stagnerar.
Fastighetsmarknaden går bakåt, banker är i kris, jobben minskar. Och
misstron mot politiker och deras ekonomiska fiffel är stor. Premiärministern
Bertie Ahearn avgick nyligen på grund av läckor om ekonomiska
skumraskaffärer.
Dessutom har tiden kommit för Irland att betala igen. Hela deras moderna
infrastruktur bekostades av andra, men nu ska irländska skattepengar betala
vägbyggen i forna öststater. Då falnar något strålglansen från EU över
Irländska sjön.