När Citytunneln till slut öppnade uppstod ett problem som ingen hade räknat
med.
Skåningarna kan inte uppföra sig. Framför allt inte Malmö- och Lundabor.
De kan inte gå av och på tågen på ett civiliserat sätt.
De kan inte fördela sig på tågen på ett intelligent sätt.
De är helt enkelt osmidiga lantisar.
Det är fullt allvar. Så allvarligt att Skånetrafiken efter en månads trafik i
Citytunneln såg sig nödgad att kosta på en halvsidesannons i pressen och
påpeka allt detta.
”Alla vill komma först ombord”, rubricerades åthutningen. I annonsen talas om
att resenärerna är ”lata” och saknar ”civiliserat beteende”.
Detta till den grad att en tillfrågad tågvärd ibland tvingas ”hålla tillbaka
människor med handkraft för att hindra dem från att tränga sig ombord för
att avstigande ska få gå av”.
Dessutom berättar tågvärden att vagnarna längst fram och bak kan vara
överfulla medan mittvagnarna är halvtomma. För att folk inte orkar gå några
smarta steg extra.
Det är naturligtvis häpnadsväckande att folk beter sig så töntigt att
Skånetrafiken tvingas annonsera om hur man uppför sig. Det behöver man
varken vara sur gubbe eller Magdalena Ribbing för att tycka. Men ingen som
rört sig i Malmö–Lund är väl särskilt förvånad.
Städerna växer så det knakar. Insikten i storstadsbeteende gör det inte.
Besökande stockholmare brukar förundras. Ingenstans i Stockholm är det lika
svårt att ta sig fram smidigt som i Malmö–Lund.
Självklart trottoarvett finns inte här, hävdar huvudstadsborna. Sådant som att
hålla till höger, att inte gå flera i bredd eller att inte stanna och prata
mitt i trottoarflödet eller framför en butiksentré.
Så varför skulle samma människor ana hur man beter sig i samband med
välbefolkade tågresor?
Den som vill sky de ouppfostrade får tips av Skånetrafiken i samma annons.
Norr om Lund upphör ohyfset på tågen. I Vellinge köar man till och med
prydligt vid busshållplatsen. Det är skillnad på skåningar och skåningar.