När de frusna Saabanställda dök upp på onsdagsmorgonen för att gå på det
första skiftet stod pressuppbådet uppradat vid grindarna.
De flesta valde att inte säga någonting alls.
Andra ställde sig försiktigt positiva till GM:s besked. Och några visste inte
riktigt vad de skulle tycka trots att de suttit uppe sent för att invänta
beskedet från andra sidan Atlanten.
En av dem är montören Jörgen Kaiser.
– Jag tycker allting verkar ganska oklart just nu och jag vet inte vad man ska
tro. Men det här verkar i alla fall vara bättre än en nedläggning, säger han.
Ingenjören Pasi Eira har jobbat på fabriken i trettiotvå år. Kris och hot om
nedläggning har han har hört alldeles för många gånger förut.
– Ja man har blivit lite luttrad. Det är nog mycket rävspel kring det hela men
jag tror man klarar det här, säger han.
Även bland de boende i Trollhättan råder det viss förvirring kring Saabs
framtid.
Att Saab är viktigt för staden råder där ingen tvekan om. Saab är Trollhättan,
säger många.
– Det som händer nu är ju fruktansvärt och det är någonting som rör hela
staden. Trollhättan är en industristad och skulle inte vara någonting utan
Saab, säger Siv Svernhammar.
De flesta Trollhättanborna som Sydsvenskan träffar på under dagen ser det som
en självklarhet att regeringen borde gå in och stödja Saab.
Och utan Saab riskerar många andra företagare i trakten att påverkas av den
plötsliga massarbetslösheten.
När klockan börjar närma sig 14.30 slutar det första skiftet på Saabfabriken
för dagen.
– Det har rullat på precis som vanligt idag, berättar Lars Kadar när
Sydsvenskan träffar honom på personalparkeringen.
Allting rullade dock inte riktigt på precis som vanligt inne på fabriken.
Produktionen har inte varit igång sedan i slutet på förra veckan och Lars
Kadar och de få av hans drygt fyratusen kollegor som har varit på jobbet den
här veckan sitter sysslolösa eller genomgår diverse utbildningar. Först
nästa vecka kan produktionen i alla fall tänkas gå igång igen.
Men någon information om vad som händer framöver lyser fortfarande med sin
frånvaro, berättar Lars Kadar.
– Det är väldigt tyst. Vi får väl inte reda på mer än vad arbetsledarna
berättar för oss, säger han.
– Det skulle vara bra om fabriken fick vara kvar och man får hoppas. Men det
är mycket som kan hända, säger han innan han skrapar rutorna på sin Volvo
och åker hem igen efter en arbetsdag i mängden.