Djurrättsaktivister har fått upp minkuppfödningen på debattagendan. Men
pälsbranschen slår rekord på rekord. Välplanerad lobbying utgår från Danmark.
Tre modeller går fram och tillbaka längs catwalken. En rymdinspirerad jacka i
grå mink, en miniklänning av päls i mintgrönt och rosa och en jacka med
stora bläckfiskarmar, också de i päls. Det är finalvisning för ”Den gyllene
pälsnålen”, ett danskt designpris som delas ut varje år av världens största
pälsauktionshus, Kopenhagen Fur.
Priset är värdefullt för en designer i början av sin karriär. Vinnaren får
bland annat en praktikplats hos danska märket Bruuns Bazaar.
Kopenhagen Fur har sextio procent av världens pälsmarknad och säljer arton
miljoner skinn per år. Cirka hälften av de minkar som föds upp i Sverige
hamnar här. Företaget är huvudsponsor på modeveckan i Köpenhamn och höll i
den prestigefyllda öppningsvisningen i februari. Den designer som ville visa
upp sig i den var tvungen att ha päls i sin kollektion. Märken som
vanligtvis inte använder päls gjorde undantag, eftersom exponeringen var så
stor.
Pälsföretagen jobbar tätt ihop med modeindustrin för att säkra branschens
framtid. Trots att debatten om minkuppfödning har varit intensiv både i
Danmark och i Sverige de senaste åren ökar försäljningen. Mycket tack vare
sponsrings- och lobbykampanjer från pälsföretagen och en pälshungrig marknad
i Kina och Ryssland.
I år har Kopenhagen Fur sålt tjugo miljoner skinn för sju miljarder danska
kronor. Förra året såldes nitton miljoner skinn för fyra miljarder danska
kronor. I Sverige blir pälsuppfödarna färre men större. Lönsamheten slår
rekord på rekord, enligt Sveriges pälsdjursuppfödares riksförbund.
Auktionshuset ligger i Glostrup utanför Köpenhamn. På väg in till
auktionslokalen en våning upp står en julgran med vackra kulor och en
pälsstjärna i topp. På läktaren står köpare och skriker för att överrösta
varandra. Ten, fourty, fifty. En man ropar in ett parti skinn för 460 danska
kronor. Priset är per skinn.
Nästan alla i lokalen är kineser. Där finns den absolut största delen av
marknaden. En tredjedel av Danmarks export till Kina är minkskinn. En del
kommer tillbaka till Europa efter att ha förvandlats till kappor och mössor.
– I Kina och andra länder där medelklassen ökar vill man ha lyxvaror för att
signalera prestige. Jag har rest dit sedan 1993 för att skapa en preferens
för päls. Vårt vulgära budskap från starten var att signalera att den päls
som kommer från Sverige eller Danmark är extra fin. Och det lyckades vi med,
säger Torben Nielsen, vd på Kopenhagen Fur.
I en annan del av huset stryker Bente Jørgensen längs med en hög vita minkar.
Hennes jobb är att sortera dem efter kvalitet. På andra håll sorteras
minkarna efter färgnyans, längd och täthet på pälsen.
Överallt står vagnar med skinn. Nosarna sticker ut på ena sidan, svansarna på
andra. Ögonen är borta och under svansarna finns ett hål. Minkskinnen är
helt platta, de har varit upphängda på särskilda träpinnar för att torka. En
lätt lukt av härsket fläsk ligger över lokalerna.
Bredvid kaféet där köparna pausar, hänger en pälsklänning sydd av strimlad
mink. Intill finns en kamelfärgad kappa med mönster ristat i skinnet.
Förutom själva auktionshuset har Kopenhagen Fur en designstudio i centrala
Köpenhamn, där man arbetar med produktutveckling.
– Man använder inte päls för att man går och fryser, utan för att det är mode.
Och mode är förändring för förändringens skull. Vi inspirerar klädskapare
att använda päls på ett annat sätt än de är vana till. Vi bjuder in tonvis
med designer, som besöker oss och får arbeta med materialet, säger Torben
Nielsen.
