Östersjöns bottendöd är värst i världen

Sverige.

Döda havsbottnar breder ut sig på allt fler och större ytor i världens hav. Värst är läget i Östersjön, men mycket omfattande bottendöd har även konstaterats utanför både USA och Kina.

– Rika fiskevatten hotas och detta är djupt tragiskt, säger professor Rutger Rosenberg vid Göteborgs universitet.

Rutger Rosenberg har tillsammans med amerikanen Robert Diaz sammanställt den globala kunskapen om havsbottnar där vattnet är så syrefattigt att praktiskt taget allt liv flytt eller slagits ut. Orsaken till syrebristen är näringstillförseln från jordbruket, från trafiken och från avloppen. Näringen göder plankton i stora mängder som förbrukar det mesta av syret i vattnet när de dör och bryts ner.

Enligt de uppgifter forskarna publicerade i den vetenskapliga tidskriften Science igår, har antalet döda områden ökat med en tredjedel sedan 1995 och uppgick i fjor till 405 stycken.

– Ja, jag tror att det både rör sig om en faktisk ökning – att det blir värre – och att fler döda områden upptäcks, säger Robert Rosenberg.

Vattenområdena är kustnära och har det gemensamt att de påverkas av mänskliga aktiviteter och att vattenomsättningen är begränsad.

Östersjön är det värsta exemplet med en död yta som är mellan tre och fyra gånger större än de näst värst kända områdena i Mexikanska golfen och Östkinesiska havet.

I Mexikanska golfen föds övergödningen och bottendöden av den väldiga Mississippifloden och i Östkinesiska havet av Chang Jiang-floden, tidigare känd som Yangtsefloden, världens tredje största flod, som rinner ut vid Shanghai.

Rutger Rosenberg och Robert Diaz säger att bottendöden är ett miljöproblem lika stort som överfiske och kraftiga algblomningar. På syrefria bottnar kan varken musslor eller maskar leva vilket betyder utebliven föda för djur högre upp i näringskedjan.

I Östersjön har 30 procent av denna matproduktion försvunnit vilket fått en betydande påverkan på fisket, enligt forskarna.

Rutger Rosenberg säger att det bara finns ett sätt att få tillbaka levande bottnar.

– Vi måste minska utsläppen av gödningsämnena.

Aktionsplanen kan vara otillräcklig

De totala utsläppen av gödningsämnen i Östersjön är cirka 1,4 miljoner ton kväve och 60 000 ton fosfor per år.

I den aktionsplan som antogs av Helsingforskommissionen (Helcom) i maj i år har Östersjöländerna enats om en minskning på 135 000 ton kväve och 15 000 ton fosfor per år fram till 2016. Sveriges beting i uppgörelsen är 21 000 ton kväve och 290 ton fosfor årligen.

Kväve- och fosforutsläppen är huvudorsaken till den omfattande övergödningen, som bland annat har resulterat i svåra algblomningar och omfattande bottendöd.

Hur stora utsläppsminskningar som krävs för att innanhavet på sikt ska tillfriskna är inte helt klart, men vissa beräkningar antyder att den kritiska gränsen går vid mindre än hälften av dagens utsläpp. Det betyder att aktionsplanens åtgärder skulle vara otillräckliga.