Pendeln svänger åt vänster

Ett fullsatt konserthus i Växjö. Partikongress för vänsterpartiet. En engagerad partiledare i talarstolen. Hon har 12 procent av landets väljare bakom sig. Under en halvtimme går hon till attack mot partiets kvarvarande kommunister:

”Vi har en gång för alla brutit med den kommunistiska traditionen... Vi avvisar Lenins parti- och statsteori. Vi avvisar de kommunistiska teorierna om den väpnade revolutionen, partiets ledande roll och enpartivälde och planekonomi”, säger Gudrun Schyman.

Inte en reaktion i bänkarna. Inte en enda applåd. Inte en viskning ombuden emellan. Hukande riktar de blickarna mot de egna knäna.

Schyman får en artig applåd först när hon efter 25–30 minuter byter ämne och börjar prata om kortare arbetstid.

Fyra timmar senare talar Jenny Lindahl. Hon är ordförande för Ung vänster. Hon är kommunist och vägrar att förneka partiets historia. Hon efterlyser en återupprättelse av Lenin, som ”inte var värre än andra statsledare vid den tiden”.

I sitt tal liknar hon partisek-reteraren Lars Ohly och partiets kommunister vid 1500-tals-astronomen Galileo Galilei:

”De är hjältar som har modet att säga sanningen, även då sanningen är farlig. Vår tids inkvisitorer vill tvinga oss att förneka vår historia.”

Jublet i konsertsalen vet inga gränser. Hon möts av stormande applåder och stående ovationer.

Det är den 31 maj 2000.

Idag, sex år och en partiledare senare, ser Jenny Lindahl med viss nostalgi på jubelropen i Växjö:

– Jag hade ett jättebra tal. Jag citerade till och med Berthold Brecht, säger hon.

Karin Svensson-Smith från Lund besökte kongressen som vänsterpartistisk riksdagskvinna. Hon ser saken annorlunda:

– De där talen i Växjö var ett omen om vad som komma skulle. Skillnaderna i applådernas magnitud var uppenbara.

Öppningstalet i Växjö blev början till slutet för Gudrun Schymans partiledarskap – och en början på den återradikalisering av vänsterpartiet som kom fyra år senare.

Idag heter partiledaren Lars Ohly. Partiets nyblivna informationschef Jenny Lindahl Persson. Hon sköter årets valkampanj.

– Det är stor skillnad mot förra valet. Då gick vi till val med Gudrun som partiledare. Medierna gillade henne. Med Lars kämpar vi hårdare. Vi jobbar mer med våra valarbetare eftersom vi inte längre kan lita på gratis publicitet, säger hon.

Under det senaste året har ett 40-tal av partiets ledande förnyare rensats bort. Andra har avböjt omval sedan de tappat mark i partiets interna nomineringar.

– Risken är att partiet tappar i kontinuitet och inflytande när vi får en riksdagsgrupp med nästan bara nya ledamöter, säger Sten Lundström från Malmö, en av sexton riksdagsledamöter som ratats inför höstens val.

De stora förändringarna hotar partiets planer på att få plats och inflytande i en väns-terregering i höst.

Också Lars Ohlys nya väns-terretorik kan göra det svårt för Göran Persson att godta partiet som koalitionspartner.

I det nya partiprogram som antogs när Ohly blev partiledare 2004 finns flera krav på att förstatliga storföretagen:

”I samma utsträckning som socialismen förverkligar människans rätt att bestämma över sitt arbete, upphävs ägandet av produktionsmedlen, såväl det samhälleliga som det privata. Det ersätts av en gemensam förvaltning av gemensamma resurser, av de arbetandes fria sammanslutning¿”

Karin Svensson-Smith, partiets tidigare trafikförhandlare, ser ett glapp mellan teori och praktik:

– Det revolutionsromantiska är retoriken just nu. Men det mesiga är praktiken, säger Karin Svensson-Smith, som ilsket protesterade mot det nya partiprogrammet innan hon i höstas gick över till miljöpartiet.

Samtidigt är de flesta av partiets manliga företrädare på väg ut ur rikspolitiken. Kvinnorna är så dominerande i årets val att det i höst lär gå mer än två kvinnor på varje man i riksdagsgruppen.

Bakom Ohly domineras vänsterpartiet av kvinnliga ledare. Två kvinnor är vice ordförande. Dessutom är partisekreteraren, informationschefen, personalchefen och partikassören kvinnor. Bara it-chefen är man.

Alla nivåer inom partiet domineras av kvinnor: 19 av 33 partistyrelseledamöter är kvinnor, fyra av sju medlemmar i verkställande utskottet, 12 av 21 gruppledare i landstingen, 13 av 25 distriktsordföranden.

Enligt de interna reglerna ska minst hälften av partiets representanter vara kvinnor. Någon andel för män finns inte.

Också traditionalisterna vinner terräng. Ohly själv vill inte kalla sig kommunist, men andra v-politiker drar sig inte för det.

