Tänk dig att du ska välja en vara. Den är visserligen gratis, men valet är mycket viktigt för din framtid.
Du får däremot inte veta så mycket om vad paketet innehåller – färgen på omslaget kan du se, formen på paketet och du får lov att klämma på det lite.
Kanske förstår du inte ens vad det är för pryl när du öppnar paketet. Ingen kan heller riktigt visa för dig hur den ska användas, eller vilka av varans olika funktioner som är viktiga. Hur ska du då veta om du valt rätt?
Lite så är det att välja skola. Det som alla tycker är viktigt – vad man lär sig i skolan – är samtidigt det som är svårast att sätta fingret på. Ingen kan komma i efterhand och klaga på att man fått en dålig produkt, det vill säga en dålig utbildning. Det är svårt att peka på precis varför den skulle vara dålig och annat bättre, och dessutom är det i princip omöjligt att kompensera i efterhand.
Att kunden inte vet vad den ska fråga efter är ett av de stora problemen med att ha konkurrens på utbildningsområdet. Det slog Studieförbundet Näringsliv och samhälle, SNS, fast i en rapport tidigare i höst.
Skolan, som står för innehållet i paketet, lever med krav från ägarna: friskolans ägare vill göra vinst och den kommunala skolans ägare vill spara pengar. Eftersom kunderna ändå inte vet vad de ska kräva, finns risken ”att skolorna utnyttjar elevernas och föräldrarnas kunskapsunderläge och ökar vinsten genom att låta kostnadsbesparingar gå ut över undervisningens kvalitet”, konstaterar rapporten från SNS.
Den enklaste lösningen för skolan är att ge både kunder och ägare det de frågar efter: åt kunderna ett färgglatt papper – trevlig stämning, bra betyg och ”rätt” social sammansättning av eleverna. Åt ägarna ett billigt innehåll. När ingen driver på för att eleverna ska få en bra utbildning och djupa kunskaper är det lätt att glömma bort.