Designer från hela världen kommer till Kopenhagen studio och får uppehälle och
material betalt. Helt avgörande för pälsförsäljningen är att produkterna
syns, imodetidningarna, på catwalken och på kändisar.
Även andra i pälsindustrin jobbar mot designer och utbildningar. International
Fur Trade Federation, branschorganisationen för pälshandlare världen över,
har tävlingen Remix, där hundratals studenter har deltagit sedan 2003. Saga
Furs, ett annat nordiskt auktionshus leder också designtävlingar och bjuder
studenter på kurser i päls.
På modeprogrammet på Beckmans designhögskola i Stockholm har man planer på att
bjuda in ett pälsbolag. Man kan inte, säger utbildningsansvarige Göran
Sundberg, bortse från pälsen i en utbildning för att man inte gillar den
politiskt.
– Vi måste informera studenterna. Därför har vi tänkt att till exempel
Kopenhagen Fur kan få komma hit för att berätta om vad de gör och visa sina
produkter, säger han.
Ingen modestudent på Beckmans måste arbeta i päls. Men flera väljer att
använda det i sina projekt, ibland i samarbete med pälsföretagen.
– Jag gjorde en informell enkät bland studenterna. Många tycker att det
upplevdes som ett sämre moraliskt val att använda päls för några år sedan än
vad det gör idag. Nu finns det studenter som gärna tar med päls. Det hände
nog inte på väldigt många år, säger Göran Sundberg.
Samtidigt som han menar att pälsmodet blivit mindre kontroversiellt, kräver
Beckmans att studenterna förhåller sig till etiska frågor
kringdjuruppfödning.
– De ska kunna svara på en eventuell kritik. Vi diskuterade djurrätt med
Kopenhagen fur också, men man får vara medveten om att de är lite av en
lobbyorganisation. Om de kommer hit bjuder vi också in en
djurrättsorganisation som berättar om baksidorna, säger Göran Sundberg.
Det är på grund av djurrättsaktivisterna som pälsförsäljningen har minskat i
Sverige, enligt Christina Hoffman, informationsansvarig på Pälsbranschrådet.
Hon minns åttiotalet, då svenska kvinnor drömde om en minkpäls. Nu kan hon
inte arbeta heltid med pälsfrågor, branschen i Sverige är för liten.
– Visst finns pälsen i modet igen. Men den riktiga ruschen ser vi inte längre.
De unga människorna köper inte en ny päls. De går till second hand-butiker.
En viss ökning kan hon se i vanliga butiker, även om en del har skrivit på
kontrakt med djurrättsorganisationer om att sluta använda äkta päls. De
renodlade pälsbutiker som finns kvar, överlever genom utländska köpare.
– När det är så här kallt börjar människor tänka päls igen. Pälsmössor har
varit modernt. Kragar och andra detaljer verkar det som att många kan tänka
sig att köpa. Vi ser ganska mycket pälsfoder, säger Christina Hoffman.
Danmark har de senaste åren haft en liknande minkdebatt som Sverige. På
Kopenhagen Fur ger man inte mycket för djurrättsdiskussionen.
– Det finns också en livlig debatt i Danmark om man ska äta smör eller inte.
Min hållning är att folk får äta smör om de tycker det är gott, så länge de
är informerade om att man kan få fett om hjärtat och dö. Jag har aldrig
förstått diskussionen om att förbjuda päls. Jag vill närmast kalla det en
stalinistisk hållning att någon ska bestämma var du får och inte får ha på
dig, säger Torben Nielsen.
Han menar att djurrättsdiskussionen handlar om människors känslor mer än om
djurens välbefinnande.
– Det var stor debatt om ifall man skulle fånga sobel i fällor, men ingen vill
förbjuda råttfällor, för råttorna tycker man inte synd om. Det har jag ingen
respekt för. Diskussionen i vintras handlade om ett djur som hade en
bitskada. Ta vilket dagis som helst, hur många barn med bitskador tror du
inte att det finns där?