Kalle Larsson, Paula Mulinari, Anja Karlsson, Ali Esbati, Ida Gabrielsson och Jenny Lindahl Persson är bara några av de unga och inflytelserika vänsterpartister som säger sig vara kommunister och förkämpar för ett klasslöst samhälle.

Camilla Sköld Jansson, riksdagsledamot och vice partiordförande, ser inte deras bekännelser som ett problem:

– Det där är ingen fråga vi får från väljarna. Det uppehåller bara journalister, säger hon.

Ett av Gudrun Schymans framgångsrecept var att undvika marxistiska termer som fjärmade väljare från partiet. Lars Ohly går motsatt väg och använder medvetet en klasskampsretorik.

Enligt flera av partiets förnyare är det ett led i Ohlys strävan efter optimalt stöd internt – dels från gammelkommunister, som inte känt igen sig under Schymans år, dels från ungkommunister, som aldrig kan få nog av revolutionsromantik.

Det som Gudrun Schyman och andra av partiets förnyare mötte starkast intern kritik mot var anpassligheten till makten, till socialdemokratin. För att vinna maximalt politiskt inflytande slätade de ut sina krav.

Hellre än att kräva tusentals nya biträden i vården bantade de sina propåer i hopp om att nå kompromisser med mp och s.

– Vi övergav överbudspolitiken till förmån för en mer realistisk politik, förklarar Sten Lundström.

Han är en av många vänsterpartister som nu är orolig för att partiet är på väg tillbaka till gamla överbud. Partiets löften om nya jobb i offentlig sektor kan uppfattas som orealistiska.

– Risken finns naturligtvis att 200000 nya jobb tolkas som överbud. Men det kostar ju också att ha folk utan jobb, säger Lundström.

Storsatsningen på offentlig sektor är en av tio profilfrågor i årets valrörelse. Det handlar i övrigt om kända vänsterkrav: stopp för privatiseringar, avvecklad kärnkraft, billigare tandvård, stärkt arbetsrätt och sex timmars arbetsdag med full lön.

Den radikalfeminism som kom med Gudrun Schyman tonas nu ner. Den tecknade partifeministen Vera är bortsuddad från partiets hemsida. ”Hon har gjort sitt jobb klart”, säger Jenny Lindahl Persson.

Jenny Lindahl Persson har som 33-åring blivit vänsterpartiets egen pr-guru. Hon tror sig ha lyckats ändra mediernas bild av partiet till ”mer av politik, mindre av personbråk”. Hon hoppas att Lars Ohly snart får "ett break” där mediebevakningen vänder till enbart positiva omdömen.

Sedan Jenny Lindahl Persson lämnade ordförandeskapet i Ung vänster har hon gjort en kort intensiv reklamkarriär. Ett år efter brandtalet i Växjö bildade hon eget pr-företag. Med politiken som enda merit – " Jag har en konkurrensfördel¿ genom att ha koll på makten” – blev hon 2002 konsult inom ”public affairs” åt den amerikanska pr-firman Hill & Knowlton, som på 90-talet blev känd för att ha trummat fram Kuwaitkrig et.

I sitt pr-arbete för Lars Ohly förädlar Jenny Lindahl Persson arvet från Gudrun Schyman. Bland annat kokas en ordrik feministisk analys ner till några få handfasta förslag.

Vänsterpartiets informationschef påpekar att den schymanska feminismen var en profilfråga utan politisk slagkraft. I stället för att kopplas ihop med kryptiska talibantal ska v nu förknippas med konkreta förslag mot skeva könsstrukturer.

– Vi har talat allt för mycket om feminism som princip, säger hon.

I det tiopunktsprogram som Jenny Lindahl Persson successivt låtit avtäcka på partiets hemsida har punkt – ”Slå tillbaka. Feministiskt självförsvar” – både bildlig och bokstavlig slagkraft.

Det konkreta vallöftet är ytterst konkret: kurser i feministiskt självförsvar ska finnas tillgängliga för alla gymnasietjejer.

– Unga tjejer ska lära sig att fysiskt försvara sig, men också att lita på sina rättigheter som människa – att stå fria från alla typer av övergrepp och trakasserier samt att hävda rätten till sin egen kropp, säger Jenny Lindahl Persson.

Med Gudrun Schyman hade väns-terpartiet en ledare som var oerhört populär bland vanliga väljare, mindre populär i det egna partiet.

Med Lars Ohly är det tvärtom.

– I början var Gudrun populär också i partiet. Men hon hade problem internt eftersom hon inte respekterade partiets egna beslut. Folk tröttnar på sånt, säger Jenny Lindahl Persson.

Viceordförande Camilla Sköld Jansson tonar dock ner de förändringar som partiet genomgår. Hon menar att v är samma parti 2002 och 2006 och anser att det sprids myter om hur lyckad Gudrun Schyman var som partiledare.

– Medierna vill gärna beskriva framgångssagan under Gudrun. Men sanningen är att vi tappade en tredjedel av våra väljare i senaste valet när Gudrun var kvar.